14 september 2022
”I skrivande stund är vi mitt i sluträkningen av valresultatet.

Många vaknade med en klump i magen dagen efter valet och funderar över hur historien kan upprepa sig.

När ett parti som tydligt inte står för allas lika värde, som hotar folkbildningen i form av folkhögskolor och studieförbund, som vill prioritera det man kallar svensk kultur, som ger sig på public service och tidningar – då är klumpen i magen befogad.

Vi vet ännu inte hur en regeringsbildning kommer att se ut, men risken är uppenbar att ett parti som tydligt vill styra kulturens utformning, innehåll och existens i värsta fall kan komma att få kulturministerposten…

Länsteatrarna och dess medlemmar har varit tydliga i vår vision vilken ställning vi tar för demokrati och fri kultur. I vår vision säger vi:
”Länsteatrarna i Sverige har naturligt en direkt påverkan på den nationella kulturpolitiken och tar tydlig ställning för demokrati, öppenhet, allas lika värde, och vikten av en fri konst. På så sätt är Länsteatrarna i Sverige är en garant för ett fortsatt utvecklande demokratiskt samtal. Den regionala scenkonsten har en stark ställning i ett fritt och demokratiskt kulturliv i hela landet.”

Innehållet i visionen ställer fortsatta krav på vårt arbete.

Den uppmärksamhet som kulturen fick under Coronans värsta perioder har falnat och vi behöver med all kraft fortsätta vårt arbete – inte minst för scenkonstens skull. Från styrelsen sida har vi oförtrutet arbetat med olika kontakter och även skickat skrivningar till politikens olika nivåer och media kring situationen för den regionala kulturen och scenkonsten.

Bland annat uttryckte vi läget på detta sätt:
”Under pandemin tilldelades det extra krismedel för att stötta kulturlivet i Sverige. Från staten, regionerna och kommunerna tog man då ett ansvar för att värna kulturen inom den privata- och civila sfären men även den offentliga. Från politiken kunde vi se ett ökat intresse för kulturens betydelse. Dessa medel finns nu inte längre att tillgå men det är viktigt att veta att nivåerna för ersättningarna för kulturen, och scenkonsten i synnerhet, inte har höjts utan ligger på samma nivå som före pandemin.”

Det arbetet måste fortsätta!

Personligen tror jag att vi måste finnas på många ställen och uppmärksamma läget. För några dagar sedan var jag inbjuden till Tillväxtverket för att tala om kulturens utvecklingskraft i samhället – ett viktigt möte, där statens representanter troligen fick en aha-upplevelse. Även ett statligt verk med ansvar för regional utveckling behöver inse att grunden för ett utvecklat samhälle är demokratiskt inflytande och öppna samtal. Utan detta kan statliga medel och medel från EU vara verkningslösa.

Den upplevelse, glädje och ibland provokation och ilska som en scenkonstföreställning kan resultera i skapar just dessa samtal, dessa tankar och de upplevelser som vi alla behöver för att bygga grunden till ett inkluderande och smart samhälle.

De krafter som vill annat har insett detta och känner därmed hotet från kulturen… Många av oss kulturpolitiker har talat om kulturpolitiken och dess innehåll och dess innehåll under valrörelsen, för att motverka dessa krafter som vill begränsa kulturens frihet, strypa delar av public service, begränsa stödet till tidningarna och gärna påtala vilka museer som skall få stöd och vilka som inte borde finnas.

Hotet mot den fria kulturen är också hotet mot ett öppet och inkluderande samhälle.

Extra tydligt blir just hoten mot studieförbunden och folkhögskolorna som också är stora producenter av kultur och samtal kring demokrati. Vi var i dagarna  inbjudna till ett samtal med ett antal folkhögskolor om vår verksamhet, där vi kunde konstatera att det fanns samarbetsområden. Inte minst kring rekrytering till scenkonst och musik, där Folkhögskolornas demokratiuppdrag och kulturuppdrag gör dem intressanta även för oss.

Att kulturens kraft är stor och att avsaknaden av den påverkar oss som individer och som samhälle blev extra tydligt för mig i sommar, när jag kunde ta del av föreställningar, utställningar, men också musikfestivaler. Jag tror aldrig att jag upplevt sådan glädje bland människor på länge som när vi återigen kunde mötas tillsammans.

Det känns bra inför hösten, när många av våra länsteatrar kommer igång igen med föreställningar för barn och unga, en målgrupp som råkat extra illa ut under pandemiåren och knappt fått se en enda scenkonstföreställning.

Uppropen och samarbetet kring 1000 dagar kultur inför valet har nu avgett en sista skrivning som vi givetvis är en del av och som återges här på vår hemsida.

Vi jobbar vidare i styrelsen och skall dessutom träffas extra i två dagar för att i seminarieform samtala om länsteatrarna som organisation, behov, insatser och utspel, samt hur vi nu går vidare oavsett utgången i valet.

Samtidigt vill jag återigen bjuda in mig och andra i styrelsen tillsammans med vår verksamhetsledare för att på plats möta er ute på era länsteatrar och samtala tillsammans med teaterledning, förtroendevalda och framträdande politiker i kommun och region. Det är den turné som vi påbörjat för att tydliggöra nyttan av länsteatrarna för de förtroendevalda – hör gärna av er om ni vill ha ett besök!

Vi ses!”

Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige