Martin Forsberg är dansare och koreograf och har arbetat på scener över hela världen, närmast i Köpenhamn. Nu har han flyttat hem till födelsestaden Härnösand för en fast anställning som danschef på Norrdans, ett kompani som han har följt under sin uppväxt och där han redan har haft uppdrag som koreograf och skapat dansföreställningarna Vi är vädret, AB3 och Doppelgänger. Vi kontaktade Martin för att fråga hur det är att jobba på Norrdans!
”Att börja som danschef på Norrdans är en flodvåg av information och stimulans. Efter 15 år som frilansande koreograf är omställningen till verksamhetsledare på en statligt och regionalt finansierad konstinstitution en välkommen sensation och fullständig kulturchock.
Att vid 8:30-rycket möta medarbetarna i Norrdans kök och prata politik till kaffet (kaffemaskinen borde vi byta ut, men vars existens är så självklar).
Att få mejl från Scenkonst Västernorrlands strateg i barn- och unga-frågor: Det känns fullständigt naturligt och vid eftertanke privilegierande, att Maria finns där enkom för att styrka vårt viktigaste uppdrag. Och denna eftertanke, ofta tillsammans med kompetenta medarbetare, hjälper oss dagligen i att förbättras och förändras.
Att introducera Norrlands barn och ungdomar för danskonst, denna stumma akt av NU, som så väl manifesterar vår samtidsexistens, som bidrar till demokrati och integration.
Att tolv dansare från nio länder ger allt i studion för att ge hela Norrland den bästa upplevelsen vi kan uppbringa.
Att dessa tolv dansare är vår spjutspets och smekande hand, för att med vår turnéläggares ord; ”Ge publiken den där första fixen av dans” så de blir lika passionerade som vi.
Att finna förra årets verksamhetsberättelse i en hög på mitt nya kontor som jag ärvt av min föregångare, se enastående siffror som vittnar om tusentals unika möten mellan danskonstnärer och nyfikna elvaåringar.
Att planera vad som ska hända 2020 och fnissande lämna konferensrummet för att det kommer bli så jävla bra.
Att nästa morgon dricka samma magkatarrframkallande kaffe och läsa SD:s kulturpolitiska utspel i lokaltidningen. De vill lägga ner hela scenkonst Västernorrland för att ”värna välfärden”.
Att vi högljutt och självklart vässar argument och konstaterar med norrländskt lugn att vi redan är en del av denna välfärd som SD tror sig värna, men istället ständigt undergräver.
Att då få ett mejl från en självlysande marknadschef som mobiliserat hela sin avdelning och gjort en valkampanj med statistik över Scenkonst Västernorrlands verksamhet att klistra på näsan på de som tror att vi lallar runt utan funktion och efterfrågan. WTF!
Att tala om distinktionen mellan konst och kultur. Fortsätter tjata om att de är olika begrepp med olika värden. Hänvisar till Mårten Spångberg’s ”10 statements on art and culture”. Om politiker, konstnärer och tjänstepersoner inom vår sektor gjorde denna skillnad i sitt språk skulle det nyansera och stärka debatten.
Att citera Nayyirah Waheed på arbetstid för att det är viktigt att tala om det radikalt mjuka och förhålla sig normkritiskt till ALLT.
Att möta kulturchefen på kommunen som älskar samtida dans och drömmer om att stärka dansens infrastruktur i Härnösand. YAS GIRL!
Att på bussen hem börja snacka med busschauffören som undrar när vår nästa premiär är. Det var visserligen ett tag sedan hon såg oss men hon har alltid gillat dans ända sedan hon var naprapat åt hela After Darks dansare på 90-talet. Hon gillade verkligen Peppers Ghost av Fernando Melo då det verket ”kändes i hela kroppen”.
Leker med tanken att Norrland har Sveriges mest danskunniga publik.
Att somna övertrött, vakna förväntansfull och inse att man har världens bästa jobb bland världens bästa kollegor, samt att från och med imorgon börjar jag dricka te av ren självbevarelsedrift.”
Martin Forsberg,
Danschef Norrdans och Dans Västernorrland
Norrdans; Alfhild Agrell’s Arv har premiär den 12 oktober, foto Lia Jacobi
Foto bilden ovan: Christian Bang