22 september 2021
”På Frösön där jag sitter bryter höstsolen igenom regntunga skyar. Det öppnar upp sig, vilket återigen gör mig påmind om att samhället efter september förhoppningsvis öppnar upp till ett läge som mera liknar det normala…

Våra teatrar, alla inräknade, såväl länsteatrar som privata scener har gjort ett hästjobb och många har producerat och levererat scenkonst under krav om säkerhet som ingen före 2020 ens kunde drömma om.

Själv har jag haft möjligheten att uppleva sommarteater, där arrangören i vanlig ordning uppvisade stort kunnande i att skapa säkerhet kring smittspridningen för både åskådare och ensemble. Många har under denna period kämpat för rätten att spela teater och för rättvisa spelregler, samtidigt som köpcentrum inte spelat i samma liga som scenkonsten och musiken – för att bara nämna några utsatta scenkonstformer.

I skrivande stund är nu ändå förslaget från regeringen och Folkhälsomyndigheten att öppna upp samhället och ta bort samtliga restriktioner från 29 september.

Målet är att normalisera samhället, men vägen dit är lång och vi kommer att behöva anta ett antal utmaningar.

Det finns ett sug efter kultur och scenkonst. Framför allt barn och unga har drabbats, då de stått utan upplevelsen under denna tid. Demokratiaspekten när kulturen tystnat är betydande, och ekonomin har i många stycken varit utmanande.

Vi oroar oss också för en viss kompetensbrist. Många frilansare har drabbats hårt av uteblivna uppdrag och kanske rent av lämnat kulturområdet för annan försörjning. Har vi tillräckligt med tekniker, scenografer…?

Publiken har till viss del besökt oss på våra coronasäkrade föreställningar runt om i landet, men många har också uteblivit av oro för smitta. Trots att de självklart längtat efter teaterupplevelser är frågan om de kommer att komma tillbaka i samma utsträckning. Vågar de? Hur bemöter vi teaterbesökare som oroar sig att behöva hamna axel mot axen i teatersalongen med främmande människor som kanske inte ens är vaccinerade?

Frågetecknen och utmaningarna är många, men måste lösas och övervinnas.

Den 26-27 augusti kunde vi äntligen ses fysiskt inom organisationen på de förtroendevaldas Dialogmöte i Stockholm. Corona, fri kultur, personalfrågor och framtiden för scenkonsten stod på agendan med bra föreläsare och viktiga diskussioner och samtal.

Möten blir aldrig så bra digitalt som när man får mötas på riktigt – det märktes och mötet var efterlängtat!

Nu ser vi fram emot mötet mellan förtroendevalda och våra teaterchefer och konstnärliga ledare på Länsteatrarnas höstmöte 10-12 november hos Byteatern Kalmar Länsteater. Där tar vi säkert flera av frågorna från Dialogmötet vidare. Kanske har vi också nåtts av utförligare information om regeringens budgetförslag, som innehåller 100 miljoner kronor mer som permanent förstärkning av Kultursamverkansmodellen. Förslaget är ett viktigt led i att säkra ett livskraftigt kulturliv i hela landet och kan till viss del kompensera de kostnader som en rejäl uppstart kan komma att kosta. Hur det hela är tänkt att utformas får vi följa och återkomma till!

Från styrelsens sida planerar vi att återuppta de olika påverkansmöten vi genomfört under våren och försommaren 2021 med allt ifrån representanter från Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet till kulturministern. Allt i syfte att lära ut vad Länsteatrarna är för en organisation, men också synliggöra vad våra länsteatrar faktiskt bidrager med till en kommuns eller en regions attraktionskraft, och hur viktiga våra föreställningar är för barn och unga i skola och förskola.

Under den senaste tiden har vi också upplevt ändrade förutsättningar för flera av våra reginala teatrar, där politiker, tjänstemän, kommunala organisationer och regioner börjat snäva in allt från ekonomi till mer praktiska förutsättningar, så som hyresavtal, tillgång till lokaler och organisation av verksamheten, som inte tar hänsyn till alla de speciella förusättningar vi behöver för att producera bra scenkonst.

Tanken från vår sida är nu att besöka ett antal av våra medlemsteatrar, träffa ansvariga politiker eller förtroendevalda i era styrelser, men också möta kommunalråd och regionråd som inte är direkt ansvariga för kulturfrågor, men som kan behöva samtala med oss om betydelsen av regional scenkonst.

Kanske kan vi då också öka förståelsen för vad våra teatrar ger, men också vad som är vettiga förutsättningar för regional scenkonstproduktion.

Förhoppningsvis ses vi fysiskt i Kalmar den 10-12 november , men också ute i regionerna!”

Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige

Foto: Jonas Jörneberg