Robert Uitto (s) valdes till ordförande på Länsteatrarna i Sveriges vårmöte/årsmöte på Oktoberteatern i Södertälje den 28 mars 2019. Robert Uitto från Frösön är för närvarande regionråd vid Region Jämtland Härjedalen. Han har under många år varit ordförande för Estrad Norr, länsteatern i Jämtland Härjedalen och dessutom varit ansvarig kulturpolitiker sedan 2010. Läs gärna en presentation av Robert här.
3 september 2024
”Höstmörkret kryper sakta närmare och jag kurar gärna framför brasan, samtidigt som jag läser om alla scenkonstföreställningar som våra medlemsteatrar planerar för premiär under hösten.
Sommaren har dock varit härligt fylld med scenkonst runt om i hela vårt avlånga land. Jag har haft förmånen att se föreställningar på flera ställen i landet – från Skellefteå och Västerbottensteaterns fina föreställning av musikalen Spelman på taket till Sunne och Västanå musik och teaters storslagna föreställning av Herr Arnes penningar.
Däremellan hade jag också chansen att uppleva en grymt berörande enmansföreställning av Sara Lidmans Jernbanan på Tractor teater med skådepelaren Jakob Hultcrantz i hans nyinredda teaterlada utanför Rottneros.
Den föreställningen föranledde också ett mycket givande och intressant frukostsamtal med Jakob. För mig som ordförande är det ovärderligt att få inblick i olika delar av scenkonstens förutsättningar, men också kunskap om den enskilda konstnärens och i detta fallet skådepelarens situation. Våra medlemsteatrar är stora arbetsgivare för frilansande skådespelare, men också flertalet andra yrkesgrupper på en teater. Detta gör att vi behöver fundera över om vi gör saker på rätt sätt, är tillräckligt tydliga och skapar bra förutsättningar för frilansare – om detta och mycket mer kom frukostsamtalet att handla om. (Läs gärna den korta artikeln i vårt utskick här.)
Vår verksamhet i Länsteatrarna i Sverige drog igång ordentligt i mitten av augusti med vårt årligen återkommande Dialogmöte för förtroendevalda i våra teatrars styrelser. Det är en chans att mötas kring uppdragets innehåll, utmaningar, arbetsgivarfrågor, fackliga frågor och framtida utmaningar för våra teatrar. Ett mycket uppskattat inslag var samtal mellan teaterchefer om armlängds avstånd med tillhörande kort grupparbete.
Styrelsen arbetar just nu med vår vision, men också med vår verksamhetsplan som styr vad styrelsen skall prioritera. Inför det kommande höstmöte kommer styrelsen att mötas några dagar för att arbeta fram förlag på detta, men också på direkta förslag på uppvaktningar av beslutsfattare som kan påverka den regionala scenkonstens förutsättningar.
Detta kommer som sagt att prioriteras på höstmötet tillsamman med en vårbudget för 2025.
Vi ser alla fram emot höstmötet som denna gång går av stapeln hos våra vänner på Dalateatern i Falun 6-8 november. Inbjudan har gått ut, där Du kan anmäla dig och boka hotellrum. Färdigt program kommer ut i närtid, men redan nu kan vi avslöja att temat för mötet är ”Grön omställning för scenkonsten”.
Under det temat kommer bl.a. Petra Weckström och Adam Knapasjö hålla i ett pass kring hållbarhet med avstamp i konkreta exempel från Folkteatern Gävleborg och med information om den nystartade föreningen Hållbart Kulturliv NU.
Utöver programpunkter om hållbarhet och grön omställning diskuterar vi som alltid aktuella frågor som rör länsteatrarnas situation för att tillsammans lära oss och utvecklas som förening och enskilda individer i våra respektive teatrar.
Vi kommer också att få ta del av ett flertal scenkonstupplevelser – Allan, en pjäs om Allan Edwall som är ett samarbete mellan Dalateatern och Estrad Norr, teaterföreställningen Stål om Borlänges förändring under 90-talet samt vis- och berättarprogrammet Werner möter Dan (kultursoppa).
Det finns många utmaningar, men också möjligheter för våra teatrar – Grön omställning är en sådan fråga där vi kommit olika långt runt om i landet beroende på b.la. organisationsform för teatrarna, storlek, resurser o.s.v. Dock finns det säkerligen något att lära för oss alla. Vid sidan av detta ligger fortfarande ekonomin som ett hot över hela kulturen och många regioners dåliga ekonomi kan också tvinga våra teatrar till besparingar, indragningar och minskat utbud.
En uppenbar risk med minskat ekonomiskt utrymme är att också det konstnärliga på våra teatrar blir lidande – ett allt mer ökat arrangörskap istället för egen produktion kan vara orsaken till detta.
Det finns all anledning till samtal när vi snart ses i Falun.
Väl mött fram till dess och njut i höstmörkret av kommande föreställningar både hemmavid eller på någon annan teater.”
Med vänlig hälsning/Buerie heelsegigujmie
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
7 april 2024
”Viktigaste vårtecknet är väl ändå när Länsteatrarna i Sverige håller sitt vårmöte. Även om våren på många håll i landet avvaktat.
I skrivande stund planeras det sista inför vårmötet som i år hålls i Göteborg hos våra vänner på Folkteatern.
Det är ett späckat schema när vi ses – förtroendevalda och teaterchefer, konstnärliga ledare och annan personal. Det är inte märkligt, eftersom det händer en hel del kring kulturen och inte minst kring den regionala kulturen i vårt land.
Det finns ständiga utmaningar, men också hot som handlar om stramare ekonomi, låga uppskrivningar i samverkansmodellen som inte på långa vägar räcker till att täcka kostnadsökningar och löneökningar på våra medlemsteatrar, hat och hot, klåfingrighet från politiskt håll när förtroendevalda vill styra innehållet i den skattefinansierade kulturen, ekonomiska utmaningar i regionerna när sjukvården tar allt mer ekonomiskt utrymme och besparingarna på kulturen väntar.
Mest oroade är vi över att låga uppskrivningar eller tom besparingar skall slå hårt på teatrarnas möjlighet att producera scenkonst i samma mängd som nu eller till samma höga kvalité. Det är viktigt att veta att runt om i landet skapar också våra teatrar möjligheter för många frilansare. En grupp som självklart också blir drabbade av påtvingade besparingar på den regionala kulturen. Blir det barn och unga som kommer att få se färre föreställningar, kommer de dyra turnékostnaderna lägga allt större hinder i vägen för spridningen av föreställningar runt om i länen och långt utanför de större orterna? Ja, frågorna är många och oroande.
Till detta kommer också tankarna på en svensk kulturkanon och politiska diskussioner om huruvida den offentligt finansierade kulturen skall vara fri från styrning eller inte och hur mycket kulturpolitiken skall påverka innehåll och utformning.
När det gäller statlig finansiering är Länsteatrarna i Sverige tillsammans med Länsmuseerna och den Regionala musiken de största mottagarna via den s.k. kultursamverkansmodellen.
Styrelsen för Länsteatrarna i Sverige har i en utsedd arbetsgrupp analyserat och besvarat remissen kring just kultursamverkansmodellen och det nya förslag som ligger från utredaren. Att vi utsågs som ordinarie remissinstans visar också på att vi som organisation numer är respekterade och ansedda som viktig kulturorganisation.
Vårt svar finns att hitta på vår hemsida, där vi reagerat på flera delar i förslaget som enligt oss skulle påverka den regionala scenkonsten negativt. Dels ser vi ett storstadsperspektiv, men också svårigheter för mindre kommuner. Att modellen dessutom inte innehåller uppskrivningar, men förslag på nya konstformer som skall finansieras inom samma system är oroande för ekonomin. Läs gärna vårt remissvar här.
Att vi är intressanta kulturpolitiska aktörer visar sig också i att vi även utsetts som ordinarie remissinstans kring utredningen om att föra in Konstnärsnämndens verksamhet i Statens Kulturråd.
Mycket av vår verksamhet handlar om att göra vår organisation och våra medlemsteatrar kända, inte minst bland olika beslutsfattare i landet. I det sammanhanget handlar det också om att informera om våra behov, men också om nyttan av att vi finns runt om i landet både som arbetsgivare och kulturinstitutioner. Länsteatrarna i Sverige är numer så pass känd som organisation att vi också kan ha avgörande inflytande på den regionala kulturens förutsättningar, men även påverkan på kulturpolitiken rent allmänt.
De senaste månaderna har vi i ledningen för Länsteatrarna i Sverige uppvaktat samtliga partier i Riksdagens kulturutskott samt kulturministern.
Det har handlat om frågor kring kultursamverkansmodellen, ekonomiska förutsättningar, minskat stöd från staten, kulturens frihet och armlängds avstånd. Svaren vid samtalen har varierat och vi har försökt göra en enkel sammanställning som vi redovisar på vårmötet i Göteborg. Läs gärna mer här.
Vår tanke är att fortsätta denna typ av uppvaktning och även inrikta oss på bl.a. ekonomiskt ansvariga politiker samt utbildningsansvariga förtroendevalda. Då har vi chans att tala om nyttan av att investera i regional kultur och scenkonst, men även kring vikten av scenkonst för barn och unga och samarbete med förskolor och skolor.
Som ni ser är det mycket uppe för behandling och förhoppningen är att styrelsen fortsätter med alla de uppdrag som ni medlemmar ger oss via bl.a. verksamhetsplaner och andra beslut.
I detta ligger både uppdraget att se över en eventuell namnändring av vår organisation och ett möte med Statens kulturråd för att se om vi kan erhålla stöd från dem för att ytterligare utveckla våra arbetsmetoder och därmed öka nyttan för medlemsteatrarna av vårt arbete.
Tillsammans äger vi organisationen och styrelsens uppgift är ju att arbeta för medlemsteatrarnas bästa. Vi blir aldrig bättre än det som vårt samarbete skapar.
Nu ser vi fram emot tre spännande dagar med Vårmöte hos Folkteatern i Göteborg. Våra vår- och höstmöten syftar ju till att vi skall lära känna varandras teatrar, verksamheter och förutsättningar. De handlar också om kunskapsutbyten, samtal och personliga möten mellan förtroendevalda chefer, konstnärliga ledare och andra.
Utmaningarna är många, men så även möjligheterna och de tre kommande dagarna kommer att handla om allt från rena scenkonstupplevelser, till samtal om aktuella frågor, lokalfrågor för teatrarna, kulturens roll i samhället, nyttan av kulturen för en hel region och vikten av att kunna kommunicera teaterns roll.
Många av oss ses i Göteborg och peppar varandra kring allt som finns att gripa tag i för den regionala scenkonsten i landet.
Väl mött!
Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
6 februari 2024
”I skrivande stund pågår de allra sista intensiva förberedelserna inför Folk och Kultur i Eskilstuna som går av stapeln 7-10 februari. Folk och Kultur är Sveriges största kulturpolitiska konvent som samlar massor av deltagare, utställare, föreläsare, beslutsfattare, kulturarbetare och många andra varje år. Länsteatrarna i Sverige finns så klart på plats alla fyra dagarna.
I år har vi en gemensam monter, vi tre organisationer som genom Kulturlyftet projektäger Folk och Kultur. Det innebär att tre starka organisationer för den regionala kulturen finns på plats i form av oss från Länsteatrarna i Sverige, Regional Musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd.
I tuffa, mörka och oroliga tider behövs kulturen mer än vanligt och därför är Folk och Kultur ett särskilt angeläget arrangemang och mitt ordförandeskap i Kulturlyftet känns hedrande och viktig.
Budskapet från regeringen om att även kulturen måste bidraga till statens kassa genom besparingar känns oerhört kärvt och snävt. Inga utsvävningar för kulturen som kan bidra till ökad inflation är det som gäller – men i mina ögon är knappast vår del av kakan särskilt inflationsdrivande. Snarare är det så att en satsning på kulturen och kulturarbetarna skulle bidraga till ett bättre samhälle och rent av en bättre vardag för många – inte minst för barn och unga.
När regeringen och överbefälhavaren varnade oss för krig, konstaterade media att de som var mest oroade och som hade mest funderingar och frågor över läget, var barn och unga. Vi vet att många frågor kan få sina svar genom en kulturupplevelse. Våra medlemsteatrar kan producera scenkonst som kan öka förståelsen för svåra frågor, starta upp samtal om komplicerade tankar eller få åhörare att bättre förstå sina egna känslor och reaktioner. Att våga satsa på kultur i sådana tider är också ett sätt att arbeta förebyggande. Ja, rent av ett sätt att mobilisera och öka beredskapen. Det är knappas att slösa pengar på en bortskämd kulturelit – som delar av den politiska ledningen i Norrköping uttryckt det…
Bland våra medlemmar har det utvecklats en oro för hur den tuffa ekonomin och avsaknaden av uppskrivningar i stödet från staten skall drabba verksamheten. I tider då de flesta av våra regioner dessutom går med enorma underskott i sjukvården, kommer kanske också det regionala stödet att minska. Ökade kostnader i form av hyror, löner och sådan som involveras i produktionerna verkar inte kunna kompenseras.
Blir det färre uppsättningar, färre turnéer och därmed centraliseringar av vår verksamhet till de större orterna? Blir det färre barn och unga som ges chansen att möta oss och våra föreställningar?
För oss i Länsteatrarna i Sveriges styrelse är detta viktiga frågor som vi tar oss an. För någon vecka sedan påbörjade vi bl.a. våra uppvaktningar av riksdagsledamöter i de olika partierna om sitter i riksdagens kulturutskott för att berätta om vad länsteatrarna runt om i landet gör, vilken vår organisation är, vilka behov vi har för att producera, betydelsen av att vi kan ge professionell scenkonst i hela landet, ge barn och unga möjligheten, att vi skapar arbetstillfällen utanför de stora städerna inom kulturområdet.
Syftet är så klart att försöka förbättra våra villkor och föra samtal om detta med så många beslutsfattare som möjligt. Vi fortsätter till dess vi samtalat med representanter för alla partier och vi kommer även att möta kulturministern i ett enskilt möte.
Säkert går vi vidare med fler beslutsfattare och kommer gärna också till er för att samtala med kommunala och regionala politiker. Har ni behov av detta hör då av er!
Ett annat viktigt ärende är förslaget på förändringar av Kultursamverkansmodellen – Kultursamhället.
Styrelsen för Länsteatrarna i Sverige har satt samman en arbetsgrupp, eftersom vi är remissinstans i frågan. Gruppen består av både förtroendevalda och teaterchefer och skall utifrån våra behov och vad vi ser i förslaget ställa samman ett remissvar. Ni är alltid välkomna att komma in med synpunkter kring förslaget, vilket vi också bett er om i ett särskilt mejl. Det är nämligen viktigt att vi får in kunskap om läget från flera av er, eftersom vi har så olika förutsättningar runt om i landet.
Just nu arbetar vi också intensivt med planeringen av vårmötet 10-12 april hos Folkteatern i Göteborg. Glöm inte att anmäla deltagande från både era styrelser och era chefer eller konstnärliga ledare. Dessutom hög tid att också boka hotell – allt finns i det utskick som ni fått i era mail – om ni inte fått detta så hör ni givetvis av er.
Förhoppningsvis ses vi redan denna vecka på Folk och Kultur – kom då förbi vår monter och samtala lite med oss. Dessutom finns det alltid tid för en fika på kaféerna i Arenan om du vill prata lite längre om saker som sker runt oss i våra verksamheter eller har idéer om vår verksamhet i vår gemensamma organisation. Som ordförande är det viktigt för mig att ni känner att det är ni medlemmar som äger organisationen och den blir inte starkare än vad vi tillsammans gör den till.
Tillsammans gör vi skillnad för kulturen, samhället, demokratin och yttrandefriheten.
Väl mött!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
13 oktober 2023
”Hösten är här och rent av vintern i delar av vårt avlånga land. Premiärer, turnéer, skolprogram och massa annat händer hos våra medlemsteatrar runt om i landet. På många håll har publiken börjat hitta tillbaka till våra scener, men på andra håll har vi en bit kvar till siffrorna innan Corona.
För Länsteatrarna i Sverige som organisation betyder årstiden såklart också vårt höstmöte, som i år går av stapeln hos Regionteater Väst i Borås 15-17 november. Vi ser alla fram emot ett intressant program, viktiga frågor och möjlighet till möten och samtal med scenkonstvänner från hela landet. Att få samtala om konstens omätbara värde, lära oss mer om dans och uppleva scenkonstföreställningar tillsammans känns nödvändigt just nu. Läs mer om höstmötet här.
För den regionala kulturen finns ett antal utmaningar på samma sätt som det gör det för kulturen i stort. Just nu är en av de riktigt stora frågorna förslaget till omformning av den s.k. kultursamverkansmodellen, som många redan satt sig in i, men som också finns på agendan på vårt höstmöte. Frågan är hur modellen påverkar regionernas ekonomi när det gäller finansiering av b.la. länsteatrarna, men även våra länsmuseer och den regionala musiken.
I förslaget ligger att fler skall in i systemet, vilket självklart innebär att fler också skall dela på kakan. Såvida inga fler medel tillförs i systemet kan det komma att handla om rejäla bantningar inom vissa områden. Detta tillsammans med en statlig kulturbudget som på intet sätt stärker ekonomin inom den regionala kultursektorn kan det komma att handla om påtvingade besparingar, när vi återigen inte kompenseras för vare sig kostnadsökningar eller löneökningar.
I samma stund skall vi givetvis glädjas över förstärkningen till den samiska teatern – Giron Sámi Teáhter.
En annan del som kan komma att påverkas både av det allmänna läget i samhället, men också av en ny modell på samverkansmodellen är ju styrningen av kulturen, med andra ord dess frihet och det konstnärliga utrymmet. Vi vet ju nu att det inte enbart är i andra länder som styrningen av kulturen ökat och synpunkter eller beslut kring kulturens innehåll ges och tas. Ibland är det politiker som vill se att viss konst tas bort från offentligheten, att hela länsteatrar skall få allt sitt regionala stöd indraget, att vissa böcker borde tas bort från bibliotekens samlingar, att viss verksamhet på biblioteken inte borde få genomföras…
När detta går riktigt långt riktas t.o.m. hot mot kulturell verksamhet eller vissa kulturarbetare.
I sin mer sofistikerade form minskar helt enkelt politiken det ekonomiska stödet till en kulturverksamhet och kommer på så vis undan offentlig kritik. Man censurerar helt enkelt genom minskat verksamhetsbidrag.
Hotet mot kultur tar sig dessutom andra former när regeringen minskar stödet till folkbildningen med en halv miljard! I många delar av vårt avlånga land är studieförbunden de enda arrangörerna av kulturprogram eller verksamhet där deltagare själva får utöva kultur. Det kommer att drabba inte minst glesbygden, men också enskilda frilansande kulturarbetare och i vissa fall även länsteatrarnas arrangemang.
Vi ser dessutom politiska önskemål från vissa partier om indragning av stöd till våra folkhögskolor och en ökad styrning, där friheten som folkbildningen bygger på – fritt och frivilligt – skall kontrolleras och styras. Detta kan drabba kulturinstitutioner på sikt, när det blir färre deltagare i folkhögskolornas kulturutbildningar, som ofta leder till högre studier i bl.a. musik, teater och dans.
Det finns dock många ljuspunkter, när människor besöker oss och får uppleva hög kvalité på länsteatrarnas produktioner. Inte minst barn och unga har mycket att se fram emot under hösten och vintern, det vittnar alla de uppstartade eller kommande produktionerna runt om i landet om.
Fortsatta scenkonstupplevelser i höst och vinter önskar jag er alla.
Många av oss ses snart i Borås och det ser jag verkligen fram emot.”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
24 Mars 2023
Det händer enorm mycket just nu inom Länsteatervärlden….
Massor av fantastiska premiärer som i många håll lockat även nationell media och getts fina recensioner.
Flera premiärer med spännande föreställningar är på gång och för oss som organisation lockar vårt kommande Vårmöte hos Länsteatern på Gotland med fantastiskt program 19-21 april i Visby. Du har väl inte glömt att anmäla dig på vår hemsida, (www.lansteatrarna.se) där du också hittar programmet?
För min del som ordförande har det och är det bråda tider, om just nu arbetande styrelseordförande under tiden att vår rekrytering av ny Verksamhetsledare blir riktigt klar i vår.
Vi försöker hålla vår hemsida uppdaterad, få ut vårt nyhetsbrev och även skapa artiklar, inlägg på sociala media osv trots att vår kommunikatör för tillfället är sjukskriven.
När det gäller hur vi uppmärksammas i nationella media är en fråga som vi levt med under en längre tid och vi har dessutom samtalat med flera av dessa media om hur vi upplever avsaknaden av närvaro ute i landet – delvis har det blivit bättre, men det är långt kvar och vi kommer att få tillfälle till samtal om detta inte minst på vårt Vårmöte.
Flera initiativ kring detta har tagit och nu senast har Teaterchef Kristoffer Berglund på Teater Västernorrland tagit fint initiativ i frågan.
Ett annat spännande initiativ har varit lite utifrån samma utgångspunkt – nämligen att Scenkonstbiennalen ofta fokuserar på de stora städerna och institutionerna. Där har Monica Wilderoth kommit med ett spännande initiativ kring en Länsteaterbiennal som skulle kunna utgå från samverkan mellan ett antal länsteatrar i ett geografiskt område.
Även detta kan vi samtala vidare om på vårt Vårmöte, med årets tema: Samverkan, självständighet i ideologiskt utmanande tider.
Personligen tycker jag att det ständigt dyker upp nya utmaningar för oss, som kan handla om direkta ekonomiska hot i tider där bland annat regionerna har tuffa utmaningar med ekonomin kring sjukvården och kollektivtrafiken – något som skulle kunna drabba även oss i form av besparingar.
Även på nationell nivå är förändringar i annalkande som kan påverka vår vardag, med utreding kring den sk kultursamverkansmodellen. Det vi hittills sett där är att utredaren Mats Svegfors funderar över kommunernas deltagande i konstruktionen, men även införandet av nya områden som skall finansieras i uppdraget som ges. Dessvärre just nu utan tillförsel av mer pengar och detta samtidigt i en konstruktion som redan är anemisk och som belastar regionerna allt mer när kostnaderna ständigt ökar för löner, hyror och annat.
Andra hot är rent politiska, när man ger sig på kulturens frihet och tar sig rätten att tala om innehåll i föreställningar, utställningar, museer.
Den typen av hot är även riktad till folkbildning, där vissa krafter vill minska ersättningarna, utbudet och snarare ser folkbildning som ett hot istället för den bärare av demokrati, yttrandefrihet och kultur som den faktiskt är.
På Folk och kultur i februari arrangerades en del samtal kring ämnet och det konstaterades att bland annat folkhögskolorna är en fortsatt viktig del i hur rekryteringen till konstnärliga yrken kan underlättas.
Många är de kulturarbetare i form av författare, konstnärer, dansare, skådespelare, musiker som börjat sin bana i folkhögskolan och sedan gått vidare i konstnärliga yrken och högre utbildningar.
I övrigt ser vi fram emot att träffas. Vi spanar in de kommande premiärerna och gläds över att ljuset kommer åter i en tuff tid.
Särskilt tänker vi på människorna i Ukraina som lever i ett helvete, men som också kämpar för sin och andras överlevnad. Vi ser ständiga reportage om hur människoliv släcks, men också om hur man kämpar för sin historia och sitt kulturarv.
Kulturarbetare kämpar för att föra värdefull samlingar och historiskt material i skydd undan krigets fasor. Vi är väl medvetna om kulturens kraft, när angripare systematiskt väljer att försöka utplåna museala samlingar, kulturbyggnader, teatrar för att också såra människor på djupet och angripa deras kultur.
Länsteatrarnas uttalande från vårmötet i fjol gäller allt jämt, där vi bland annat uttalade:
”Människooffren är det värsta. I Ukraina pågår också ett förintande av kulturarv, kulturyttringar och demokrati. Bomberna och förödelsen av teatern i Mariupol är bara ett exempel. Regimen i Ryssland skyr inga medel för att utplåna bostadsområden och kulturbyggnader.
Kriget är också ett hot mot yttrandefriheten. Med desinformation och rena lögner försöker angriparen dölja uppenbara sanningar
Samtidigt synliggörs kulturens kraft i bilder från sönderbombade städer i Ukraina, där kulturarbetare ändå orkar framföra musikstycken mitt i förödelsen, eller spela teater i tunnelbanornas skydd för att ge en strimma hopp till de barn som nu lever mitt i ett krig.
Att utplåna ett lands kultur är strategisk förödmjukelse mot människorna och samhället. Det är också ett bevis för att den fria kulturen uppfattas som ett hot mot en auktoritär politisk ledning – den måste tystas eller styras.”
Vi själva lever i ett land, där våra länsteatrar kan spela den repertoar de själva väljer, där våra regissörer, koreografer, teaterchefer, skådespelare, dansare, producenter och alla andra är fria i tanken och ordet.
Vi är väl medvetna om de underliggande hot som olika mörka krafter utgör mot fri kultur även i vårt land, men vi tar upp kampen och nu ser vi med glädje på att få träffas i Visby på Vårmöte med härliga samtal, möten, scenkonstupplevelser, god mat och mycken glädje.
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
2 december 2022
”I denna mörka tid, och i en tid av allt sämre ekonomi som också drabbar enskilda människor är kulturen viktigare än någonsin.
Det som många klassar som enbart nöjen – scenkonst, konserter, utställningar och museibesök – kan i många familjer bli något man måste prioritera bort i en allt snävare ekonomi. Och när vissa politiker just ser kulturen som enbart nöjen, kan den drabbas av nedskärningar när kommuner och regioner får allt tuffare budgetar att handskas med.
När inte heller regeringen väljer att ge ökat stöd till den regionala kulturen, eller uppskrivningar som kommer att räcka fullt ut till ökade kostnader, ökar trycket.
Vi såg att de återhämtningsstöd som kulturlivet fortfarande är i behov av inte fanns med i den föreslagna budgeten från regeringen. Detta är ytterst problematiskt, då vi vet att den regionala scenkonsten tillsammans med övriga kultursverige dras med sviter från den nedstängning som orsakades av coronapandemin.
Så mycket viktigare då att vi inom Länsteatrarna i Sverige fortsätter vårt arbete för att hävda den regionala kulturens existensberättigande och kulturens kraft för samhället, demokratin och människorna.
Vi är en stor organisation som samlas för höstmöte i Värmland hos fantastiska Västanå Teater den 7-9 december. Där får vi tillfälle att mötas, samtala, lära nytt och stärka varandra i vårt arbetet – såväl förtroendevalda som chefer. Jag ser fram emot detta.
Genom att stärka våra länsteatrar får vi ett stabilt fundament i den kulturella infrastrukturen som förser medborgarna med professionell scenkonst. Länsteatrarna kan också axla rollen som starka arbetsgivare för kulturarbetare av olika slag som finns i hela Sverige.
Våra barn- och ungdomssatsningar på skolor, förskolor eller i egna lokaler är så viktiga. Särskilt för de barn som inte annars skulle få uppleva scenkonst, och för de familjer som inte besöker våra föreställningar själva – och än mindre har chansen nu, på grund av sämre ekonomi.
Vi fortsätter vårt samarbete med folkhögskolorna, med tanke på skolornas kulturuppdrag och den möjlighet som dessa utgör som ingång till yrken inom kulturområdet. Folkhögskolorna har dock drabbats negativt i den kommande statsbudgeten och deras och folkbildningens frihet kan vara minst lika hotad som vår.
Det är då som vår styrka som stor organisation inom kulturen blir viktig och vi är i styrelsen beredda att samarbeta med andra viktiga kulturorganisationer om så behövs.
Vi är snart framme vid det nya året och är i styrelsen laddade för besök ute i landet hos er alla, där vi kan möta teaterledningar tillsammans med förtroendevalda och politiker från kommun och region kring just betydelsen av regional kultur, och i synnerhet scenkonsten.
Hör av er, så arrangerar vi ett möte och samtal just hos er.
Vi laddar också för vårt deltagande med både monter och seminarier på Folk och Kultur i Eskilstuna 8-11 februari nästa år.
Gå gärna in på hemsidan för Folk och Kultur och köp deltagarpass för er och era teatrar – så ses vi där på plats kring den regionala kulturen tillsammans med våra arrangörsvänner i Kulturlyftet, Regional musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd.
Samtidigt söker vi just nu efter en ny verksamhetsledare till Länsteatrarna i Sverige, när Michael Johansson slutar hos oss. Jag vill rikta ett riktigt, riktigt stort tack med kram inkluderad till Michael för det fantastiska jobb han har utfört åt oss. Alltid snabb och nära till stöd för mig som ordförande, för styrelsen och för samtliga medlemmar! Michael lämnar efter dessa år för nya utmaningar, och jag är väl tvungen att acceptera detta. Jag kliver in med lite extra tid som ordförande under den tid som vi arbetar med rekrytering och till mitt och styrelsens stöd finns Michael kvar på timmar.
Väl mött nu i Värmland, och till er som inte har möjlighet att deltaga där vill jag redan nu önska en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
Vi ses inpå det nya året!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
28 oktober 2022
”Det är i sanning märkliga tider vi lever i, där nationalistiska och på flera håll fascistiska strömningar påverkar politik och samhällsutveckling i Europa…
På flera håll breder mörka krafter ut sig och Sverige är inget undantag. Personligen har jag aldrig känt mig så oroad, så träffad i maggropen och så nerstämd efter en politisk presskonferens, som den som hölls av regeringsbildarna och deras stödparti Sverigedemokraterna den 14 oktober.
En mörk bild av vårt land målades upp, en mörk bild av människor som inte ännu är just svenskar och ett framtida samhälle med mer kontroll, hårdare straff, kartläggningar och styrning av kulturens innehåll.
Den första bild jag fick framför mig var Orwells 1984 och en dystopisk framtidsskildring.
Ingenstans ett hopp, ingen tanke på förebyggande arbete eller allas lika värde. Kulturen blev undanskuffad till den partiledare vars parti sedan inte erhöll kulturministerposten…
Någonstans sades något om armlängds avstånd, men innebörden av detta är dunkel när man samtidigt låter SD:s politik diktera villkoren kring kulturens förutsättningar, public service och folkbildningen.
Det finns all anledning till oro och vaksamhet och det manar till tydlighet angående var den regionala scenkonsten och kulturen står i frågan om allas lika värde, frihet, yttrandefrihet och demokrati. Länsteatrarna i Sverige med sina 21 länsteatrar är en av Sveriges tyngsta och mest betydelsefulla organisationer för kulturen och vi står stadigt i vår värdegrund med en mycket tydlig vision som vi kommer att samtala ytterligare kring – kanske redan på det stundande höstmötet i Värmland hos Västanå Teater den 7-9 december.
Jag nämner folkbildningen just för att studieförbund och inte minst våra folkhögskolor är en viktig länk in i fortsatta studier och sedan yrkesval inom den kulturella sektorn. Hoten bestående av förlag på sänkt statligt stöd till folkhögskolorna, minskad frihet i en utbildningsform som kräver just frihet och misstro mot folkhögskolornas kultur- och demokratiuppdrag kan bli verklighet. Det känns därför av stor vikt att vi nu fortsätter det samarbete vi startat upp med folkhögskolor kring just kulturella utbildningar och förhoppningsvis gör vi gemensam sak inför det stora och nationella kulturpolitiska konventet, Folk och Kultur i Eskilstuna i början av februari nästa år.
De vaga yttrandet kring en armlängds avstånd innefattar inga som helst löften kring fortsatta ekonomiska stöd till kultursektorn, det säger inget om kommande uppdrag till Statens kulturråd, som ju är helt avgörande för oss regionala aktörer som till stora delar är beroende av kultursamverkansmodellen.
När vi i styrelsen i Länsteatrarna i Sverige samlades för en liten tid sedan för ett tvådagars styrelseseminarium, var det uppenbart att oron finns så väl hos de förtroendevalda som hos cheferna på våra teatrar. Samtidigt finns en stark vilja i kampen för den regionala kulturen, konsten och scenkonsten.
Att regeringen dessutom till stora delar låter kulturpolitikens innehåll styras av stödpartiet blir så uppenbart, när man nu förespråkar en kulturkanon. Hur kommer det att påverka bibliotek, kulturinstitutioner, Statens kulturråds uppdrag, samverkansmodellen, konstinköp och museer…
Allt detta samtidigt som vi kan konstatera att kulturstödet i t.ex. kommunerna minskat från 2,6 procent till 2 procent av budget de senaste åren.
Jag kan enbart konstatera att varje inskränkt frihetsutrymme eller demokratisk rättighet för någon drabbar hela samhället, och säkerligen kulturen.
Jag citerar gärna Gunnar Nirstedt i Dagens Nyheter:
”Bara den som gett upp om ett levande samhälle vill ha en kulturkanon. Och för en auktoritär statsledning är det alls inget problem att det korrekta, kanoniserade svaret handlar om maktens destruktivitet och faran med auktoritära krafter, tvärtom: huvudsaken är att alla samlas kring lägerelden och svarar samma sak. Det rätta svaret är lösenordet för att få komma in i värmen.”
Det finns ljus i mörkret och det är vår beslutsamhet och alla de goda krafter som står på vår sida. Just nu levererar våra länsteatrar runt om i landet premiärer och fantastiska scenkonstföreställningar. Som ordförande önskar jag att jag skulle kunna se dem alla, men några har jag hunnit med eller kommer jag att hinna med, så som Estrad Norrs, Oktoberteaterns, Byteatern i Kalmars och Västanå Teaters uppsättningar och kanske fler.
Ni gör alla ett fantastiskt arbete i och utanför scenerna, liksom alla ni förtroendevalda som tror på kulturens kraft.
Många av oss ses i Västanå och det ser jag fram emot!!!
Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
14 september 2022
”I skrivande stund är vi mitt i sluträkningen av valresultatet.
Många vaknade med en klump i magen dagen efter valet och funderar över hur historien kan upprepa sig.
När ett parti som tydligt inte står för allas lika värde, som hotar folkbildningen i form av folkhögskolor och studieförbund, som vill prioritera det man kallar svensk kultur, som ger sig på public service och tidningar – då är klumpen i magen befogad.
Vi vet ännu inte hur en regeringsbildning kommer att se ut, men risken är uppenbar att ett parti som tydligt vill styra kulturens utformning, innehåll och existens i värsta fall kan komma att få kulturministerposten…
Länsteatrarna och dess medlemmar har varit tydliga i vår vision vilken ställning vi tar för demokrati och fri kultur.
I vår vision säger vi bland annat:
”Länsteatrarna i Sverige har naturligt en direkt påverkan på den nationella kulturpolitiken och tar tydlig ställning för demokrati, öppenhet, allas lika värde, och vikten av en fri konst. På så sätt är Länsteatrarna i Sverige är en garant för ett fortsatt utvecklande demokratiskt samtal.
Den regionala scenkonsten har en stark ställning i ett fritt och demokratiskt kulturliv i hela landet.”
Innehållet i visionen ställer fortsatta krav på vårt arbete.
Den uppmärksamhet som kulturen fick under Coronans värsta perioder har falnat och vi behöver med all kraft fortsätta vårt arbete – inte minst för scenkonstens skull. Från styrelsen sida har vi oförtrutet arbetat med olika kontakter och även skickat skrivningar till politikens olika nivåer och media kring situationen för den regionala kulturen och scenkonsten.
Bland annat uttryckte vi läget på detta sätt:
”Under pandemin tilldelades det extra krismedel för att stötta kulturlivet i Sverige. Från staten, regionerna och kommunerna tog man då ett ansvar för att värna kulturen inom den privata- och civila sfären men även den offentliga. Från politiken kunde vi se ett ökat intresse för kulturens betydelse. Dessa medel finns nu inte längre att tillgå men det är viktigt att veta att nivåerna för ersättningarna för kulturen, och scenkonsten i synnerhet, inte har höjts utan ligger på samma nivå som före pandemin.”
Det arbetet måste fortsätta!
Personligen tror jag att vi måste finnas på många ställen och uppmärksamma läget. För några dagar sedan var jag inbjuden till Tillväxtverket för att tala om kulturens utvecklingskraft i samhället – ett viktigt möte, där statens representanter troligen fick en aha-upplevelse. Även ett statligt verk med ansvar för regional utveckling behöver inse att grunden för ett utvecklat samhälle är demokratiskt inflytande och öppna samtal. Utan detta kan statliga medel och medel från EU vara verkningslösa.
Den upplevelse, glädje och ibland provokation och ilska som en scenkonstföreställning kan resultera i skapar just dessa samtal, dessa tankar och de upplevelser som vi alla behöver för att bygga grunden till ett inkluderande och smart samhälle.
De krafter som vill annat har insett detta och känner därmed hotet från kulturen… Många av oss kulturpolitiker har talat om kulturpolitiken och dess innehåll och dess innehåll under valrörelsen, för att motverka dessa krafter som vill begränsa kulturens frihet, strypa delar av public service, begränsa stödet till tidningarna och gärna påtala vilka museer som skall få stöd och vilka som inte borde finnas.
Hotet mot den fria kulturen är också hotet mot ett öppet och inkluderande samhälle.
Extra tydligt blir just hoten mot studieförbunden och folkhögskolorna som också är stora producenter av kultur och samtal kring demokrati. Vi var i dagarna inbjudna till ett samtal med ett antal folkhögskolor om vår verksamhet, där vi kunde konstatera att det fanns samarbetsområden. Inte minst kring rekrytering till scenkonst och musik, där Folkhögskolornas demokratiuppdrag och kulturuppdrag gör dem intressanta även för oss.
Att kulturens kraft är stor och att avsaknaden av den påverkar oss som individer och som samhälle blev extra tydligt för mig i sommar, när jag kunde ta del av föreställningar, utställningar, men också musikfestivaler. Jag tror aldrig att jag upplevt sådan glädje bland människor på länge som när vi återigen kunde mötas tillsammans.
Det känns bra inför hösten, när många av våra länsteatrar kommer igång igen med föreställningar för barn och unga, en målgrupp som råkat extra illa ut under pandemiåren och knappt fått se en enda scenkonstföreställning.
Uppropen och samarbetet kring 1000 dagar kultur inför valet har nu avgett en sista skrivning som vi givetvis är en del av och som återges här på vår hemsida.
Vi jobbar vidare i styrelsen och skall dessutom träffas extra i två dagar för att i seminarieform samtala om länsteatrarna som organisation, behov, insatser och utspel, samt hur vi nu går vidare oavsett utgången i valet.
Samtidigt vill jag återigen bjuda in mig och andra i styrelsen tillsammans med vår verksamhetsledare för att på plats möta er ute på era länsteatrar och samtala tillsammans med teaterledning, förtroendevalda och framträdande politiker i kommun och region. Det är den turné som vi påbörjat för att tydliggöra nyttan av länsteatrarna för de förtroendevalda – hör gärna av er om ni vill ha ett besök!
Vi ses!”
Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
8 juni 2022
”Våren har kommit och i stora delar av landet är det sommarvärme. Enormt mycket har hänt sedan jag senast skrev till er alla. Det grymma kriget i Ukraina fortsätter och människor dödas, förnedras och blir av med sitt kulturarv i Putins jakt på makt och landområden.
Vi var många som träffades under de fantastiska dagarna på Länsteatrarnas vårmöte hos Västerbottensteatern i Skellefteå. Det blev ett möte som präglades av glädjen att få mötas, att samtala, lyssna och uppleva. Dagarna präglades också förstås av allvaret kring kriget och tankar kring yttrandefrihet, demokrati och fri kultur. Länsteatrarna enades kring ett mycket fint uttalande, som även sändes till den Ukrainska ambassaden i Stockholm och som flera av er valde att lägga ut på era egna hemsidor. Texten finns att läsa på Länsteatrarna hemsida här.
Framför oss ligger nu sommaren och en lite lugnare tid för många, men också arbetet med en hel del sommarföreställningar, vilket förstås är väldigt spännande.
I skrivande stund planerar vi också för att få till stånd ett möte med nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter, även om politiken också i vårt land just nu präglas av ovanlig stökighet. Vi behöver samtala med kulturministern om länsteatrarnas frågor, men också berätta om vikten av regional kultur. Om detta kommer vi även att samtala på Almedalsveckan 3-7 juli, där vi bland annat anordnar ett frukostseminarium för närvarande politiker, till vilket vi hoppas att även kulturministern ansluter. Närmast står också Scenkonstbiennalen i Västerås för dörren den 7-12 juni och flera av oss ses säkert där.
Just nu känns det oerhört viktigt att fortsätta vårt arbete med att synliggöra Länsteatrarnas arbete och för det har styrelsen en plan. 2023 års Folk och Kultur i Eskilstuna kommer bland annat att vara ett sådant tillfälle där vi kan sprida kunskap om vår verksamhet.
Vi planerar vidare för vår ”turné” runt om i landet hos er på landets länsteatrar och önskar att ni som vill ha ett besök av styrelsen hör av er till oss! Som tidigare handlar det om att tillsammans med teatrarnas ledning möta ansvariga politiker från regionerna, men även kommunerna, och samtala om vikten av just regionalt och lokalt producerad scenkonst, förutsättningarna, behoven och framtiden. Då får vi säkert också tillfälle att tala om demokrati, yttrandefrihet och kulturens betydelse för ett samhälle och vad som faktiskt krävs för att en scenkonstföreställning skall bli till.
I skuggan av en pandemi som inte riktigt lagt sig finns även frågan om alla de barn och unga som inte fått någon som helst scenkonst under flera år – där har vi en del att hämta igen. Inte minst kommunernas ansvar är stort för att vi skall kunna nå fram med scenkonsten till förskola och skola. Något för styrelsen att arbeta vidare med i vår vilja att bredda kontaktnätet och även påverka skol- och utbildningspolitiker.
Behovet finns och vi ser idag hur exempelvis kulturskoleverksamhet under dagtid trängs bort av andra lektioner, när staten ställer sådana krav att rektorer inte kan tillåta att elever lämnar vissa lektioner för kulturskoleverksamhet.
Tankar om att ge större utrymme för kultur i skolan har vi redan spelat in vid ett tidigare möte med statssekreterare vid Utbildningsdepartementet, men frågan kräver mer påverkansarbete.
I mina tankar har jag det seminarium som arrangerades av Regionteater Väst, Backa Teater och Unga Klara och under Scenkonstbiennalen 2021. Under samtalet lade ungdomar fram flera frågor och förslag angående läget för kulturen i skolan:
”I dag är det väldigt tolkningsbart hur scenkonst och estetiska uttryck finns med i kursplanen. Hur mycket scenkonst som ses, upplevs och diskuteras beror mycket på t.ex. lärarens passion för detta. Kursplanen skulle behöva konkretiseras för att skapa tydliga riktlinjer och bedömningar och därmed jämlikhet och rättvisa för eleverna. Vi skulle önska en mer konkret kursplan där bland annat kulturen finns med. Hur och på vilka sätt är detta möjligt.
För vissa barn och unga är skolan den enda vägen att få komma i kontakt med kultur. Kultur/Estetiska uttryck hjälper också lärandet av andra ämnen. Varför är inte kultur obligatorisk i skolan?”
Ta del av samtalet här.
Vi ses snart och till dess: Ha en fantastisk sommar!
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
31 mars 2022
”Våren har kommit och i stora delar av landet är det sommarvärme. Enormt mycket har hänt sedan jag senast skrev till er alla. Det grymma kriget i Ukraina fortsätter och människor dödas, förnedras och blir av med sitt kulturarv i Putins jakt på makt och landområden.
Vi var många som träffades under de fantastiska dagarna på Länsteatrarnas vårmöte hos Västerbottensteatern i Skellefteå. Det blev ett möte som präglades av glädjen att få mötas, att samtala, lyssna och uppleva. Dagarna präglades också förstås av allvaret kring kriget och tankar kring yttrandefrihet, demokrati och fri kultur. Länsteatrarna enades kring ett mycket fint uttalande, som även sändes till den Ukrainska ambassaden i Stockholm och som flera av er valde att lägga ut på era egna hemsidor. Texten finns att läsa på Länsteatrarna hemsida (LÄNK!).
Framför oss ligger nu sommaren och en lite lugnare tid för många, men också arbetet med en hel del sommarföreställningar, vilket förstås är väldigt spännande.
I skrivande stund planerar vi också för att få till stånd ett möte med nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter, även om politiken också i vårt land just nu präglas av ovanlig stökighet. Vi behöver samtala med kulturministern om länsteatrarnas frågor, men också berätta om vikten av regional kultur. Om detta kommer vi även att samtala på Almedalsveckan 3-7 juli, där vi bland annat anordnar ett frukostseminarium för närvarande politiker, till vilket vi hoppas att även kulturministern ansluter. Närmast står också Scenkonstbiennalen i Västerås för dörren den 7-12 juni och flera av oss ses säkert där.
Just nu känns det oerhört viktigt att fortsätta vårt arbete med att synliggöra Länsteatrarnas arbete och för det har styrelsen en plan. 2023 års Folk och Kultur i Eskilstuna kommer bland annat att vara ett sådant tillfälle där vi kan sprida kunskap om vår verksamhet.
Vi planerar vidare för vår ”turné” runt om i landet hos er på landets länsteatrar och önskar att ni som vill ha ett besök av styrelsen hör av er till oss! Som tidigare handlar det om att tillsammans med teatrarnas ledning möta ansvariga politiker från regionerna, men även kommunerna, och samtala om vikten av just regionalt och lokalt producerad scenkonst, förutsättningarna, behoven och framtiden. Då får vi säkert också tillfälle att tala om demokrati, yttrandefrihet och kulturens betydelse för ett samhälle och vad som faktiskt krävs för att en scenkonstföreställning skall bli till.
I skuggan av en pandemi som inte riktigt lagt sig finns även frågan om alla de barn och unga som inte fått någon som helst scenkonst under flera år – där har vi en del att hämta igen. Inte minst kommunernas ansvar är stort för att vi skall kunna nå fram med scenkonsten till förskola och skola. Något för styrelsen att arbeta vidare med i vår vilja att bredda kontaktnätet och även påverka skol- och utbildningspolitiker.
Behovet finns och vi ser idag hur t.ex. kulturskoleverksamhet under dagtid trängs bort av andra lektioner, när staten ställer sådana krav att rektorer inte kan tillåta att elever lämnar vissa lektioner för kulturskoleverksamhet.
Tankar om att ge större utrymme för kultur i skolan har vi redan spelat in vid ett tidigare möte med statssekreterare vid Utbildningsdepartementet, men frågan kräver mer påverkansarbete.
I mina tankar har jag det seminarium som arrangerades av Regionteater Väst, Backa Teater och Unga Klara och under Scenkonstbiennalen 2021. Under samtalet lade ungdomar fram flera frågor och förslag angående läget för kulturen i skolan:
”I dag är det väldigt tolkningsbart hur scenkonst och estetiska uttryck finns med i kursplanen. Hur mycket scenkonst som ses, upplevs och diskuteras beror mycket på t.ex. lärarens passion för detta. Kursplanen skulle behöva konkretiseras för att skapa tydliga riktlinjer och bedömningar och därmed jämlikhet och rättvisa för eleverna. Vi skulle önska en mer konkret kursplan där bland annat kulturen finns med. Hur och på vilka sätt är detta möjligt.
För vissa barn och unga är skolan den enda vägen att få komma i kontakt med kultur. Kultur/Estetiska uttryck hjälper också lärandet av andra ämnen. Varför är inte kultur obligatorisk i skolan?”
https://www.regionteatervast.se/mer/ungas-behov-av-scenkonst-under-och-efter-en-pandemi/
Vi ses snart och till dess: Ha en fantastisk sommar!
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
31 mars 2022
”Vi är ytterligare en bit in i 2022, det år som skulle bli det fria året för kulturen och ett år med avsaknad av restriktioner, som istället blev till ett krigets år i Europa.
Det ingen kanske trodde aldrig skulle hända, har hänt och människor tvingas att fly från sitt fredliga land. Det värsta är så klart att människor dödas i ett brutalt krig skapat av Putin, men människor förnedras också. Att medvetet utplåna städer, bomba människors hem, kyrkor, kulturella byggnader och utplåna landets kulturarv är inget annat än en av de värsta förnedringsmetoderna.
Putins mördande är också ett sätt att tysta oppositionen, radera ut kulturen och försöka tvinga människor till lydnad. Inte enbart det ukrainska folket ingår i Putins planer – han hotar också oliktänkande i Ryssland, stoppar fria media, begränsar tillgången till sociala media och inför stränga fängelsestraff för den som vågar opponera sig eller förklara övergreppen på Ukraina som ett verkligt krig.
Det öppna samhället är ett hot mot Putins diktatur, där journalistik och fri kultur är två starka krafter som han med alla medel vill stoppa. Att förinta ett lands kulturarv är ett sätt att avidentifiera folket, men kulturarbetare runt om i världen vågar protestera. Det gör även chefer inom den statliga kulturen i Ryssland, trots hot om fängelsestraff.
Vi som fortfarande lever under fria betingelser måste vara en del i det stöd som människorna i Ukraina och dess flyktingar behöver. Vi fortsätter hävda sanningarna, vi ger vårt stöd på olika sätt, vi törs tala om diktaturen, om kriget, men också om behovet av kultur för att över huvud taget överleva.
Kanske ska vi oftare än nu påminna oss om hur skört allt är och att inget kring det fria ordet, den fria kulturen och det öppna samhället är självklart – inte heller i vårt land, med krafter som vill annat… Vi kan inte stanna upp, vi måste vidare och länsteatrarnas uppgift att sprida fri kultur och scenkonst i hela landet blir än viktigare.
Länsteatrarna har i år varit delaktiga i att sprida kultur via Konventet, Folk och Kultur i Eskilstuna. I år digitalt, men med många bra inslag. Nu arbetas det vidare för att säkra 2023 års Folk och Kultur, som blir fysiskt på plats om inget annat hindrar oss…
Snart ses vi dessutom tillsammans på vårt vårmöte i Skellefteå, hos våra värdar Västerbottensteatern på nybyggda Sara kulturhus.
Arbetet med programmet sker in i det sista och jag kan lova er – det blir ett fantastiskt program med mycket intressanta samtal, föreläsningar, överläggningar, scenkonst och givetvis tillfällen till samvaro över god mat.
Vi skall dessutom som brukligt genomföra årsmöte med allt från godkännande av verksamhetsberättelse, ekonomi och val av styrelse. Jag är övertygad om att vi just nu har enormt mycket att tala med varandra om, men kvällarna kommer att vara långa och tillfälle ges.
Vi fortsätter vårt arbete med beslutsamhet och skapar bra scenkonst runt om i landets regioner. Styrelsen fortsätter också att möta riksdagspolitiker för att samtala om den fria kulturen, om länsteatrarnas förutsättningar och verksamhet.
Mötet i Skellefteå blir en kort paus för oss som ses, men också ett tillfälle att stärka våra argument för den fria regionala kulturen.
Väl mött.”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
8 februari 2022
”Hurra, jag ska få gå på fysisk teater igen! Den här gången blir det på hemmaplan på en föreställning på Estrad Norr. Bara känslan räcker långt. Och samtidigt upplever jag återigen att föreställningen jag ska se är ett utmärkt exempel på hur mycket scenkonsten på våra länsteatrar betyder för kulturlivet, och hur mycket den bidrar till samhällsklimatet och demokratin. Föreställningen Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå är en pjäs om osanningar på nätet, fejkade berättelser och vikten av källkritik.
Vi ser tydligt hur coronapandemin har påverkat samtalsklimatet. Hur inställda föreställningar och inställda kulturarrangemang minskat människors chans till att mötas, uppleva, utmanas i tanken och att samtala. Samtalen har tagit sig andra vägar i till exempel sociala media, där påståenden ofta får stå oemotsagda, påhejas av likasinnade och aldrig utsätts för källkritik.
Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå är just en sådan föreställning som ligger helt i linje med Länsteatrarna i Sveriges vision om det öppna och demokratiska samhället för alla. De som idag kallas vaccinationsmotståndare eller antivaxxare utgör en heterogen grupp, som även innehåller människor som inte tror på demokratin, politiken eller samhället. Vilka risker innebär detta? Och hur den fria konsten och kulturen bidra till öppna samtal? Denna och andra frågeställningar som tangerar ämnet kommer att lyftas på det nationella kulturpolitiska konventet Folk och Kultur, som i år går av stapeln i och från Eskilstuna den 9-11 februari.
Eskilstuna är ju orten som Länsteatrarna i Sverige tillsammans med Regional musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd, inom ramen för vårt samarbete Kulturlyftet, valt som mötesplats för just Folk och Kultur. I år blir det tyvärr återigen digitalt, men med ett fantastiskt program.
Länsteatrarna har där bland annat bidragit med ett seminarium om den regionala scenkonstens förutsättningar och villkor i skenet av den kommunala och regionala politiken. Samtalet Teatern i händerna på politiken genomförs den 9 februari kl. 13.15-14.
Där kommer vi bland annat att ställa följande frågor: Förstår politikerna vilka förutsättningar som behöver ges för en scenkonstproduktion? Är man och naggar principen om armlängds avstånd i kanten? Går vinstintresset när det gäller intäkter till lokaler före scenkonstens behov av repetitionslokaler?
Frågorna har hopat sig kring coronarestriktionerna och budskapen har inte alltid varit lätta att tyda. Nu välkomnar vi ytterligare stöd till kulturen och kulturutövare, för att vi alla på olika sätt skall kunna öppna upp samtalen, upplevelserna och utmaningarna runt om i landet.
Länsteatrarna fortsätter att visa hur ansvarstagande vi är vid våra föreställningar. Vår publik kan känna sig trygg.
Styrelsen för Länsteatrarna går vidare i sina ambitioner att möta region- och kulturpolitiken runt om i landet för att föra samtal om just scenkonstens villkor. Vi jobbar vidare med att möta statsråd och statssekreterare och hoppas kunna se några av dem på nästkommande begivenhet efter Folk och Kultur – nämligen på Länsteatrarnas vårmöte hos Västerbottensteatern 6-8 april i Skellefteå, på nybyggda Sara Kulturhus. Programmet blir spännande och är under utarbetande – glöm inte anmäla er och boka såväl resa som boende. Information finns på vår hemsida. Så ses vi digitalt på Folk och Kultur och med all sannolikhet fysiskt i Skellefteå. Jag längtar redan!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
9 december 2021
”Kylan har tagit ett rejält grepp om Sverige och vi har snö i stora delar av landet. Det är en hoppfull känsla inför julen, samtidigt som vi just i skrivande stund fått en skärpning av nya restriktioner kring Corona.
Kvar lever dock upplevelserna av fantastiska dagar på höstmötet hos Byteatern i Kalmar! Härliga föreställningar, trivsamma middagar, givande föreläsningar, utvecklande samtal och viktiga diskussioner om kulturens framtid. Jag vill verkligen rikta ett stort tack till alla er som deltog och ett särskilt tack till alla på Byteatern för det varma mottagandet!
Nu ser vi fram emot vårmötet som går av stapeln hos Västerbottensteatern i deras fantastiska lokaler i Sara Kulturhus i Skellefteå. Arbetet med detta är i full gång.
Även om det ännu så länge finns en osäkerhet hur pandemin utvecklas i vårt land, har människor börjat hitta tillbaka till alla våra fantastiska scenkonstproduktioner. Oron att bli smittad kvarstår, men med den gedigna erfarenhet som våra teatrar skaffat sig när det gäller att skapa trygga föreställningar är även det hanterbart.
Med vaccinationsbevisens införande hoppas vi nu på att kunna fortsätta spela våra föreställningar utan större begränsningar i publikantal. I stort är vi därför positiva till detta, samtidigt som vi ser utmaningar med hanterandet. Irritation kan uppstå hos publik som av någon anledning glömt eller på annat sätt inte kan visa upp ett bevis inför föreställningen. Då kan det slå mot vår personal. Men vår inställning är tydlig: vi vill skapa trygghet för alla de som vill komma till oss, trots de besvär som hanteringen eventuellt kan skapa. Länsteatrarna vill vara en trygg miljö även i fortsättningen.
Nu närmar sig alltså julen och på flera håll spelar vi olika julproduktioner och ordinarie föreställningar – själv hoppas jag på att nästkommande helg, som ordförande kunna bevittna ytterligare en produktion, denna gång i Örebro.
Om möjligt ses styrelsen i Länsteatrarna fysiskt på sammanträde före jul för att dels ta itu med uppgifter vi har fått från höstmötet, men också med planeringarna kring arbetet för länsteatrarna, våra framtidsfrågor, arbetet med att göra oss än mer kända runt om i landet och argumentera för den fria konsten, kulturen, öppenheten och demokratin.
Inte minst då vi fått en ny regering, kan vi behöva fortsätta med vårt påverkans- och informationsarbete inom det området.
Vad den nya kulturministerns bakgrund från museivärlden betyder för oss är svårt att säga ännu så länge, men vi kommer att ta kontakt snarast för att både informera henne och hennes statssekreterare om oss och vår verksamhet.
Vi jobbar vidare, och med våra vaccinationsbevis i högsta hugg hoppas vi också kunna ta del av varandras produktioner, men också hålla öppet för den publik som så mycket nu längtar efter kultur, scenkonst, musik, utställningar…
Till detta kommer så klart vårt deltagande i det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur i Eskilstuna i början av februari. Där hoppas jag att så många av oss som möjligt ses i dagarna fyra för att samtala om kulturen i landet och i Norden. Jag ser gärna att ni också deltager i vår Länsteatermonter om ni har möjlighet till detta. Ni som är förtroendevalda kanske rent av förlägger någon dags sammanträde i anslutning till konventet? Teaterchefer och andra är givetvis också välkomna att mötas på plats.
Vi gör vår del och hoppas att alla vill bidra till den trygghet som kan mota Corona i dörren och hålla samhället så öppet som möjligt.
Jag vill önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt år. Dessutom ett stort tack till er alla som håller scenkonsten levande i hela landet.”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
9 november 2021
”Hösten är här på riktigt och med den också alla teaterpremiärer, konserter, utställningar och andra kulturarrangemang. Här på Frösön vräker regnet ned och blåsten kastar allt vatten på rutorna, och längtan till en teatersalong är stor. Nu sjutton skall det dessutom ske med publik på ett helt annat sätt än de senaste, snart två åren…
På något sätt vill man släppa taget, inte längre tala om eller fundera över Corona – men vi befinner oss fortfarande i en särskild situation, eftersom pandemin i världen inte är över och viss smittspridning pågår även i vårt land. Nu handlar det om att fortsätta att visa att vi tar ansvar för att säkerställa trygga arrangemang på våra teatrar för både publik och personal.
Personligen är jag fortsatt försiktig, tänker på mina äldre anhöriga och hoppas att alla jag möter har tagit sitt ansvar och vaccinerat sig. Människor ska känna sig trygga. Vägen tillbaka till teatern ska vara lockande för publiken.
När vi nu öppnar upp och vi får ta del av scenkonsten på riktigt igen flödar känslorna, och för min del var det en fantastisk upplevelse att uppleva premiären av musikalen Amélie på Östgötateatern.
Redan när de första tonerna svepte in över teatersalongen i Norrköping kom tårarna – känslan av att få uppleva scenkonst och musik på riktigt igen blev för mycket…
…men härligt!
Det samma gällde upplevelsen med fylld salong i Skellefteås nya kulturhus, Sara kulturhus. En konsert med Lisa Nilsson som bevisade vad livemusik kan ge oss i form av upplevelser och känsla. All denna känsla har saknats oss – även om många av våra medlemmar under pandemin producerat fantastiska förställningar digitalt eller fysiskt till mycket liten publik. Nu kommer upplevelserna och stunderna så sakteliga tillbaka.
Det märks att kulturen varit saknad, och det finns en slags skuld till våra barn och unga, inte minst, där många inte upplevt en scenkonstföreställning live på nära två år!
Sedan jag senast skrev till er har också Linda Zachrisson lämnat över sin utredning och sitt slutbetänkande ”Från kris till kraft”. Här får vi en grundlig genomgång av hur hela kultursektorns villkor och förutsättningar ser ut, både före och under pandemin. Många förändringar har skett och kommer fortsätta ske. Därför är det bra att utredningen inte bara presenterar förslag på kort sikt, utan även på lång sikt, där förslag om mer omfattande systemförändringar kommer behöva göras när vi nu går in i en kommande postpandemitid. Styrkan framåt känns viktig och vi är alla beredda att vara en stark del i både återstart och framtidsspaning kring samverkansmodellen och scenkonstens förutsättningar.
Utredningen kommer dessutom i god tid inför ett valår, där vi skall göra allt för att kulturen skall vara en synlig valfråga, med alla de utmaningar som kulturen, demokratin och yttrandefriheten kan komma att möta beroende på valutgången och politikers inställning till friheten.
Många av dessa frågor kommer dessutom att diskuteras på Folk och Kultur i Eskilstuna nästa år, där vi är en given medspelare.
Innan dess, så ses vi nu på Byteatern Kalmar Länsteater i Kalmar för ett stundande höstmöte, som äntligen ser ut att bli av fysiskt. Vi ska mötas, samtala, diskutera, lyssna, lära, ladda, uppleva scenkonst, tala om vårt kommande arbete, äta middag tillsammans, fortsätta pratandet över något gott att dricka – äntligen sker det!
Vi vill även understryka att det är viktigt att ni alla ska känna er trygga med er vistelse på höstmötet. Därför kommer vi se till att genomföra mötet så säkert som möjligt, lokalerna är rymliga och vi försöker hålla avstånd till varandra. Det är dock viktigt att ni som deltagare också tar ert ansvar genom att vara vaccinerade och att ni är symtomfria under mötesdagarna.
Väl mött i teatersalongerna och på Byteatern i Kalmar!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
22 september 2021
”På Frösön där jag sitter bryter höstsolen igenom regntunga skyar. Det öppnar upp sig, vilket återigen gör mig påmind om att samhället efter september förhoppningsvis öppnar upp till ett läge som mera liknar det normala…
Våra teatrar, alla inräknade, såväl länsteatrar som privata scener har gjort ett hästjobb och många har producerat och levererat scenkonst under krav om säkerhet som ingen före 2020 ens kunde drömma om.
Själv har jag haft möjligheten att uppleva sommarteater, där arrangören i vanlig ordning uppvisade stort kunnande i att skapa säkerhet kring smittspridningen för både åskådare och ensemble. Många har under denna period kämpat för rätten att spela teater och för rättvisa spelregler, samtidigt som köpcentrum inte spelat i samma liga som scenkonsten och musiken – för att bara nämna några utsatta scenkonstformer.
I skrivande stund är nu ändå förslaget från regeringen och Folkhälsomyndigheten att öppna upp samhället och ta bort samtliga restriktioner från 29 september.
Målet är att normalisera samhället, men vägen dit är lång och vi kommer att behöva anta ett antal utmaningar.
Det finns ett sug efter kultur och scenkonst. Framför allt barn och unga har drabbats, då de stått utan upplevelsen under denna tid. Demokratiaspekten när kulturen tystnat är betydande, och ekonomin har i många stycken varit utmanande.
Vi oroar oss också för en viss kompetensbrist. Många frilansare har drabbats hårt av uteblivna uppdrag och kanske rent av lämnat kulturområdet för annan försörjning. Har vi tillräckligt med tekniker, scenografer…?
Publiken har till viss del besökt oss på våra coronasäkrade föreställningar runt om i landet, men många har också uteblivit av oro för smitta. Trots att de självklart längtat efter teaterupplevelser är frågan om de kommer att komma tillbaka i samma utsträckning. Vågar de? Hur bemöter vi teaterbesökare som oroar sig att behöva hamna axel mot axen i teatersalongen med främmande människor som kanske inte ens är vaccinerade?
Frågetecknen och utmaningarna är många, men måste lösas och övervinnas.
Den 26-27 augusti kunde vi äntligen ses fysiskt inom organisationen på de förtroendevaldas Dialogmöte i Stockholm. Corona, fri kultur, personalfrågor och framtiden för scenkonsten stod på agendan med bra föreläsare och viktiga diskussioner och samtal.
Möten blir aldrig så bra digitalt som när man får mötas på riktigt – det märktes och mötet var efterlängtat!
Nu ser vi fram emot mötet mellan förtroendevalda och våra teaterchefer och konstnärliga ledare på Länsteatrarnas höstmöte 10-12 november hos Byteatern Kalmar Länsteater. Där tar vi säkert flera av frågorna från Dialogmötet vidare. Kanske har vi också nåtts av utförligare information om regeringens budgetförslag, som innehåller 100 miljoner kronor mer som permanent förstärkning av Kultursamverkansmodellen. Förslaget är ett viktigt led i att säkra ett livskraftigt kulturliv i hela landet och kan till viss del kompensera de kostnader som en rejäl uppstart kan komma att kosta. Hur det hela är tänkt att utformas får vi följa och återkomma till!
Från styrelsens sida planerar vi att återuppta de olika påverkansmöten vi genomfört under våren och försommaren 2021 med allt ifrån representanter från Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet till kulturministern. Allt i syfte att lära ut vad Länsteatrarna är för en organisation, men också synliggöra vad våra länsteatrar faktiskt bidrager med till en kommuns eller en regions attraktionskraft, och hur viktiga våra föreställningar är för barn och unga i skola och förskola.
Under den senaste tiden har vi också upplevt ändrade förutsättningar för flera av våra reginala teatrar, där politiker, tjänstemän, kommunala organisationer och regioner börjat snäva in allt från ekonomi till mer praktiska förutsättningar, så som hyresavtal, tillgång till lokaler och organisation av verksamheten, som inte tar hänsyn till alla de speciella förusättningar vi behöver för att producera bra scenkonst.
Tanken från vår sida är nu att besöka ett antal av våra medlemsteatrar, träffa ansvariga politiker eller förtroendevalda i era styrelser, men också möta kommunalråd och regionråd som inte är direkt ansvariga för kulturfrågor, men som kan behöva samtala med oss om betydelsen av regional scenkonst.
Kanske kan vi då också öka förståelsen för vad våra teatrar ger, men också vad som är vettiga förutsättningar för regional scenkonstproduktion.
Förhoppningsvis ses vi fysiskt i Kalmar den 10-12 november , men också ute i regionerna!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
10 juni 2021
”I skrivande stund skiner solen och Sveriges nationaldag har precis firats – digitalt i år, som så mycket annat.
Nationaldagen är en dag för att manifestera vårt lands frihet, men också påminna om öppenhet och demokrati. Det är ett samtal som borde föras oftare, särskilt i dessa pandemitider, med så många verksamheter som just försvarar demokratin nedstängda och tystade. Jag talar om scenkonsten, men även om museer, konsthallar, konserter och enskilda konstutövare. Tystnaden har bidragit till en oplanerad, men ändå verklig begränsning av kulturens frihet, även i vårt land.
I många länder i Europa har corona blivit en möjlighet för politiker att på ett dolt sätt stänga ned utställningar eller föreställningar som de upplever som besvärliga eller besvärande för makten. Vi lever inte i sådant land, men även här finns krafter som ser folkbildning, kultur och journalistik som ett hot, eftersom dessa verksamheter lär ut och värnar demokratin, stöttar det goda samtalet och håller den öppna samhällsdebatten levande.
Nationalistiska strömningar vill stå oemotsagda. De vill inte bli hotade av folkbildande verksamhet.
Just det är en viktig fråga att ständigt debattera och samtala om – inte minst på Sveriges nationaldag.
Men vi ser också framåt! Vaccinationen har tagit fart och vi har förhoppningar om lättnader i restriktionerna för scenkonsten. Sommaren blir upptakten för att på nytt få möta publiken. Så mycket kraft har gått åt till arbetet kring pandemin. Planeringar, ändrade planer, nya innovativa lösningar, uppskjutna premiärer, säkerhets- och trygghetsplanering…
Från styrelsen i Länsteatrarna i Sveriges sida har vi fortsatt arbetet att göra vår verksamhet känd och påverka våra förutsättningar.
Vi har samtalat med SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, vi har breddat den politiska kontakten genom samtal med näringsministerns statssekreterare och gör oss beredda inför mötet med Utbildningsdepartementet.
Planeringen av Dialogmötet i höst pågår för fullt och vi tror på ett fysiskt möte 26-27/8 i Stockholm.
Under tiden arbetar vi vidare med andra frågor som på olika sätt hotar eller försvårar vår verksamhet runt om i landet.
Under en längre tid har jag sett allt fler förändringar i kommuner och regioner som på olika sätt försvårar för föreningsliv, bildningsverksamhet och kulturverksamheter. Det handlar om jakten på pengar och effektiviseringar, där lokaler som ägs eller hyrs av kommuner och regioner, ses som intäktskällor istället för förutsättningar för skapande. Det är knappast en nyhet att kultursektorn ofta får styrka på foten eller stå tillbaka i besparingstider, men nu handlar det om en känsla av att bolagiseringar av fastigheter eller synen på hyresintäkter har skärpts.
Flera av våra medlemmar slår larm om att deras förutsättningar för planering, repetition och föreställningar starkt begränsas av ett synsätt där man jagar tider och intäkter. Länsteatrarnas verksamhet ses som vilken produktion som helst och bör kunna effektiviseras. Teatrar ombeds att långt i förväg boka sina lokaler, planera sina repetitioner. Teatrarnas behov av sina egna lokaler begränsas, vilket är direkt skadlig för det konstnärliga skapandet och vittnar om en stor okunskap hos delar av tjänstemän och politiker kring hur en föreställning växer fram.
Att be länsteatrarna boka tider i de lokaler som de tidigare haft fri tillgång till blir som att jämställa scenkonst med att boka tider i en tvättstuga…
Konst, kultur, scenkonst kan inte växa fram genom ett tvättstugeschema – den kräver respekt och förståelse från beslutsfattare.
Om länsteatrarnas förutsättningar vill vi berätta. Vår tanke är att dels tala med kulturministern om läget och den oroande utvecklingen, men också, så fort vi får träffas igen, möta politiker ute i regioner och kommuner för att samtala om vilka förutsättningar en länsteater behöver för att skapa scenkonst av hög kvalité.
Som ni märker har vi mycket att samtala om och därför håller vi nu tummarna för att vi ses fysiskt både på dialogmötet och på höstmötet!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
20 april 2021
”Nu har det gått ett år sedan vi sist träffades på vårmöte på Teater Halland i Varberg. Den gången skedde det fysiskt, med fantastiska föreställningar, samtal, diskussioner och möten. Vi var lite trevande i vår försiktighet då – pandemin var något nytt och vi anade föga vad som komma skulle…
Idag kan vi konstatera att det blev ett tufft år, som fortsätter kanske än tuffare med nya mutationer av viruset och en ökande spridning. Vi har alla ansvaret att försöka minska spridningen och årets vårmöte kan därför inte genomföras fysiskt, trots att vi längtar så efter att mötas, uppleva teater och bara prata av oss…
Trots det kan jag garantera att vi tillsammans med Länsteatern på Gotland kommer att få uppleva två spännande, viktiga och intressanta dagar.
På något sätt känner jag att detta vårmöte är oerhört viktigt — det kan bli ett avstamp för en viktig omstart för den fysiska scenkonsten. Det blir förhoppningsvis också ett tillfälle när vi kan samtala om vikten av den fria kulturen, om länsteatrarna som en av de viktigaste delarna i den kulturella infrastrukturen, länsteatrarnas roll i den behövliga omstarten för kulturen efter corona och vad den stora tystnaden vi upplevt inneburit i form av både hot och möjligheter.
Det kommande vårmötet på Gotland kan bli en fysisk upplevelse trots den digitala tekniken. Dessutom är ju våra vänner på Gotland ett lysande exempel på hur scenkonsten tar ansvar i coronatider för att säkert leverera teater både fysiskt och via digital teknik. Runt om i landet producerar vi nu digitala inspelningar eller digitalt streamade föreställningar, samtidigt som repetitionerna tas upp igen på många ställen.
Tystanden behöver brytas, saknaden och tomrummet fyllas igen och vid inget annat tillfälle tror jag att läget för att lyfta kulturpolitiken varit bättre.
Det pratas om avsaknaden av kultur just nu, det diskuteras om vad kultur är, hur fri den offentligt finansierade kulturen skall vara. Har pandemin använts som ”instrument” för att kväva besvärlig kultur? Vad behöver vi framåt, hur skall kulturens återstart fungera? Är det ett bra läge nu när regeringens utredning kring kulturen är brinnande aktuell? Kanske kan följderna av pandemin rent utav resultera i ett permanentat intresse för bättre finansiering av den regionala kulturen?
I Länsteatrarna i Sveriges styrelse har vi tagit dessa frågor och medlemmarnas idéer på allvar och bjudit in riksdagens samtliga kulturpolitiskt ansvariga i samtliga riksdagspartier till samtal med oss.
Alla tackade ja och vi har på så sätt kunnat sprida vetskapen och kunskapen om länsteatrarna till dessa. Vi fick också tillfälle att fråga samtliga om hur de ser på den regionala kulturens framtid och nytta – inte minst scenkonstens.
Självklart kom vi in på synen kring den fria kulturen, politikens inflytande på densamma och vetskapen om att det även i Sverige förkommer censur av vissa verk. I detta samtalade vi också om hat och hot och hur självcensuren påverkar uttryck, demokrati och samtalen i landet.
Hos de flesta partiers företrädare finns en enighet kring vikten av det fria ordet, den fria kulturen och kulturens värde, men inte hos alla.
Några av partierna drar sig inte för att vilja påverka medias och då i synnerhet public services innehåll. Detsamma gäller scenkonsten och kulturen, där några gärna vill försöka definiera det typiskt svenska och traditionella.
Att några partier hemfaller till detta är oroande och gör att vi stärker vårt arbete inför det stundande valet, för att sätta kulturpolitiken högt på agendan hos alla politiker, inte enbart hos kulturpolitikerna.
Därför går vi nu vidare genom att bjuda in oss till både Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet samt Utbildningsutskottet och Näringsutskottet i riksdagen.
Syftet är att bredda kunskapen hos fler politiska beslutsfattare, att lyfta debatten om kulturen och att synliggöra länsteatrarna.
Därför deltager vi också i initiativet 1 000 dagar kultur som tar flera initiativ för kulturens framtid – däribland debattartiklar och olika samtal.
Vi från styrelsen i Länsteatrarna kommer gärna ut till er medlemmar och till era politiska församlingar runt om i landet – fysiskt när det blir möjligt, men digitalt redan nu, för att berätta om vår verksamhet, våra tankar kring kulturens behov, men också för att samtala om de svåra frågorna om fri kultur.
Hör gärna av er till oss! Men först ser vi fram emot att ”träffas” på vårmötet tillsammans med våra värdar på Gotland.”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
25 februari 2021
”Fortfarande ingen ljusning vad det gäller coronaviruset, även om vaccinationerna inger hopp. Jag konstaterar att det nu är ett år sedan som jag senast kunde krama min dementa mamma och min pappa. Som om det inte räckte med att pandemin drabbar oss med svår sjukdom, den slår också hårt mot människors privatliv och tär på människors psykiska hälsa. I ljuset av detta blir kulturen så oerhört viktig och våra förhoppningar om att få möta publiken snart igen kvarstår, det gäller inte minst den unga publiken!
I vårt senaste nyhetsbrev berörde jag detta och skrev om den tystnad som brett ut sig i landet, när kulturen inte längre når ut på samma sätt. Den tystnaden delar vi givetvis med många, även i andra länder. Det är en tystnad som ökar på människors ohälsa, som gör att mörka krafter i olika former får ta plats – inte minst på sociala media.
Pandemin används också som ursäkt för att medvetet tysta det som vissa upplever som besvärlig och utmanande kultur, när regeringar runt om i världen förbjuder utställningar, föreställningar och t.o.m. media.
De samtal och möten som kulturen skapar kan fungera som en ventil och ett skydd för demokratin. Men det skyddet har i mångt och mycket försvunnit. Mörka krafter får många gånger stå oemotsagda och skrämmande kommentarer kring kulturen formas också från politikens håll. Här är några exempel som jag har noterat:
” Fri och levande kultur är viktig för kulturen överlag, men utifrån kommande influenser på kulturen är skadliga…”
”Arvet viktigt – influenser hotar vår traditionella kultur…”
Det finns dock ljus i mörkret! Många av våra länsteatrar repeterar igen. Ett flertal av dem utvecklar och skapar även föreställningar digitalt, som många gånger kräver en avancerad teknik för att skådespelarna skall kunna samspela med publiken. Känslan blir givetvis inte densamma som att träffas live, men teatrarna finner bra lösningar.
Ett annat ljus i mörkret var givetvis det stora kulturpolitiska konventet Folk och Kultur den 10-12 februari i Eskilstuna. Denna gång skedde konventet digitalt, med lösningar som imponerade stort.
Som ni säkert vet är det föreningen Kulturlyftet som ”äger” Folk och Kultur och genom vårt medlemskap tillsammans med Regional Musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd är vi därmed en av ägarna.
Årets Folk och Kultur blev en succé. I tre dagar fick vi äntligen uppleva kulturens kraft i virtuella konstutställningar, direktsända intervjuer, föreställningar, konserter, samtal, debatter, politiska avsiktsförklaringar från riksdagspartier och partiledare. Tusentals deltagare bekräftade behovet av arrangemanget och allas längtan efter kultur, när hela 9000 följare deltog redan första dagen! Och succén fortsätter, eftersom många tittar på inslagen i efterhand.
Fler av våra länsteatrar bidrog med olika program och Länsteatrarna i Sverige hade ett eget, välbehövligt mingel, där vi fick ”träffas”, samtala och diskutera.
Samtidigt som vi äntligen fick uppleva så mycket fantastiskt, kunde vi också konstatera att vår oro är befogad när det kommer till hoten mot både kulturen och mot kulturarbetare och kulturpolitiker.
Inte minst en del partipolitiska inspel kändes oroande, utmanande och hotfulla.
I flera seminarier och programpunkter fördes diskussionen kring detta ämne. Behoven av motkrafter togs upp. Vi som organisation måste fortsätta att vara tydliga i vår kamp för den fria kulturen, det fria ordet och demokratin!
Styrelsen för Länsteatrarna i Sverige har nu tagit initiativ till att bjuda in till samtal med riksdagspartiernas kulturpolitiska talespersoner och vi har redan fått datum från flera av dem.
Våra länsteatrar och den regionala scenkonsten behövs mer än någonsin för konstnärliga upplevelser, underhållning, njutning, provokation, debatt, samtal, upplevelser och skapandet av öppna diskussioner som främjar öppna samtal för demokratins skull.
Vi hoppas mycket på 2021 och mötet med publiken. Vi gör det så klart tillsammans!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
18 december 2020
”Vi närmar oss jul, men också ett nytt år när vi fortfarande befinner oss i ett mycket svårt läge med pandemin. Att flera av våra länsteatrar, som har stor egenfinansiering, just nu har det ekonomiskt tufft är en utmaning. Vi fortsätter som organisation att ha kontakt med myndigheter och departement för fortsatt ekonomiskt stöd. Än mer drabbade är många av våra frilansande skådespelare, regissörer, scenografer, tekniker och andra som just nu inte engageras av länsteatrarna i landet.
De skärpta reglerna är ett hinder, inte minst när många av länsteatrarna ”ägs” av regioner som också måste ta ett tufft ansvar för att minska spridningen och skydda den sjukvård som man också ansvarar för. Det går helt enkelt inte att bedriva scenkonstproduktion på samma sätt och samtidigt ansvara för en coronavård som blir allt mer utmanande.
Länsteatrarna i Sverige sätter ljuset på den ekonomiska situationen tillsammans med flera andra organisationer och tillsammans med våra ”systerorganisationer” Länsmuseerna och den Regionala musiken, som liksom oss står inför alla dessa utmaningar.
Självklart påverkas den svenska ekonomin av att kulturbranschen tappar stora delar av sina intäkter och människor går ut i arbetslöshet.
Det ger också en kompetensbrist inom scenkonstproduktion som kan få stora efterverkningar in i nästa år, när vi förhoppningsvis skall kunna komma igång igen. Risken är uppenbar att många scenkonsttekniker har lagt ned sina egna förtag, skaffat helt andra arbeten och att de helt enkelt inte längre finns att tillgå i stora delar av landet… Kompetensbristen blir då ett hot mot produktionen.
Det vi nu måste tala mer om är den långa tystnad som brett ut sig i landet sedan mars månad. En tystnad som alla börjar känna av, även den som kanske inte anser sig som kulturslukare. När inga livekonserter arrangeras, när färre konstutställningar blir av, när våra barn får se allt mindre teaterproduktioner och sommarens festivaler ställdes in. Samtidigt är oron för den kommande säsongen uppenbar.
Kulturens påverkan på hela samhället, på samhällsutvecklingen, samtalet, demokratin och möten mellan människor blir nu synlig.
När inte museer har öppet på samma sätt, när inte konstutställningar är lika tillgängliga eller teaterföreställningar uteblir – ja, då uteblir också mötet, samtalet, konfrontationen och dialogen mellan människor. Det blir ett tomrum eller ett vakuum som påverkar demokratin och samhällsutvecklingen.
Vi talar ofta om armlängds avstånd inom kulturen, men det är först nu vi också måste tala om frånvaron av kultur och vad det gör med oss själva, med samhället och demokratin.
Det samtalet behöver vi föra nu – kanske tillsammans med de få personer vi får träffa i jul, kanske på tidningarnas kultursidor och i annan media.
För jul blir det, och många samtalsämnen mellan julsillarna, Janssons frestelse, köttbullarna och lutfisken. Låt då kanske ett av samtalen handla om kulturens villkor och hur vi upplever tystnaden som varit så påtaglig allt för länge.
Vi tar med oss de nya sättet att föra ut kulturen via digitala lösningar, som så många av er snabbt och på ett bra sätt har anammat. Det blir inte samma typ av direkta möten, direkta reaktioner eller samtal – men också detta kan vi kanske utveckla.
Nu måste vi på ett eller annat sätt se framåt, fundera över hur vi vågar satsa på nya produktioner, hur vi får skolorna att våga ta in föreställningar igen, hur vi, när pandemin släpper sitt grepp, får människor att våga komma samman igen för att uppleva scenkonst på bästa sätt.
Till dess – ta hand om er, ta hand om varandra och ta hand om kulturen!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
5 november 2020
”Visst har vi saknat kulturen! Det finns ett kulturellt underskott som börjar ta sig uttryck i ett stort behov hos oss att mötas, samtala, uppleva och diskutera kulturella händelser tillsammans.
Jag skulle också vilja påstå att kulturens minskade närvaro påverkar demokratin. Det börjar synas och ta sig uttryck i ökande hårda inlägg i sociala media, som pekar på att det fysiska mötet mellan människor i coronatider har minskat och därmed har också till viss del den ”ventil” försvunnit som samtalet och diskussionen utgör.
Kulturella uttrycks påverkan på demokratin kan inte överskattas. Det kan handla om konstutställningar som skapar debatt eller som speglar skeenden i tiden. Det kan handla om igenkänning på teaterscenen eller i en musikföreställning. Också besök med andra på museum och utställningar bidrar givetvis till samtal, eftertanke, argumentation och bildning – varje stängt museum i coronatider är en förlust just för det goda samtalet, bildningen och därmed demokratin.
Vilken befrielse är det då inte att, som jag nu i veckan, få uppleva en musikföreställning som ger chansen till coronasäkert möte med människor, upplevelser som berör och som ger anledning till just det goda samtalet som saknas i stora delar just nu. Coronapandemin har lyft behovet av kulturella upplevelser och synliggjort behoven.
Diskussionen om publikgränsen har tydligt gått vår väg, och våra insatser, tillsammans med andra, har gett resultat. Det komplicerade är dock att våra teatrar ofta spelar i så små lokaler att skillnaden rent praktiskt (vad det gäller antalet i publiken) i de flesta fall blir marginell – det ryms helt enkelt inte fler när avståndskraven måste hållas.
I flera fall blir det dock en positiv förändring med höjt publikantal, och vi kommer fortsättningsvis kunna visa på det stora ansvar länsteatrarna är beredda att ta för att ge våra besökare en coronasäkrad scenkonstupplevelse. Det som återstår är att också att kommunicera teatrarnas gedigna säkerhetsplanering med publiken och få dem att känna sig så trygga att de vågar besöka oss, i stället för att välja att sitta hemma i sin oro för att bli smittade. Teatrarna klarar detta!
Från Länsteatrarnas styrelse och kansli fortsätter vi arbetet kring medlemmarnas förutsättningar i pandemitider och det handlar dels om fortsatt ekonomiskt stöd till den regionala scenkonsten, där vi också måste vara tydliga med att det finns vissa skillnader i behoven av stöd, vilket är avhängigt vilken konstruktion respektive länsteater har och hur stor andel självfinansiering man arbetar med, där några av våra medlemmar är extra utsatta just nu.
Dels handlar det också om behovet av fortsatt ekonomiskt stöd, när förutsättningarna fortfarande är sådana att många av oss p.g.a. små spellokaler oavsett nivån på gränsen för publikantal inte kan ta in fler, när vi skall hålla de påtalade avstånden mellan sittande. Ska den regionala kulturen och då i skenet av detta, särskilt våra länsteatrar klara av produktioner rent ekonomiskt måste staten fortsätta att stötta oss och komma med någon form av ”driftstöd” för att den regionala scenkonsten ska kunna leverera och därmed ge uppdrag också till frilansande kulturarbetare.
En annan fråga är att fortsatt påverka våra skolor och förskolor att även i coronatider våga bjuda in till barn- och ungdomsföreställningar.
Vi kämpar vidare och bevakar alla de utmaningar som vi står inför med vetskapen om att kulturen är efterfrågad!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
17 september 2020
”Det har varit ovanligt tyst de senaste sex månaderna… Vi har inte besökt stora utställningar, inte upplevt konserter, teater och scenkonst i samma utsträckning som tidigare. Tystanden har bestått av uteblivna kulturupplevelser, samtidigt som umgänget med nära och kära varit inskränkt och distanserat.
Självklart går alla tankar till sjukdomen och dess offer, men konsekvenserna för vårt samhälle har nått långt utanför sjukhusens väggar.
I första hand tänker jag på alla våra äldre som inte fått besök av sina släktingar, saknat samtalet och beröringen. Som min gamla mamma säger: – När ska jag få kramas igen?
Jag tänker också på alla i riskgrupper som förvägrats vanlig social samvaro, där mobilsamtal eller samtal via dator inte alls ersätter det fysiska mötet. Sedan kommer alla konsekvenser för vårt samhälle, våra förtag, våra kommuner och regioner. Hela ekonomin står på spel, inte bara i Sverige utan i hela världen. Arbetslösheten stiger, inte minst bland våra unga när företag och branscher som ofta engagerat unga inte längre har råd att anställa.
Till allt detta läggs så tystnaden och frånvaron av kulturupplevelser, som hade behövs mer än någonsin just nu.
Kultursektorn har stora problem och länsteatrarna i landet kör delvis på sparlåga eller ställer in föreställningar även i höst. Länsteatrarna är som regionala aktörer viktiga arbetsplatser både för fast anställd personal, men inte minst för alla frilansande skådespelare, scenografer, regissörer, tekniker och andra. Frilansarna drabbas nu hårt och risken är stor att detta kan få konsekvenser långt in i framtiden.
Jag blir trots allt så glad för alla de kulturarbetare som hittat andra vägar att nå ut, som besökt äldreboenden med utomhusengagemang, som använt sociala media och webbaserade föreställningar. Men även här handlar det om att teater och scenkonst aldrig kan ersättas av föreställningar på nätet och inspelade teaterstycken. Den fysiskt upplevda scenkonsten är den som berör mest, som når ut och som engagerar – och det är den upplevelsen som många av oss har saknat.
Länsteatrarna är beredda att ha fortsatt verksamhet och spela föreställningar runt om i landet, men måste få tillåtelse att öppna upp salongerna för fler än de 50 personer som hittills varit det tillåtna max antalet personer i en och samma möteslokal – till skillnad från t ex restauranger, snabbköp, bibliotek m.m. som haft betydligt generösare regler. Teatrarna tar ansvar för att skapa en trygg och säker miljö för både medarbetare och publik i coronatider, men då måste också spelreglerna vara rättvisa.
Regeringen har beslutat om en hel del ekonomiska stödåtgärder, även om mer behövs. Nu ser man även över reglerna om antalet i publik vid sittande föreställningar – det är välkommet och vi på Länsteatrarna har via uppvaktningar på olika sätt meddelat regeringen att just länsteatrarna är beredda att bistå i utarbetandet av nya regler utifrån all den kompetens vi besitter runt om i landet.
Även Länsteatrarna i Sverige har som organisation förstås drabbats genom inställda eller förändrade möten, när inte medlemmarna kan eller får resa till olika arrangemang. Trots allt blev det genomförda Dialogmötet i Stockholm lyckat och det var dessutom välbehövligt.
Coronapandemin är på intet sätt över, även om vissa tycks tro att semestern var någon slags vändpunkt. Föreskrifterna är desamma och vi måste alla fortsätta med distansering och hygien för allas skull.
Utmaningarna är många och handlar till stor del om ekonomi, där inte minst regionernas och kommunernas tuffa budgetarbete kan komma att drabba även den regionala kulturen, om vi inte fortsätter vårt arbete att visa på nyttan av den regionala kulturen för politiska företrädare, tjänstemän och allmänheten.
Just därför är regeringens och samarbetspartiernas historiskt stora satsning på kulturen mer än välkommen – 3,4 miljarder till sektorn!
Som gladast blir jag över att vårt arbete med att få regeringen att permanenta de extra 150 miljonerna som nu gått ut till regionerna gett resultat. Dessutom kommer regeringen att dubbla summan till 300 miljoner under 2021 in i den s.k. samverkansmodellen som kommer den regionala kulturen till del.
Frågorna är dock många:
- Kommer publiken att våga komma tillbaka, även om regeringen förändrar restriktioner och regler?
- Klarar vi trygga och säkra repetitioner och föreställningar även för personalen?
- Inser politiken på lokal, regional och nationell nivå, nyttan och behovet av kulturen i dessa tider?
I Länsteatrarnas styrelse arbetar vi vidare med olika uppvaktningar kring allt från skolornas möjlighet att ta emot teaterföreställningar, ekonomiskt stöd, förändrade regler för antalet i publik till arbetet att uppmärksamma regeringen på att kulturen fortsatt måste vara en del av regeringens uppstartssatsning av vårt land.
Ute i landet är det alla ni som gör jobbet och som sliter för den regionala kulturens fortlevnad i dessa tuffa tider.
Den långa tystnadens tid måste nu snart vara förbi.”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
27 maj 2020
”Visst är det bistra tider för oss just nu. Det är tungt och svårt för dem som insjuknar i Covid-19 och deras anhöriga. Samtidigt börjar delar av världen försiktigt öppnar upp igen. Hur det skall ske här i vårt land och när det skall inträffa, vet vi inte riktigt. Jag kan bara konstatera att vi måste fortsätta vara försiktiga för att undvika att smittan sprids allt för snabbt, och för att skydda våra äldre och människor i riskgrupper.
Den andra svåra sidan av pandemin är ju samhället i övrigt, där många företag, enskilda individer och grupperingar utstår svåra ekonomiska umbäranden. Restauranger tappar gäster, företag förlorar kunder, besöksnäringen saknar nästan helt besökare. Även kultursektorn drabbas mycket hårt av pandemins effekter, i synnerhet frilansande kulturarbetare.
Som jag tidigare informerat om arbetar vi inom Länsteatrarna i Sverige vidare med ersättnings- och stödfrågan kring länsteatrarna, där vi bl.a. samarbetar med SKR:s kultur- och fritidsberedning. Vår utgångspunkt är att regeringen måste uttala att alla de förstärknings- och stödmedel som regeringen gett till regionerna också måste omfatta den regionala kulturen. Det handlar även om att regeringen via Kulturdepartementet (som vi också har kontakt med) skall avsätta nya pengar, utöver de 500 miljonerna man redan avsatt till delar av kulturen, nu i ny form in i den s.k. samverkansmodellen så att länsteatrarna och andra aktörer inom den regionala kulturen skall kunna ta del av stödet.
Risken är annars uppenbar att vi inte klarar hösten då vi samtidigt med stor sannolikhet kommer befinna oss i en situation där vi hotas av besparingar när regionerna tvingas till budgetförändringar p.g.a. de stora kostnadsökningar som ett resultat av pandemin, där vården drar enorma pengar just nu – men även all länstrafik… Det kan få konsekvenser för våra scener långt in i 2021.
Som jag sagt tidigare: Om sjukvård och omsorg ställs mot kulturen, blir kulturen den ständige förloraren. Vi behöver egna tydliga medel, avsedda för samverkansmodellen, för att förhindra detta.
Vi funderar vidare och släpper inte taget kring frågan. Har Ni funderingar vill jag gärna att Ni hör av Er med tips, frågor och idéer!
Vårt arbete som påverkare och ”lobbyister” måste fortsätta trots Corona, även om våra möjligheter att resa, deltaga på möten, konferenser och arrangemang just nu är mycket begränsade. Planerna på att synas och påverka regionala politiker på Almedalen har ju fått skrinläggas, då Almedalsveckan ställs in. Detsamma gäller inplanerade uppvaktningar av ministrar, riksdagsgrupperingar m.fl. Min plan att ”spåna” vidare för att se hur detta påverkansarbete kan ske digitalt, via brev, via mail o.s.v. fram till dess att man släpper loss oss igen.
Jag ser också fram emot att vi tydligt skall synas som organisation på nästa års Folk och Kultur i Eskilstuna.
Ett är säkert: Corona skall inte stoppa oss och gör det inte eller när jag ”reser runt” på nätet bland er alla. Oj, vad bra ni är på att synas, erbjuda föreställningar digitalt, göra reklam för er och deltaga i debatten! Man blir stolt över hur snabba ni har varit att ställa om och visa att den regionala kulturen gör skillnad även nu.
Det finns en del andra händelser som påverkar vår bransch. Det handlar bland annat om minskat utbud av kulturutbildningar, och teaterutbildningar på folkhögskolenivå som lagts ned. Det är synd, eftersom efterfrågan och intresset för olika estetiska utbildningar är stort och det är viktigt med många olika ingångar till vår värld. Jag tror dessutom att många skapande yrken kommer att få en statushöjning nu, där törsten efter scenkonst på ”riktigt”, alltså inte enbart i digital form, kommer att vara stor. Ni står så klart beredda med all Er kompetens!
Vår hemsida www.lansteaterna.se uppdateras ständigt med senaste nytt och där kan Ni också läsa vad som händer på våra 21 medlemsinstitutioner i landet.
Ta nu hand om Er och varandra. Fortsätt Ert fantastiska arbete, så skall vi i styrelsen göra allt vi kan för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för verksamheten under och efter Corona!
Vi ses snart fysiskt!
Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna Sverige
3 mars 2020
”Fyra dagar i kulturens tecken – kanske rent av i kulturens tjänst…
Så kan vi nog beskriva Länsteatrarnas närvaro på ett mycket lyckat kulturpolitiskt konvent – Folk och Kultur i Eskilstuna!
En välbesökt monter, frågor, samtal och ett lyckat arrangemang gjorde att dagarna på årets Folk och Kultur var hektiska, men otroligt givande. Själv hade jag förmånen att få samtala med många, både kulturarbetare och allmänhet för att förklara vår organisation, våra utmaningar och hur vi arbetar för att scenkonsten skall nå så många som möjligt.
Jag (och vi) medverkade dessutom i flera seminarier som rörde bl.a. besparingar på kulturen och hat och hot mot kulturarbetare. Många av samtalen handlade om värnandet av den fria kulturen och yttrandefriheten, med många skrämmande exempel på hur kulturarbetare känner sig tvingade till självcensur för att skydda sig själva, sin institution eller rent av sin egna familj…
Exemplen på hur klåfingriga beslutsfattare dessutom vill påverka kulturens innehåll, utformning eller framställning var otaliga och skrämmande – det bekräftar bara att vi inom Länsteatrarna i Sverige vid sidan om arbetet för att förbättra statens ekonomiska stöd också måste fortsätta gå i bräschen för fri scenkonst och trygghet för våra anställda, utan begränsningar i att våga uttrycka och skapa.
Delar av vår styrelse pratade också vidare om detta med några av ledamöterna från Riksdagens Kulturutskott, när vi under Folk och Kultur bjöd in dem till ett samtal om våra förutsättningar över en lunch. Som en rejäl uppföljning till lunchsamtalet fick vi härom veckan möjlighet att presentera oss för Riksdagens hela Kulturutskott vid ett besök på Riksdagen. Där hade vi bättre möjlighet att visa vilka vi är, redovisa vilka svåra frågor och utmaningar vi har, påtala hur viktig den regionalt producerade scenkonsten är, hur den också bidrar till hela landets utveckling och hur vi ser på samverkansmodellens utformning.
Vid det mötet kunde jag och vi konstatera att samtalet om den fria kulturen måste fortsätta och att kampen för yttrandefrihet inom scenkonsten är akut – inte minst när några av de sverigedemokratiska ledamöterna tydligt uttryckte att kultur med statligt stöd absolut bör styras till viss del av politiken.
Att kulturen och scenkonsten inte alls skall stå fria att göra sina egna tolkningar av skeenden i historien, tycktes självklart för de sverigedemokratiska ledamöterna i denna diskussion. De uttryckte åsikten att politiken har ett ansvar för att innehållet inte är allt för stötande eller kan uppfattas som förtal.
För mig är detta oerhört frustrerande och ett öppet hot mot yttrandefrihet och demokrati. Ett fördjupat hot uppstår när vissa andra politiska företrädare så smått ansluter sig till denna uppfattning eller gemene man tiger inför företeelsen…
Som ordförande för Länsteatrarna i Sverige blir jag både upprörd och rädd över vad som händer just nu – jag förespråkar naturligtvis inte förtal, men jag är fullständigt övertygad om att det inte är politikens roll att ”censurera” på detta sätt. Till det har vi lagar som styrs av juridiken.
När också det fria ordet hotas genom att politiker vill styra t.ex. Sveriges Radios och SVT:s programutbud blir det än mer hotfullt.
Självklart kommer vi att kunna samtala om detta på Länsteatrarnas vårmöte i Varberg, dit jag hoppas att många kommer. Vi kommer att få några dagar av bra scenkonst, det blir årsmöte, tid för samtal och möten om den fria kulturen och möjlighet att diskutera oss emellan.
Viktiga samtal, men självklart också trivsamma möten och en hel del scenkonst. Förhoppningsvis ses vi i Varberg – annars hörs vi på annat sätt.”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna Sverige
5 februari 2020
”Förhoppningsvis har ni haft en bra jul och nyår! Flera länsteatrar har haft spännande och välbesökta julföreställningar på repertoaren. Samtidigt som vi vet att all denna fantastiska scenkonst levereras och produceras i hela landet har vi också vetskap om hur de ekonomiska förutsättningarna pressar våra medlemmar. Pressen kommer dels från urholkade statsbidrag, men också från regioner som inte klarar att prioritera uppskrivningar av stödet till kulturen. I skenet av detta har vi, när detta nyhetsbrev kommit ut, avverkat ett konstruktivt samtal med kulturminister Amanda Lind kring länsteatrarnas förutsättningar och om våra framtidsplaner.
Tredje gången gillt för Folk och Kultur 5-8 februari! Länsteatrarna i Sverige har som organisation lagt ned mycket arbete på kulturkonventets tillkomst, men nu står Folk och Kultur på egna, starka ben – vilket gör att vi kan lämna stora delar av det arbetet åt Folk och Kulturs egen administration och befinna oss på eventet som Länsteatrarna i Sverige och på ett tydligt sätt representera oss själva. Vi finns på utställartorget med en egen monter, där vi kommer att arrangera några enklare samtal. Flera av oss som representerar Länsteatrarna deltar dessutom i andra seminarier.
Kulturen som måttstock för den fria demokratin blir allt mer tydlig och kampen för den friheten är inte helt självklar. Jag vill särskilt understryka detta då jag personligen upplever att många har resignerat, blir allt mer tillåtande och slutar reagera när uppenbara hot på nätet, kränkningar eller klåfingriga politiker vill påverka det fria ordet och kulturens innehåll.
Vi måste stå upp för demokratin, stå upp för friheten och vara stolta över att vi runt om i landet ännu så länge har fria scener som producerar scenkonst av vikt, med ett innehåll som många gånger oroar, skapar debatt eller berör – så som kulturen och scenkonsten skall göra.
Som organisationer är förmodligen våra länsteatrar oslagbara – de producerar scenkonst ute i landet och är därmed både arbetsgivare och inspiratörer. De tar ofta ansvar för mer än föreställningar då de arrangerar föreläsningar, samarbetar med skolor, stöttar amatörinitiativ o.s.v. Att över 20 scener producerar fri scenkonst av hög kvalité är inte heller det självklart, vilket ger Länsteatrarna i Sverige som organisation viktiga utmaningar att ta sig an. För demokratins del betyder det att det på hundratals spelplatser i hela landet förmedlas fria budskap, ges upplevelser som berör, skapas debatt, får oss att fundera och ofta bli stolta över föreställningar som många gånger har grund i regionala händelser eller företeelser.
– Det om något är värt att slåss för!
På Folk och Kultur kommer vi att finnas på plats. Som ordförande för vår organisation kommer jag att delta i debatter och samtal, men också finnas i vår monter för att berätta om vårt arbete, om betydelsen av den fria konsten och kulturen. Jag ser framemot att möta er som kommer på arrangemanget och förhoppningsvis via er få inspel om läget i landet, utmaningar och idéer på hur vi arbetar vidare. Leta rätt på oss och kom förbi!
Kanske kan vi också samtala om det jag nämnde inför julen, nämligen kulturens infrastruktur och möjligheten att bära ut scenkonst i ett helt län. Det är inte enbart ekonomin som utmanar, utan också närvaron av arrangörer som finns där för att ta emot, sköta lokaler som blir våra spelplatser, skapa trivsel och engagemang, koka kaffe och helt enkelt fungera som något av det viktigaste i hela vår infrastruktur. Min oro är om det är självklart i framtiden med byalag, föreningar och andra som gör detta så viktiga och oftast ideella arbete? Även detta är en viktig demokratifråga som många gånger kan vara avgörande för om våra fria föreställningar kan komma att ses av många även utanför våra städer eller större orter. Hur tar vi hand om dessa arrangörsgrupper och hur ser vi till att deras glöd och engagemang smittar av sig på fler och framför allt på kommande generationer?
Som ni ser har vi många funderingar och runt om i landet finns det säkert svar på mina frågor och våra utmaningar – hör av er, bjud in mig eller ta chansen att både uppleva kulturdagar och möjligheten till samtal på Folk och Kultur. Kanske ses vi där – annars hörs vi på annat sätt!”
Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna Sverige
18 december 2019
”Kommer hem varm och glad efter Estrad Norr fantastiska jul- och musikföreställning, Absolut Jämtland. Vi närmar oss julen och i många fall infaller nu en paus i arbetet att producera och visa föreställningar på länsteatrarna. Dock inte överallt – på men del håll spelas särskilda julföreställningar, men också ordinarie föreställningar för scenkonstsugen publik. Tack vare våra länsteatrar kan denna särskilda upplevelse av scenkonst i juletid bli verklighet – som alltid handlar det om att den lokalt och regionalt förankrade scenkonsten känner sin omgivning.
Kultur i hela landet är en prioriterad fråga för regeringen. Landsbygdskommittén har pekat på kulturens betydelse för utveckling av hållbara och attraktiva livsmiljöer för hela landet, men uppdraget visar sig vara svårt att förverkliga fullt ut. Fysiska och geografiska hinder är en aspekt, men betydelsefullt är också hur dynamiken ser ut mellan kulturlivets olika aktörer, beskriver Myndigheten för Kulturanalys i sin Rapport. Scenkonstinstitutioner är i huvudsak belägna i täta kommuner och i de tre storstäderna och till övervägande del i kustlandskapet och i mellersta Sverige. Scenkonstinstitutionernas verksamhet är mer omfattande än att bara producera och arrangera föreställningar och konserter för publik; exempelvis förekommer introduktioner till föreställningar, publiksamtal, öppna hus och workshops. Flera scenkonstinstitutioner anordnar även aktiviteter som främjar invånarnas egna utövande, såsom engagemang i ungdomsorkestrar, amatörensembler, körer och samarbeten med skolor.
Åter igen blir det då uppenbart hur viktig lokalkännedomen är för att anpassa all den verksamheten till det som kan vara viktigt i olika delar av landet. I många regioner blir länsteatrarnas turnéer allt viktigare för att människor utanför tätorterna skall få uppleva professionell scenkonst – inte minst för barn och unga, som inte alltid med självklarhet får scenkonstupplevelser till sig. Turnéer är kostsamma och kräver dessutom en bra infrastruktur i form av spelbara lokaler runt om i regionerna. det krävs också arrangörer, som är otroligt viktiga för vår verksamhet. Arrangörsföreningar i olika former riskerar dessutom att försvinna, när traditionen inte alltid lyckas överföras från de allt äldre arrangörerna till yngre…
Förutom allt spännande som sker i juletid hänger våra länsteatrar med ordentligt i samhällsutvecklingen och sätter upp spännande föreställningar så som exempelvis Norrdans dansföreställning av Greta Thunbergs tal, Ung Scen / Öst som bjuder in till scenkonstfestival och Regionteatern i Blekinge som fyller 50 år.
För oss i Länsteatrarna i Sveriges styrelse finns nu ett antal utmaningar som vi tar oss an sedan höstmötet hos Estrad Norr som handlar om att ytterligare synliggöra, skapa förståelse för nyttan av länsteatrarna, framföra utmaningar, samtala med beslutsfattare och skapa bra förutsättningar för en fri scenkonst.
Vi har under den senaste tiden bland annat uppvaktat SVT kring deras närvaro i hela landet, vi har uppvaktat organisationen Sveriges Kommuner och Regioner där vi fick presentera Länsteatrarna och nyttan med oss, samt våra utmaningar. Presentationen gjordes inför SKR:s beredning för kultur och fritid.
Inom kort kommer vi dessutom att möta kulturministern för fortsatta samtal om bland annat ekonomi och uppdrag.
Så här inför lite ledighet, känner jag som ordförande vilken ynnest det har varit att under året få inneha ett av de allra roligaste och viktigaste uppdragen man kan ha. Inom mig känner jag på mig att 2020 blir ett spännande scenkonstår, ett år med många möjligheter och många tillfällen att tala om regional scenkonst.
2020 skall vi synas rejält på alla fronter och jag hoppas kunna vara ute hos en del av er för att lära mig mer om all verksamhet! Tillsammans måste vi dessutom föra kampen om den fria kulturen och våga ställa politiker inför frågan vad de är beredda att göra i den kampen, som ytterst är en demokratifråga!
Nu får vi en liten tid att andas ut, dricka glöggen, kanske äta julmat, träffa nära och kära.
Ta tillfället i akt – sedan drar vi igång igen!
Sköt om Er i jul och nyår!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
5 november 2019
”Hösten är här och kulturen syns i debatten, inte minst i tidningen Dagens Nyheter med debattörer som Suzanne Osten, Stefan Larsson, Mattias Brunn och Anna Sjövall, vd och konstnärlig ledare på Teater Halland, som lyft frågor kring scenkonsten. Intresset för att samtala om scenkonstens innehåll, utformning, betydelse i kulturvärlden och för samhällsdebatten och dess konstnärliga bidrag har ökat på den senaste tiden – det bådar i grunden gott för oss. Att vi dessutom syns i så glädjande sammanhang som när nya scenkonstbyggnader invigs hos Byteatern i Kalmar och dansscenen i Karlshamn, visar att det satsas inom vårt område ute i landet. Hösten står ju också för många premiärer på våra länsteatrar – ett myller av regionalt producerad scenkonst av hög kvalitet.
För Länsteatrarna i Sveriges styrelse pågår ett intensivt påverkansarbete kring flera frågor, där stödet till scenkonsten från staten fortfarande är en viktig utmaning för oss. För även om vissa satsningar syns på länsteatrarnas institutioner på flera ställen i landet, är det fortfarande en sanning att statens andel av finansieringen urholkas i takt med nödvändiga löneökningar, normala kostnadsökningar och behov av investeringar. Det gör att regionerna i landet tar allt större ekonomiskt ansvar även fortsättningsvis, samtidigt som de pressas hårt av t.ex. sjukvårdens kostnadsutveckling. Besparingar kan lura runt hörnet på kulturområdet, som trots visst statligt stöd är en frivillig uppgift för regioner och kommuner…
För några veckor sedan mötte jag kulturministern Amanda Lind, som visar stort intresse för länsteatrarna. Vi fortsätter att ha kontakt med henne och med Kulturdepartementet för att samtala vidare om bl.a. de ekonomiska utmaningar som finns i hela den inarbetade kultursamverkansmodellen och som riskerar att ställa olika kulturområden mot varandra i kampen om pengar.
I detta sammanhang är det också värt att nämna att vi har lyckats få in en debattartikel i media från styrelsen, som belyser vikten av scenkonst i hela landet och hur den dessutom kan bidraga till attraktion och en samhörighetskänsla med hembygden. Där uppmanar vi landets politiker att fortsätta investera i de regionala scenkonstinstitutionerna. Då ges invånarna många fler anledningar att inte lämna sina hemorter och tillsammans kan vi stärka vi den regionala identiteten:
”Bättre ekonomi för landsbygdskommuner och regioner, men vad betyder egentligen några extra slantar på fickan för de som bor på landsbygden om de inte har en stark känsla av att vilja bo kvar?” Läs hela debattartikeln i Tidningen ETC här.
Även om kulturen och i synnerhet scenkonsten syns i media och i debatten just nu, så finns ju mörka moln vid horisonten som enbart kan uppfattas som direkta hot mot den fria kulturen. För när klåfingriga politiker tar sig rätten att avgöra vilken sorts konst som skall visas offentligt eller politiker regionalt enbart vill prioritera nationella kulturarv som den regionala kulturens huvuduppgift, då ringer varningsklockor.
Kulturen har visserligen alltid styrts, eller snarare försökt styras av politiken på olika sätt – men då handlar det mer om att politiken tydligt vill prioritera vissa målgrupper eller föra ut kulturarrangemang till en hel region. Det kan vara en politisk styrning som kan vara möjlig att acceptera och handlar mer om att tillgängliggöra kulturen. En intressant fråga är dock hur vi kan se på kulturen som en näringsverksamhet eller ett regionalt utvecklingsinstrument utan att direkt styra och tvinga in den i uppdrag att förverkliga delar av regionernas Regionala Utvecklingsstrategier eller måluppfyllelse i regionala budgetar.
Ja, debatten om den fria kulturen i skenet av en ökande nationalism är enormt viktig. Men också den vardagliga styrningen behöver fortsatt belysas och blir en av frågorna som vi samtalar om på Länsteatrarnas höstmöte i Östersund.
Vi hoppas också att vi får ta del av ytterligare erfarenheter om våra medlemsteatrars olika förutsättningar på plats hos Estrad Norr i Region Jämtland Härjedalen, som arbetar i ett typiskt glesbygdslän.
Nu ser vi fram emot att mötas på Länsteatrarnas höstmöte! Vi ser också fram emot alla nya scenkonstföreställningar som kommer att kunna ses på alla våra scener i landet och vi hoppas på en bra nationell mediabevakning! Den typen av nationell bevakning går vi vidare med och vi har nu blivit inbjudna till SVT:s ledning för att diskutera hur de kan bli än bättre på att bevaka scenkonst i hela landet.
– Väl mött på höstmötet hos Estrad Norr och på spännande föreställningar i hela landet!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
16 september 2019
”Efter en fantastisk sommar närmar sig hösten och spännande föreställningar runt om i landet, men också viktigt arbete för Länsteatrarna som organisation.
En alldeles extra och otrevlig utmaning drabbade våra vänner i Norrköping i och med åskvädret och branden på teatern där – tack och lov verkar det ha gått bättre än vad man fruktat och vi sänder extra kärleksfulla och starka teatertankar till dem i deras arbete.
Under sommaren har många av oss kunnat njuta av eller arbetat med sommarteater – särskilda uppsättningar eller ordinarie föreställningar som också visats under sommaren. Det är något särskilt med just sommarteater, som kanske också lockar en delvis ny publik som vi på olika sätt borde fånga upp under de mer ”vanliga” teatermånaderna…
Utmaningarna för våra institutioner runt om i landet kvarstår i mångt och mycket, men jag har samtidigt en känsla av att intresset för våra olika förutsättningar har ökat, inte minst från politikens sida. Nu är det styrelsens, men även alla medlemmars uppgift, att jobba vidare med detta.
Särskilt viktigt blir det när politiken inte förmår att klara finansieringar fullt ut, utan som argumentationsteknik väljer att ställa kulturen mot det man väljer att kalla välfärdsfrågor – skola, vård och omsorg. När det dyker upp måste vi reagera och just nu riktar jag som ordförande i Länsteatrarna blickarna mot oppositionspolitikerna i Karlshamn, som använder just den tekniken för att slippa stötta dansen på den nya dansscenen Lokstallarna. Politikens uppgift är att skapa utrymme både för den vardagliga välfärden (dit jag vill räkna kulturen…) och kulturella upplevelser som främjar demokrati och hälsa. Forskning inom hälsa och samhällsplanering visar på hur både människors hälsa och en utvecklad demokrati mår bra av kulturella upplevelser eller utövande.
I tider av nationalism och politik som vill hindra eller påverka konstnärers uttryck är lokala och regionala satsningar på t.ex. scenkonst viktigare än någonsin. Kulturen skall inte ställas mot sjukvård och skola – då blir den en ständig förlorare och samhället fattigare och inskränkt! Dessutom går vi miste om lokala och regionala arbetstillfällen inom kultursektorn.
Redan under vårt vårmöte samtalade vi om organisationens framtida uppgifter, vilket gjorde att jag som ordförande kände att den frågan behövde lyftas ordentligt för att Länsteatrarna Sveriges uppgifter, utmaningar och verksamhet skulle kunna förtydligas – och samtidigt också för att följa medlemmarnas önskemål och tankar.
Under de senaste åren har mycket kraft, tid och energi från Länsteatrarnas sida ägnats åt att bygga upp kulturkonventet Folk och Kultur tillsammans med de andra initiativtagarna Regional Musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd, i samarbete med Eskilstuna kommun. Folk och Kultur är nu, till stora delar genom Länsteatrarnas stöd, självgående och vi kan fokusera på våra egna utmaningar och behov. Länsteatrarna som organisation kan nu delta på lika villkor som andra organisationer på Folk och Kultur med visionen att spegla just våra förutsättningar i samhället och inom kulturvärlden.
Vi har genomfört två dialogdagar eller möten, där vi med medlemmar och chefer i organisationen kunnat samtala om framtiden, samarbeten, utmaningar och insatser.
Mycket spännande och mycket bra har kommit fram – nu starta utmaningen för styrelsen att med hjälp av materialet arbeta fram en eventuell ny inriktning, en verksamhetsplan som beskriver vårt uppdrag och arbete på ett tillfredsställande sätt och självklart koppla vår budget till detta arbete.
En presentation av dessa tankar och av verksamhetsplan samt budget görs på det kommande höstmöte på Estrad Norr i Östersund 6-8 november. Jag hoppas att så många som möjligt kan delta för att driva organisationen framåt och ta kloka beslut.
Höstmötet blir för övrigt späckat med intressanta möten, föreläsningar och föreställningar – ur Estrad Norrs perspektiv, en länsteater som oftast turnerar med sina föreställningar långt utanför centralorten Östersund. Avstånden på länets vägar är enorma och föreställningarna äger allt som oftast rum i lokaler som inte anpassats för scenkonst. Ja, så ser det ut på min hemmaplan i Jämtlands län!
Scenkonsten är fantastisk – låt oss tillsammans göra förutsättningarna ännu bättre genom en ännu starkare organisation för Länsteatrarna Sverige! Vi ses i höst!”
Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige
12 juni 2019
”Så kom det sig att en man från mellersta Norrland fick frågan: -Kan du tänka dig att kandidera som ordförande för Länsteatrarna i Sverige…? En fantastisk fråga. En utmaning. Och självklart möjligheter…
Nu sitter jag här och formulerar min första krönika som relativt nyvald ordförande med huvudet fyllt av tankar kring uppdraget, kring vår organisation och kring kulturens och länsteatrarnas framtid. Det är både små och stora tankar som flyger genom huvudet på en kulturpolitiker som under ett antal år både politiskt ansvarat för kulturen i vårt landsting och numera Region Jämtland Härjedalen som regionråd i opposition.
Jag har sett kulturens kraft som ordförande under ett antal år för Estrad Norr och för våra två folkhögskolor – men också kampen för att klara ett viktigt uppdrag i ett enormt stort glesbygdslän med stora avstånd när det kommer till turnéer
Kulturen har varit det ena stora uppdraget som jag har haft, men vid sidan av det har det också handlat om EU och de EU-frågor som på olika sätt påverkar en region av vår storlek. Inför EU-valet har det för min del handlat mycket om att tala om öppenhet, solidaritet och yttrandefrihet – de hot som strömningar i Europa faktiskt står för – både gentemot kulturen, men också mot den fria pressen och de fria nyhetskanalerna i Europa. När museer får tydliga politiska utställningsuppdrag eller när journalister eller kulturarbetare hotas och jagas, då är vi i ett läge där organisationer som Länsteatrarna i Sverige måste våga ta ställning för den fria kulturen – i inte minst som en måttstock för det demokratiska samhället!
Vi har i det sammanhanget ett alldeles särskilt uppdrag som medlemsorganisation för våra länsteatrar, där föreningen måste vara tydlig i stödet till den fria kulturen. Vi kan inte acceptera det minsta hot mot våra anställda, mot dramatiker, regissörer eller länsteatrarna som helhet – ändå vet vi att det förekommer och det behöver lyftas som en viktig fråga.
Uppgifterna är många och i skrivande stund är jag på väg till mitt första styrelsemöte med Länsteatrarna i Sverige, där vi kommer att ta upp diskussioner som medlemmarna initierade på vårmötet kring stadgar, vår roll, stärkt lobbyarbete för att göra organisationen och våra teatrar kända, samtal om deltagande i paneldebatter, verksamhet på Almedalen, Scenkonstchefsmöte, Dialogmöte och Höstmötet – arrangemang jag hoppas att många av er kommer till…
Som ni ser är agendan full! Men det måste också finnas tid för reflektion, kunskapsinhämtning och möten mellan mig och alla er i hela landet. Min ambition är att kunna besöka landets länsteatrar, lära känna utmaningar, personal och behov.
Bjud gärna in mig! Jag kan givetvis inte hinna med alla medlemmar under detta verksamhetsår – men säkert några, som kan ge mig än bättre kunskap om våra förutsättningar inför det lobbyarbete som behöver göras gentemot myndigheter, regering, politik – men även gentemot allmänhet och publik.
Vi gläds också över att kunna anställa Michael Johansson som verksamhetsledare för Länsteatrarna i Sverige. Michael har ju tidigare arbetat hos oss och får nu uppdraget som verksamhetsledare för tiden fram till 31 juli 2020, enligt ett enigt beslut i styrelsen.
I dagarna har vi haft ett fantastiskt sommarväder i hela landet, vilket påminner om alla de sommarturnéer, konserter och produktioner som kommer att genomföras. Runt om i landet producerar våra länsteatrar högkvalitativa föreställningar, som är värda fler besökare – även från andra delar av landet. Min vision är att våra föreställningar skall kunna bli så omtalade att de lockar människor på samma sätt som teaterresorna till våra storstäder gör. Ett fantastiskt exempel av många på detta är Den stora branden som sattes upp på Västmanlands Teater – nu möjlig att också avnjutas på SVT Play.
Trevlig teatersommar på er – vi ses på alla föreställningar! Men också på alla de kommande arrangemang som vi har framför oss under året.”
Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
Åsa Kratz (s) valdes till ordförande för Länsteatrarna i Sverige på Länsteatrarnas vårmöte 22-24 april 2015 i Östergötland. Åsa är ordförande i Scenkonst Sörmland, för landstingsfullmäktige samt i Nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet i Landstinget Sörmland. Hon sitter även i Beredning för kultur och fritidsfrågor i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Åsa Kratz, foto Erik Unnerdal
26 mars 219
”Att leva och verka som förtroendevald är fantastiskt. Att försöka påverka och förändra något ger så mycket kraft och energi, i synnerhet om man får göra det tillsammans med andra som brinner för samma sak!
Vi lever i ett fantastiskt land. Här finns en befolkning med en historiskt stark organiseringsförmåga, ett otroligt starkt föreningsliv och en, med internationella mått mätt stark demokratisk grund att stå på. Sverige är inte perfekt på alla plan, men absolut ett land där vi har alla möjligheter att bli vad vi drömmer om och där jämlikhet och jämställdhet inte är en utopi utan kan bli verkligt om vi vill dit.
Sverige är ett till ytan stort, till stora delar glest befolkat och rikt på naturtillgångar. Vackra landskap, allt från lövskog till barrskog och snötäckta fjälltoppar till bördiga slätter. Storleken förpliktigar. Landet befolkas, från norr till söder, öster till väster och en numera invand fras är att vi vill att hela Sverige ska leva.
För att detta ska bli möjligt, i någorlunda acceptabel omfattning, måste vi vara beredda att se utanför vår egen tomt-, kommun- och länsgräns. Vi måste omfördela resurser från tätbefolkade delar av landet till de mer glesbefolkade och vi behöver se till att det finns infrastruktur som gör det möjligt att bo, verka och leva på många platser i vårt avlånga land.
Jag pratar inte bara om den fullkomligt nödvändiga utbyggnaden av fiber, vägar, tillgång till postgång, skola och annan samhällsservice. Ska vi kunna leva i hela landet måste vi också få tillgång till ett levande kulturliv överallt, må vara att det kommer att ha stora skillnader över landet, men det måste finnas där. Den infrastruktur som byggts upp genom de regionala institutionernas tillkomst, de samordnings- och kunskapsnoder de utgör, som sedan sprider sig lokalt ut bland oss alla, är fullkomligt nödvändiga att fortsätta utveckla.
Regionala scenkonst-, musikinstitutioner och museer kan hålla hela landets kulturomlopp igång och pumpa runt den kreativitet, kompetens och dialogskapande förmågan i vårt samhälle. De skapar mötesplatser för så väl amatörer som professionella, ger utrymme för kompetensöverföring och samhällsdialog. De ger alla generationer en möjlighet till reflektion och växande som man aldrig ska underskatta!
Länsteatrarna i Sverige verkar för att sprida kunskapen om detta, om kulturens och särskilt scenkonstens viktiga roll i samhällsutvecklingen och jag vill tro att vi, efter många års träget arbete börjar få gehör. Jag tycker mig möta fler som ser vikten av att så väl kropp som knopp får sitt och att ett demokratiskt samhälle behöver uttryck och intryck för att fungera bra. Jag hör det från olika håll och från olika politiska nivåer, även från vår relativt nytillträdda kulturminister och det inger hopp!
Nu ska jag, om bara några dagar, lämna över stafettpinnen till en ny ordförande och en delvis nyvald styrelse. Jag har valt det själv, men känner ändå ett visst vemod. Jag älskar verkligen denna organisation och brinner för att fortsätta flytta fram positionerna för konsten och kulturen som en omistlig del av vårt samhällsbygge, men med delvis förändrade uppdrag inom Region Sörmland kommer jag inte hinna ta det stora ansvar som ett ordförandeskap i denna faktiskt kräver, då ska man lämna vidare till nya krafter.
Men en sak är säker, ni slipper mig inte helt då mitt ordförandeskap i Scenkonst Sörmland kvarstår! Nu ser jag fram emot att bidra med det jag kan vid kommande vår- och höstmöten och allt där emellan. Lågan brinner ännu och min förhoppning är att vi ska ses i många olika sammanhang framöver.
Jag vill tacka alla som jag haft förmånen att få kämpa, skratta, diskutera och debattera med. Tack till alla som lagt ner tid och energi på vår gemensamma strävan. Det har varit en ynnest att få jobba med er alla!
Tillsammans fortsätter vi uppdraget att verka för ett levande och vitalt kulturliv i hela Sverige, överallt och hela tiden!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
4 feb 2019
”Nu har då Sveriges demokratiska system rörande allmänna val prövats, kanske hårdare och längre än landets röstberättigade och vi som är politiskt aktiva tidigare har upplevt. Det har tagit ovanligt lång tid att få till samarbeten på så väl lokal, som regional nivå och nu har det till slut formerats en regering. Jag tycker det känns bra, trots att kritiken och farhågorna haglar både från vänster och höger, ingen är nöjd och det kanske är det som är grejen?
Jag har varit föreningsaktiv ruskigt länge. Fackligt och politiskt aktiv skapligt länge. Jag har lagt motioner och närt idéer varav några röstats ner, och andra fått gehör. Jag har fått lära mig att respektera att vi människor är olika, att vi värderar olika saker och har olika drömmar och drivkrafter. Jag har varit glad, arg, ledsen och ibland har jag till och med uppgivet och tappert försökt att inte tänka bittra tankar de gånger jag blivit ruskigt besviken, både på mig själv och andra.
Under fem år hade jag förmånen att sitta i en facklig förbundsstyrelse på nationell nivå som hade en lugn och mycket klok ordförande. Vid ett tillfälle när jag uttryckte frustration över tingens ordning och att andra företrädare inte gjort vad de hade lovat och inte dragit sitt strå till stacken, tittade han på mig, log lite snett och sa med lugn röst: ”Vet du Åsa, vi får de företrädare vi förtjänar.”
Han hade så rätt. Jag vet att jag ibland har synpunkter på andra, men är jag alltid beredd att själv kliva fram och ta ansvar? Tveksamt. Detta är ett symptom som jag tycker mig se lite här och där, så väl i föreningslivet som på arbetsplatser och i partipolitiken. Det är lätt att sitta på läktaren och ha synpunkter på andra, men är jag själv beredd att göra en insats och kavla upp ärmarna?
Väljarna har röstat, det finns inga tydliga, sedan tidigare kända, alternativ som fått egen majoritet och då får man börja arbeta annorlunda för nya vägar framåt. Vi har våndats och vi har väntat. Jag ska erkänna att jag är glad att det parti jag företräder hållit fast vid att inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Jag är glad för att det finns andra partier som gjort samma val, det tror jag är viktigt för att vi även i framtiden ska fortsätta att leva i en öppen demokrati.
En kulturminister är utsedd. En kvinna som är okänd för det stora flertalet, men som enligt min uppfattning har stor kunskap om förutsättningarna vad gäller tillgången till professionell kultur och möjligheterna för våra konstnärer att verka i hela landet. Hon är en kvinna som i kraft av sina år i den regionala och nationella kontexten genom Kultur och fritidsberedningen på SKL har direkta erfarenheter från den lokala kulturpolitiken .
Amanda Lind har under förra mandatperioden varit partisekreterare för Miljöpartiet, hanterat en för sitt parti turbulent tid och av det jag sett, har hon mött utmaningarna på ett lugnt, tryggt och balanserat sätt. Hon är utbildad psykolog och jag hoppas innerligt att den kompetensen kan hjälpa henne att hantera alla de ogrundade påhopp hon fått utstå initialt i samband med att hon presenterades som minister! Att Amanda har ett eget intresse och engagemang i skapande på sin fritid, ser jag som en väldigt bra kombination för det uppdrag hon nu fått att hantera.
Jag har förväntningar på vår nya kulturminister och ser fram emot en bra dialog. Jag har noterat hennes uttalanden om vikten av att stärka kultursamverkansmodellen för att säkerställa en stark kulturell infrastruktur i hela landet. Jag vet att hon har koll på läget och hoppas hon ska ta kampen för utgiftsområde 17, och då särskilt för samverkansmodellen, i kommande statsbudgetar.
Jag ser fram emot att få träffa Amanda Lind när hon kommer till Folk och Kultur. Då ska jag be henne hänga med på en ”kalenderbingo” och så ska vi hitta en tid för att prata regional och nationell kulturpolitik. Vi har allt att vinna och absolut inget att förlora på en god dialog om framtiden, demokratin, konsten och kulturen. Ser fram emot det samtalet och tror mig veta att kulturministern gör detsamma!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
13 dec 2018
”Mörkaste november, stormigt, blött och kallt. Inte bara klimatmässigt utan också politiskt. Regeringsfrågan är ”het” men samtalsklimatet tycks svalt eller rent av kallt på det nationella planet. Nu skickas kravlistor och motbud kors och tvärs mellan partierna och ingen vet hur det faktiskt kommer attsluta. Kanske kommer vi stå inför ett nyval, i skrivande stund är det svårt att veta.
Har man ingen nyvald regering har man heller ingen ny- eller omvald kulturminister. Budgeten som läggs fram av övergångsregeringen ger inga direkt utökade ramar. Dessutom har det annonserats att alternativa budgetar är att vänta, vilka förmodligen inte heller kommer att ge just kultursektorn några kraftfulla ekonomiska tillskott under 2019.
Det vi kan konstatera är att vi verkar i en tid då kulturens förmåga att skapa möten, dialog och bidra till ett öppet demokratiskt samhälle borde tas till vara. Utan ett vitalt och hållbart kulturliv i hela landet riskerar motsättningarna i samhället växa sig starkare och skillnader mellan stad och land att bli allt större. Utan kultur avstannar samhällsutvecklingen och det bildas demokratiska underskott.
Vi i de nordiska länderna, och då kanske särskilt i Sverige, har en stark demokratisk tradition. Den svenska modellen har inneburit, inte bara stark utveckling på svensk arbetsmarknad och ett relativt högt välstånd, utan också ett starkt förenings- och kulturliv som verkat som ett kitt i samhället. När nu inte allt går så fort och smidigt som vi är vana vid, blir vi otåliga och talet om politiskt kaos och kollaps kommer i omlopp.
Jag vill ändå tro att allt kommer att lösa sig till det bästa. Ingen partiledare har som målsättning att sätta käppar i hjulet för samhällsutvecklingen. Man har olika ideologiska utgångspunkter, olika sätt att se på hur samhället på det hela ska fungera och hur det bör organiseras. Vissa frågor och grundidéer förenar, andra splittrar. Så har det alltid varit och så kommer det förmodligen att fortsätta vara.
När en ny kulturminister är utsedd är det första vi ska göra från Länsteatrarnas sida att ta kontakt, påvisa vad våra scenkonstinstitutioner kan bidra med över hela landet och beskriva på vilket sätt våra verksamheter medverkar till att bygga vidare det demokratiska samhället. Den infrastruktur läns/regionteatrarna utgör är en omistlig del för ett starkt samhällsbygge och en vital demokrati!
Jag hoppas ni alla får lite ledigt i samband med kommande helger, oavsett vilken religion ni bekänner er till, eller om ni inte bryr er om religion alls. Vinterns mörker kräver lite vila, möten med vänner och själslig laddning inför det nya kommande året. Var rädda om varandra, se varandra och besök en vän eller släkting ni inte sett på länge. När den politiska vintertiden är över ska vi också ha krafter att möta vårljuset som vi vet kommer, och det ganska snart!
Passar på att tillönska er alla en god jul, ett gott slut på 2018 och ett gott nytt scenkonst- och politikerår 2019!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
22 okt 2018
”Det går inte att ta miste, färre timmars dagsljus per dag skvallrar om att vi går mot vinter, även om vi haft en ovanligt varm period under början av oktober. Som biodlare skulle jag uppskatta att det blev kallt nu, våra arbetsbin behöver få gå i viloläge, till skillnad för oss i politiken och inom Länsteatrarna i Sverige.
Alldeles snart är det dags för höstmöte för vår organisation, där ska både budget och verksamhetsplan för 2019 slås fast. Vi har många viktiga frågor att diskutera när vi ses den 7-9 november hos Västmanlands Teater. Läs mer här.
Att den politiska situationen är oklar på nationell nivå vet vi alla och om inget oväntat händer de närmaste dagarna har vi ännu ingen ny regering när detta nyhetsbrev når er. Ute i vårt avlånga land har de allra flesta landsting/regionernu börjat landa i olika majoritets- eller minoritetsstyren och vad som väntar i den regionala kulturpolitiska debatten inför kommande mandatperiod kommer snart att börja utkristallisera sig.
Kultursamverkansmodellen är ju fortfarande den styrande modell vi har att förhålla oss till gentemot staten ur det regionala perspektivet. Klart är att våra scenkonstinstitutioners ekonomiska situation är pressad sedan tidigare och det finns all anledning att lyfta fram de utmaningar vi står inför, men också påvisa vad våra läns-/regionteatrar faktiskt bidrar till i lokalsamhället och vikten av dess existens och utveckling.
Myndigheten för Kulturanalys presenterade rapporten ”Dramatiska Villkor” förra året. Där konstaterades att de statliga anslagen till länsteatrarna runt om i regionerna har urholkats över tid, då teatrarnas personalintensiva verksamhetskostnader ökat mer än de statliga anslagen räknats upp. Vi kan konstatera att våra institutioner förväntas leverera allt mer, men för mindre medel.
Självklart behöver detta belysas och statens ansvar går inte att bortse ifrån, då det till stor del är den infrastruktur som våra regionala kulturinstitutioner utgör som ska förverkliga statens högt satta nationella kulturpolitiska mål. Som regionala politiska företrädare, både i landsting/regioneroch som förtroendevalda i respektive teaterstyrelse har vi ett ansvar som vi är beredda att ta, men vi behöver mötas upp på vägen av en seriös statlig medspelare som är beredd att ta ett verkligt gemensamt ansvar!
Scenkonstens vitaliserande kraft i samhällsutvecklingen ska aldrig underskattas, snarare lyftas fram och bejakas om vi vill leva och verka i en livskraftig demokrati. Konsten och kulturen ger oss nya perspektiv och insikter, vilka kan betraktas som hårdvaluta i ett samhälle där vi alla, nu och då, fastnar i våra egna ”filterbubblor” och behöver en knuff ut i nya sammanhang som vidgar våra vyer och ger nya perspektiv!
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
12 september 2018
”Ovissheten, förhoppningarna, önskningarna virvlar runt och lägger sig som en våt filt över humöret, orken och lusten. Väntan.
Som barn när man längtade till Kalle Anka på julafton, födelsedagen eller sommarlovet. Eller när man som vuxen längtat till det nya jobbet, kärleken eller tillökningen i familjen. Väntan.
Valet 2018 är genomfört och nu väntar oss, just det, en tids väntan.
I detta nu går väldigt många av oss politiskt engagerade runt och bara längtar efter att förhandlingar och diskussioner ska landa runt om i landets 290 kommuner, 21 regioner/landsting och Sveriges Riksdag. Väntar och längtar efter att åtminstone få ett hum om vad man har att rätta sig efter och vilka man ska komma att samarbeta med. En väntan som för vissa kommer att vara kortare och för andra, betydligt längre.
Av det preliminära resultatet från valkvällen kan vi konstatera att valdeltagandet är förhållandevis högt i vårt land. Antalet röstande ökade något sedan förra valet, då 2014 röstade 83,72% av landets alla röstberättigad, i år röstade 84,58 %. Det är en ganska fin siffra.
Valet tycks ha blivit förhållandevis jämt, inte bara på nationell nivå utan också ute i landets övriga beslutande församlingar. Majoriteter kommer att skifta och samarbeten omprövas. Makten kommer att byta företrädare och nya oppositioner bildas. Så fungerar demokratin och vid varje mandatperiod omprövas mandaten, vilket är en viktig sak att minnas som förtroendevald i politiken!
Det har presenterats opinionsmätningar i en aldrig sinande ström som visat än det ena, än det andra. Mätningar som eldat på, stulit mod och ork, peppat och ingett förhoppningar har spottats ut så gott som dagligen. Jag kan ibland fundera över hur nyttigt detta frenetiska mätande kan vara, men har fått finna mig i att det är en del av vårt snabbare och mer intensiva sätt att leva. Vi har matats via så väl traditionella som sociala medier och jag tror att denna utveckling är svår att stoppa. Mätningarna används sedan både mer och mindre seriöst i kommunikationen och tyckare får chanser att analysera och spekulera. Men nu är den verkliga mätningen avslutad och vi väntar.
Efter att vi partiföreträdare frenetiskt arbetat för att nå ut med respektive partis budskap, debatterat, resonerat och pratat, pratat, pratat och pratat, har så väljarna gjort sin del. Valsedlar har landat i urnorna och räkning pågår för att Sverige ska få ett tillförlitligt resultat.
För egen del var det min femte valrörelse och min upplevelse är att samtalsklimatet blivit tuffare i så väl debatter som samtal och diskussioner. Gränsen för vad som är ok att säga har flyttats och idag kan man få höra ”ocensurerade sanningar”, oförskämdheter och direkt diskriminerande uttalanden från den till synes mest beskedliga dam eller herre. Det finns liksom inga spärrar längre och under denna valrörelsehar tongångar ibland varit hårda, men massor av goda samtal har också passerat revy och dem ska vi inte glömma!
Jag hade en malande oro för att antidemokratiska krafter skulle vinna massor av mark och öka enormt i årets val. Efter Nordiska Motståndsrörelsens och Alternativ för Sveriges intåg i Almedalen i somras och alla de aktioner och demonstrationer som dessa aktörer genomfört på mängder av orter i landet kändes det olustigt att gå in i årets valrörelse. Vad skulle komma ut ur detta, skulle rent rasistiska och nazistiska partier göra entré i våra beslutande församligar?
Skulle Sverigedemokraterna, som på många sätt har en helt annan syn än övriga riksdagspartier rörande kulturpolitik, jämställdhetspolitik och hur samhället i stort ska formas, växa sig än starkare. Ett parti som ser så annorlunda på det fria ordets, den fria konstens och den fria journalistikens plats i ett öppet demokratiskt samhälle? Jag erkänner att det fortfarande oroar mig!
Nu kan vi med de preliminära siffrornas hjälp konstatera att just SD växte, de blev inte störst, inte andra, men tredje största parti i valet till Riksdagen. Alla de övriga sju riksdagspartierna tycks finnas kvar på den nationella nivån, även om MP ligger just precis över 4%-spärren. Ska tilläggas att i skrivande stund har ännu inte den slutliga ”onsdagsräkningen” varit och där kan vissa justeringar komma att trilla in!
Vi får som sagt vänta lite!
Tror inte någon av mina fyra tidigare valrörelser tagit musten ur mig så totalt så väl i kroppen som knoppen. Jag har nog aldrig fått så många frågor, fått utveckla mina ideologska tankegångar så djupt och inte tidigare mött så många människor som verkligen försökt sätta sig in i politikens olika idéer och som efterfrågat mitt stöd i alla irrgångar.
Dessa veckor har tagit på kraften, men också gett mängder av ny! Det finns så mycket nyväckt intresse för politiken och samhällsutvecklingen. Många vill bidra till att behålla ett öppet samhälle, många vill att den demokratiska kraften ska växa. Vi får inte glömma att drygt 80% av landets röstberättigade väljare valde något av de demokratiska partierna.
Frågorna om konst- och kulturpolitiken har inte fått det genomslag vi önskat i det allmänna politiska samtalet, även om det genomförts mänger av debatter, föreläsningar m.m. från sektorns egna led, vilket är fantastiskt! Vi måste träget fortsätta lyfta upp konst- och kulturpolitiken på agendan, fortsätta utveckla det demokratiska samtalet i det offentliga rummet.
Vi på Länsteatrarna måste fortsätta påminna beslutsfattare på alla nivåer om vikten av en kraftfull konst- och kulturpolitik. Vi måste vara en av alla droppar som urholkar stenen. Ett demokratiskt samhälle behöver konsten och kulturen för att utvecklas och leva!
Nu får jag dock återgå till att vänta.
Vänta på slutresultatet, utgången av förhandlingar på alla politiska nivåer och vänta på att kulturminister kommer att tillkännages då en regering ska bildas för kommande mandatperiod.
Väntan kommer att kräva många terapeutiska samtal ytterligare med så väl politiska med- som motståndare och mänger av kaffe innan årets väntan är över!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
8 juni 2018
”Varmaste majmånaden på 120 år. Torrt i marken så det dammar, bevattningsförbud och risk för skogs- och gräsbrand i stora delar av vårt avlånga land. Säga vad man vill, men i brist på vår kom en ovanligt tidig sommar och frågan är ju hur länge det kommer att hålla i sig? En sak är säker, det behövs balans för att bygga ett gott liv och både vi och naturen behöver både värme och vatten i lagom dos för att utvecklas och växa.
Det behöver också våra själsliga depåer och det behövs nya och blandade intryck för att ge näring åt tanken. Alla länsteatrar runt om i landet är verkliga näringsspridare som använder konsten för att väcka nya frågor, kanske ge svar på några och bidra till inspiration och växtkraft för samtal och resonemang kring livet och den tid vi lever i.
Kulturverksamhet generellt och scenkonst i synnerhet har verkligen en förmåga att väcka känslor. Kanske inte alltid just de känslor vi är beredda på eller har rustat oss för, men som ger oss nya insikter och anledning att vända och vrida på våra åsikter, fördomar och tidigare övertygelser. Livet är inte svart eller vitt, det finns mängder av svåra avvägningar och gråzoner att förhålla sig till och scenkonstupplevelser kan ge ytterligare dimensioner till så väl utövare som publik i mötet, i nuet.
Jag är övertygad om att både kultur- och bildningsfrågor är viktiga nycklar till en fortsatt god utveckling. Jag säger fortsatt, för jag ser mycket som utvecklas bra. Jag ser att vårt samhälle utvecklas positivt på så många sätt och att den mångfaldav erfarenheter vårt land är så rikt på kan ge oss så mycket bra om vi välkomnar olikheter och ser dem som en gemensam resurs för nya upptäkter om både oss själva och varandra.
Runt om i landet möter våra teatrar så väl unga som gamla, teatervana och dem som upplever en föreställning för allra första gången. De välbeställda och de med knappa resurser, nyanlända och väletablerade strålar samman i teaterhusens salonger, i klassrummen, i bygdegårdar eller i utomhusmiljöer. Där möts tankar, där ryms glädje och sorg. Där blandas lek och allvar och där finns en möjlighet att skapa eftertanke och dialog om det mänskliga, om världen och värden. Länsteatrarna är en resurs som inte ska underskattas utan lyftas fram och bejakas.
Som politiskt aktiv måste jag våga tro på att saker som skapats av oss människor också är möjliga att utveckla, förändra och förbättra. Jag måste våga tro på att olikheter kan förena, att medmänsklighet och samtal kan föra oss framåt, ge oss hopp, idéer och lösningar för framtiden. Om jag inte tror på att samhället kan påverkas kan jag ju lägga ner mitt engagemang och ge upp? Det är jag inte beredd att göra!
Jag hoppas innerligt att kulturpolitiken ska få det utrymme den förtjänar under de knappt 100 dagarna som är kvar av valrörelsen. Jag förstår att allt ifrån skattefrågor och socialförsäkringssystemens urformning, till vård-, skol- och omsorgsfrågor är jätteviktiga. Men även samtalet om de centrala och stora samhällsfrågorna behöver genomsyras av humanism, eftertanke och respekt för alla människors lika värde. Det krävs en tillåtande, fri och respektfull samhällsdialog, en dialog som kulturen- och konsten kan bidra till om vi ger den utrymme och litar till dess kraft.
Det behövs ett rikt kulturliv i hela landet. Länsteatrarna är viktiga aktörer med sin förankring i det regionala och lokala som inte ska glömmas bort eller förminskas!
Vi alla har möjligheter att påverka i det till synes vardagliga och nära och i det större, bredare perspektivet. Jag ser som min uppgift att kämpa för de ”positiva vibbarna”, vill vara den som låter droppen urholka stenen, så att fler upptäcker vad scenkonsten och kulturen kan ge oss som individer och samhälle. Demokratin måste ständigt återvinnas och vårdas, den får aldrig tas för given.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
5 april 2018
”Vi gjorde det!
Som en relativt liten organisation med begränsade personella och ekonomiska resurser lyckades vi tillsammans med våra samarbetspartners Länsmuseernas samarbetsråd och Regional musik i Sverige och många andra genomföra ett allra första Folk och Kultur i februari. Jag ska inte sticka under stol med att det tagit på krafterna och ALLA inblandade har trollat med knäna och gett ALLT.
Särskilt värt att nämna vår projektledare Linde Sjöstedt som höll ihop arbetet och trots många nya utmaningar hela vägen höll ut och höll i.
Många har också bidragit på ett storartat sätt med ekonomiskt stöd, intressanta och viktiga seminarier, härliga och utmanande kulturinslag och framför allt, ett sjutusan så gott humör!
Det har varit en fantastisk, spännande, utmanande och ibland skrämmande resa från idé till verklighet och ingen hade klarat det på egen hand, det var att vi gjorde det tillsammans som gjorde det möjligt. TACK för alla era fantastiska insatser på alla plan, i stor och i smått!
Nu har första året börjat summeras och vi får kämpa vidare för att skapa år två, ingen lättare uppgift, snarare tvärt om. Men det får vi återkomma till.
Vi som har politiska åtaganden går nu in i den tuffa valrörelseperioden. Ja, sanningen att säga har den väl pågått en stund redan. Vid varje valrörelse säger vi politiskt engagerade att ”i år är valet extra viktigt och det är ovanligt mycket som står på spel”, den meningen lär vi höra fler gånger fram till valdagen den 9 september. Just i år är jag benägen att faktiskt hålla med dem som säger så. De demokratiska värden som vi länge burits av i Sverige, där tillit och samförstånd varit ledstjärnan, är hårt ansatta och en oro maler kring de främligsfientliga strömningar som drar fram i världen. Den fria konsten, den fria journalistiken och det fria ordet, var blir de av i en auktoritär världsordning? Kommer våra scenkonstinstitutioner finnas med, vem får vara scenkonstchef och vilka pjäser och vilken musik får spelas? Vem ska avgöra det? Kommer ordet och konsten fortfarande få verka fritt? Det blir en av alla stora frågor att bära med sig i den nu pågående valrörelsen.
Inom Länsteatrarna kommer vi snart att hålla årsmöte – vi ses en dag i Stockholm för att summera 2017 och tänka framåt. Vår organisation har utvecklats enormt, nu behöver vi ta nya kliv för att vara relevanta som organisation även i framtiden. De kliven ska vi ta gemensamt för att det ska finnas kultur i hela landet och för den fria konstens och det fria ordets skull!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
2 feb 2018
”Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd.
Få textrader som Karin Boyes kan så på pricken beskriva det som händer inuti- och omkring mig just nu! Det senaste året har jag lärt mig nya saker varje dag, lyckats med vissa saker, fått tänka om och göra rätt i andra. Skrattat, lärt känna nya fantastiska personer, tampats med tvivel och oro, men allra mest fyllts av energi och glädje.
Att drivas av en idé, att verkligen vilja göra skillnad och skapa något, att få förmånen att sträva mot målet tillsammans med andra som vill samma sak, är en ynnest.
Alla som arbetar med olika typer av projekt, oavsett i vad projektet består, som kastar sig ut utan säkerhetslina eller fallskärm vet ju att det är riskfyllt. Men vågar man aldrig prova, vad uppnår man då? Vi var några våghalsade som kastade oss ut, om fallskärmen hann vecklas ut helt innan vi nådde marken kommer vi veta först efter den 10 februari när vi stänger ner det första kulturpolitiska konventet.
Nu formligen rusar dagarna mot dagen D! Den stora dagen D då vi inom länsteatrarna tillsammans med våra medspelare länsmuseerna och regionmusiken, i samarbete med Landstinaget Sörmland och Eskilstuna kommun och mängder av andra aktörer, öppnar dörrarna till Folk och Kultur. Det är knappt att jag själv tror att det är sant, jag får nu och då nypa mig i armen för att känna att det är på riktigt! Det är valåret 2018 och vi har skapat en plattform för kulturpolitiska samtal, lärande och inspiration. Kulturpolitiken tar sig en plats.
Vi är ett gäng som kämpat intensivt för att skapa den plats för samtal som vi så länge pratat om saknats. Vår tro på att ett samhälle som vågar tänka utanför de fasta ramar och normer vi alla lever i och omgärdas av, ett samhälle som vågar använda kulturens möjligheter att bidra till en positiv samhällsutveckling kommer nu att lyftas fram och belysas. Vikten av det fria ordet, det fria uttrycket och skapandet av dialog och möten mellan människor som kanske aldrig annars möter varandra, kommer för några dagar, timmar och minuter vara i fokus.
Programmet inom ramen för Folk och Kultur är omfattande, engagemanget lika så! Att ett så stort intresse från så många olika aktörer skulle finnas hade vi inte vågat drömma om. Personligen är det med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot den 7-10 februari. Har vi tänkt på allt och förberett oss för vad som komma skall på rätt sätt?
Det jag kan konstatera är att alla vi som handgripligen varit inblandade i projektet har gett allt och vi har några dagar kvar att slipa på det sista.
Jag längtar tills ni kommer, även om det är lite nervöst att bjuda in till ett så ”stort kalas”!
Väl mött i Eskilstuna!
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
15 nov 2017
”Första isen på bilrutorna skrapad och dagsljuset blir en allt mer begränsad företeelse. Hösten kan vara så vacker, frosten som lagt sig över landskapet på morgonen gnistrar i den lite bleka höstsolens morgonstrålar. Hösten kan också vara mörk och lerig då regn och blåst piskar mot fasader och ansikten när vi rusar fram i det ruggiga novembermörkret.
Om vi nu går in i den mörkare årstiden så finns det också andra mörker som flutit upp till ytan. Frågan om sexuella trakasserier, ofredanden och övergrepp har blivit högaktuell inom så många samhällssektorer och nu också i kulturbranschen. Personligen blir jag både förtvivlad, arg och ledsen när jag tar del av alla dessa vittnesmål om hur personer med övertag och maktposition utnyttjat och kränkt sina medarbetare, elever och kollegor!
Efter egen skolgång, föreningsengagemang, arbeten i offentlig- och privat sektor och ett antal års fackligt och politiskt arbete vet jag att det inte är i en enskild isolerad sektor av samhället där detta otyg förekommer. Dessvärre förekommer det på alla upptänkliga platser och i alla tänkbara och otänkbara sammanhang! Det gör så förbaskat ont att det sker om och om igen, varför?
När nu skådespelare, sångare, dansare och många andra i branschen höjer sina röster och pekar på dessa missförhållanden och maktmissbruk inom kulturinstitutioner av alla de slag och digniteter måste det tas på allvar. Branschen måste ta tag i detta och inte lägga locket på. Till saken hör att de flesta som utsatts är kvinnor och det gör det så tydligt hur ojämnställt vårt samhälle fortfarande är trots att vi lever och verkar 2017.
Det handlar om makt och positioner och otrygga grundvillkor för medarbetare i branschen. Det handlar om en marknad där var och en måste se om sitt hus och ”ta en och annan obehaglighet” för att ens få vara med och verka i en hårt konkurrensutsatt bransch. Det är en bransch där jag i min enfald trott att medvetenheten skulle vara större och jämställdheten kommit längre än på många andra håll i samhället? Ack vad jag bedragit mig.
Vi som ansvarar för de regionala institutionerna har en stor uppgift framför oss. Vi politiker måste ställa tydliga krav på värdegrundsarbete och systematiskt arbete med diskriminerings- och jämställdhetsfrågor. Personer som inte hanterar sina medmänniskor med respekt ska inte få fortsätta att kränka andra och de ska under inga omständigheter få vara verksamma i en ledande position. Det finns ingen genialitet eller ”storhet” som kan försvara överseende med maktmissbruk.
Trots att scenkonstbranschen står inför stora utmaningar just nu anser jag att konsten och kulturen är viktiga verktyg för att belysa just dessa frågor i den fortsatta debatten. Det förutsätter dock att vi som på ett eller annat sätt är engagerade i, eller arbetar i anslutning till, denna bransch kan återuppbygga förtroendet och vädra ut det unkna. Det handlar om trovärdighet. De som drabbats måste känna sig sedda, hörda och respekterade. Det är starkt att våga träda fram och synliggöra missförhållanden och man ska känna sig trygg och mötas med respekt när man vågar.
Vi ska inte glömma att det finns många seriösa aktörer som bidrar till en positiv utveckling av scenkonsten! Vi är beredda att lyfta på locket och jobba seriöst med frågan, oavsett hur jobbig resan kommer att bli. Jag säker på att vi om några år kommer att betrakta denna turbulenta tid som något som utmynnade i något positivt. Jag tror på dialog och mänskliga möten som bygger på respekt, det vet jag att vi är många som gör och vi kan göra skillnad!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
11 okt 2017
”Budgettider på alla politiska nivåer. En intensiv dragkamp mellan ”utgiftsområden” och många ideologiska viljor som drar åt olika håll. Det är både intressant och ibland provocerande att följa debatterna som pågår runt om i landet. Ramar ska ges och det mesta och bästa levereras till individer och samhälle för våra gemensamma slantar.
Jag ska säga att jag var förväntansfull inför regeringens presentation av förslag till budget! Jag hade ju, som förmodligen de flesta av er andra, tagit del av olika medialt presenterade förslag på viktiga satsningar för det fria kulturlivet, på biblioteken och konsten. Viktiga och välbehövliga satsningar som delvis borde gjorts för länge sedan och som var hett efterlängtade!
Jag närde länge ett litet hopp om att de samtal som förts i den årliga dialogen mellan politiker på nationell och regional nivå skulle ge något resultat när det kom till frågan om finansieringen av Kultursamverkansmodellen. Den modell där statliga medel kanaliseras ut i regionerna för att möjliggöra att de nationella kulturpolitiska målen faktiskt ska kunna bli, inte bara goda visioner, utan verklighet.
En modell som ger möjlighet till en stabil utveckling av ett rikt kulturliv i hela landet. En modell där de tre politiska nivåerna sammantaget bidrar till att kulturkompetens upprätthålls över tid inte bara i tätort utan också i glesbygd. Där regionala institutioner blir de nav som kan hålla samman och utveckla kulturlivet efter de regionala och lokala förutsättningar som finns. Institutioner som också ger viktiga arbetstillfällen inom kultursektorn även utanför våra allra största städer.
Min besvikelse blev stor! Jag hade verkligen hoppats att man skulle förstått vikten av en generell resursförstärkning av modellen. Detta efter, inte bara de dialoger vi haft med kulturministern och kulturdepartementet, utan också i skenet av att Myndigheten för kulturanalys (MYKA) lämnat sin rapport ”Dramatiska villkor” i januari där man tydligt visar på den direkta urholkning av det ekonomiska handlingsutrymmet för landets länsteatrar. Där kan man också ganska enkelt se att den situation som beskrivs i rapporten till stora delar är direkt applicerbar på länsmusik och länsmuseer.
Här vill jag vara tydlig med att jag inte anser att denna förstärkning skulle kommit till i stället för de satsningar som gjort på kultursektorn i övrigt. Jag anser att hela ”utgiftsområdet” kultur skulle fått några friska slantar ytterligare som hade kunnat avvaras från andra områden. Man har uppenbart fortfarande inte förstått hur en i sammanhanget relativt liten peng skulle göra så storskillnad?!
Den utväxling som exempelvis 100 miljoner per år skulle gett modellen hade varit så stor. Det hade dock knappt märkts om man gett 10 miljoner minder till tio av de större utgiftsområden som också finns med den totala prioriteringen. Över vissa samhällsfunktioner ges mer ekonomiska resurser än vad man ens hinner och kan omsätta i verksamhet, jag är säker på att man hade kunnat prioritera om i den totala statsbudgeten till förmån för denna typ av förstärkning av Kultursamverkansmodellen.
Med en dåres envishet kommer jag, tillsammans med många andra, att fortsätta resonera och debattera för ett vitalt kulturliv i hela landet. Om vikten av att upprätthålla en hållbar och livskraftig regional infrastruktur för kultursektorn som inte backar in i framtiden. Vikten av möten mellan människor, demokratiska arenor, en levande samhällsdebatt som möjliggörs genom konsten och kulturen. I den tid vi lever finns få saker som är så angelägna för den fortsatta samhällsutvecklingen.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
30 aug 2017
”Då var det dags att stänga vädringsluckorna på växthuset nattetid. Sommaren går mot slutet, den sammanhängande ledigheten är avverkad och uppdragen som förtroendevald börjar kräva mitt intresse. Det är dags att komma upp på banan igen och fånga upp alla de trådar som lämnats vilande under semestern.
Under sommarmånaderna har flera av våra teaterhus bjudit in till sommarteater, både på traditionella scener och i nya miljöer inom- och utomhus. Dramat, dansen och musiken har flödat där många professionella och amatörer har varit med i processerna runt om i Sverige.
I augusti månads nyhetsbrev har vi valt att fokusera lite extra på dansen och det är med stor glädje jag ser hur dansuppdragen tar en allt större plats på våra institutioner. Jag ska erkänna, jag är inte hemtam på området, vilket förmodligen beror på att jag sett allt för lite professionell dans under mina levnadsår! Att flera medlemmar hos oss ger oss i publiken möjlighet att uppleva dansen är en så positiv utveckling som förhoppningsvis ska prioriteras även fortsättningsvis.
Klara Tomson från Myndigheten för Kulturanalys berättar om hur rapporten ”Dramatiska Villkor” har tagits emot efter publiceringen i januari 2017 inför deltagarna på Länsteatrarnas årliga dialogmöte på Långholmen, foto Mattias Desac
Förra veckan genomförde vi inom Länsteatrarna vårt årligen återkommande ”Dialogmöte” för förtroendevalda i våra medlemsinstitutioners styrelser ute på Långholmen i Stockholm. Det är en fantastisk möjlighet för oss att sammanstråla på kvällen, äta en bit mat och hinna tala oss samman om ditt och datt, för att sedan ha en hel dag där vi fördjupar oss i vårt uppdrag, delar våra erfarenheter och lär oss av varandra och andra. Det är också ett tillfälle då vår styrelse får möjlighet att få återkoppling från medlemmarna i det ständigt pågående arbetet.
Våra läns-/region teatrar har en hel del liknande utmaningar och förutsättningar, men det finns också mycket som skiljer sig åt och det är spännande och lärorikt att ta del av varandras arbetssätt och lärdomar. Något som förenar oss är att vi alla är en del av Kultursamverkansmodellen och att vi alla är en viktig kugge i arbetet med att uppfylla så väl de nationellt fastslagna kulturpolitiska målen som de uppdrag vi får genom de kulturplaner som fastställs i varje landsting/region.
I januari presenterade Myndigheten för Kulturanalys (MYKA) rapporten ”Dramatiska villkor- Länsteatrarnas ekonomiska handlingsutrymme 1980-2015”. Där konstateras att det vi länge upplevt och larmat om ute i landet stämmer, anslagen har över tid urholkats och har så gjort under en längre tid, ända sedan 90-talet.
Mikael Brännvall, VD för Svensk Scenkonst, berättar om organisationens verksamhet och Svensk Scenkonsts perspektiv på rapporten ”Dramatiska Villkor”, foto Mattias Desac
Kostnaderna för att bedriva personalintensiv teaterverksamhet har ökat mer än vad statens generella anslag gjort, det har till vissa delar kompenserats av regionala satsningar, men inte ens med dem inräknade har det ekonomiska handlingsutrymmet ökat så att man lyckats upprätt hålla en verksamhet på motsvarande nivå. Det vi kan gissa, utan att sticka ut hakan allt för långt, är att detta gäller även inom exempelvis regionmusiken och länsmuseerna som också arbetar personalintensivt nära medborgarna.
Nu behöver vi förtroendevalda och politiskt aktiva fundera kring hur vi vill förvalta dessa fakta. Ska vi bilda opinion för ett levande regionaltförankrat kulturliv i hela landet och vad vill vi i så fall att detta ska resultera i? Om vi tycker att det är viktigt att kulturfrågorna inte prioriteras bort och försvinner ut från den politiska debatten och dagordningen, vad kan och vill vi göra då?
Det kan naturligtvis finnas flera olika svar på den frågan och beroende på politisk hemvist finns lite olika tankegångar kring vad som är ett samhällsansvar och vad som är den enskildes eget ansvar.
En viktig plats för att mötas kring detta i närtid kommer att vara vår satsning på Folk och Kultur i Eskilstuna nästa år. Med start 7-10 februari 2018 kommer en ny arena att ge oss möjlighet att mötas mellan konstformer och uttryck, men också tvärsektoriellt där vi behöver medvetandegöra kulturens roll i samhällsutvecklingen, inget politikområde är en isolerad ö!
Vår förhoppning är att många ska besöka och delta i konventet, som medverkande eller som initiativtagande till seminarier, workshops och dialoger, på utställartorget eller som besökande konventgäst! Är du intresserad av politik, kultur och samhällsutveckling så ska du inte missa Folk och Kultur i Munktellstaden i Eskilstuna den 7-10 februari 2018!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
14 juni 2017
”Det grönskar. Det är torrt i skog och mark så de senaste dagarnas regn har varit välkommet, även om åska och spöregn inte var vad många studentfirare runt om i Sverige hade önskade sig. Nu fick dock växtligheten lite ny fart och sommaren är äntligen här.
Med sommaren kommer, förutom mygg och solsveda, många kulturaktiviteter att blomma upp runt om i landet. Konserter och friluftsteater lockar publik till platser som vilat under årets kalla månader och i denna upplaga av vårt nyhetsbrev presenteras några axplock av vad som sker på våra scener runt om i landet. Länsteatrarna bidrar starkt till det fantastiska och varierande utbud som erbjuds från norr till söder under sommarmånaderna.
De politiska samtalen är också intensiva ett tag till. Politikerveckan i Järva pågår, röner stor uppmärksamhet och är inne på sitt andra år som evenemang. Almedalsveckan drar igång första veckan i juli och det är väl först därefter som den politiska ”semesterperioden” inträder, om nu en sådan finns.
Just nu arbetas det intensivt för att arrangera Folk och Kultur i februari 2018, ett stort och inspirerande arbete som kräver mycket av alla inblandade. Vi märker att engagemanget och intresset är stort och vi tror att den politiska samhällsdialogen kommer att intensifieras ytterligare, av flera anledningar.
Politiska strömningar runt om i världen ger oss anledning att samtala om flera samhällsutmaningar. I vårt nordiska grannland Finland, sitter regeringen i krismöte med anledning av att ett av tre regeringspartier, Sannfinländarna, valt en ny och starkt invandrar- och EU-fientlig partiledning. Runt om i Europa och USA växer politikerföraktet och nationalistiska strömmar växer till sig. Dessinformation och hets sprids i rasande fart både globalt och lokalt vilket skapar motsättningar och misstro hos enskilda och grupper. Detta kan bara förändras av möten och samtal mellan människor, samtal på alla nivåer och över alla gränser.
I detta samtal har konsten och kulturen en viktig roll som samtalsmotor. Genom scenkonst kan svåra frågor ställas på sin spets och viktiga samhällsfenomen belysas. Man erbjuder en mötesplats och kan ge så väl nya perspektiv som en stunds avkoppling från nuet. Ett jämlikt och jämställt samhälle behöver ett vitalt kulturliv som inte begränsas till de större städerna och bara vänder sig till ett fåtal.
Jag vet att våra medlemsteatrar gör skillnad, väcker debatt och bidrar till samtal och utveckling. Det gör också medlemmarna hos våra kollegor inom Regional musik Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd. Tillsammans bidrar vi till att sprida konst och kultur runt om i hela landet och naturligtvis hoppas vi att vår inbjudan till dialog under Folk och Kultur ska hörsammas när valåret drar igång 2018.
Glöm inte anmäla in din goda samtalsidé och bidra till dialogen genom att medverka på Folk och Kultur! Gå in på hemsidan och hitta din väg in och den information du behöver. Kontakta oss om du vill veta mer!
Nu tillönskar jag er alla en skön sommar och hoppas att ni ska få uppleva många fina stunder och kulturupplevelser under kommande veckor och månader!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
21 mars 2017
”Jämlikhet, jag smakar på ordet. Vad står det för? Vem och vad ska jag mäta mig mot för att veta vad som är jämlikt? Utan större och djupare efterforskningar kan jag krasst konstatera att världen är allt anat än jämlik! Jag gör som så ofta annars, jag ”googlar” på ordet och hittar en sida, www.informationsverige.se, en sida som landets alla länsstyrelser står bakom. Det känns som en trovärdig sida som förhoppningsvis är fri från ”alternativ fakta”, så jag läser vidare:
”Ordet jämlikhet kommer från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna handlar om att alla människor har samma värde och rättigheter. Alla människor har rätt att säga vad de tycker, tro på vilken gud de vill och välja vilken partner de vill leva med. Jämlikhet betyder att alla människor har samma värde och ska behandlas likvärdigt. Förklaringen om mänskliga rättigheter ska gälla alla människor i världen. En modern demokrati fungerar inte bra om de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Staten måste kunna skydda sina invånare från diskriminering och förtryck. I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna av tre grundlagar: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Lagarna säger att staten och kommunerna ska arbeta för att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning för alla invånare.”
Det låter ju precis så som man vill ha det, men har vi gjort några framsteg, eller har vi i vissa hänseenden till och med börjat backa oss in i framtiden sedan 1948? Det har alltså snart gått 70 år sedan FN:s förklaring såg dagens ljus. Har världen, Europa, Norden och Sverige blivit med jämlikt? Är vi mer toleranta mot varandra i världen idag än vi var då? Behandlar vi varandra som vi själva skulle vilja bli behandlade? Respekterar vi varandra och ger varandra den mänskliga omsorg ett humant samhälle borde kräva?
När samhällsklyftor växer och allt färre personer äger allt mer makt, ekonomiska resurser och tolkningsföreträde. När brottslighet lönar sig och enskilda företag, banker och ledare söker vinst till varje pris, vinst som många gånger utvinns genom tveksamma affärer och på bekostnad av miljö och så väl vuxna människor som barn, var är vi då på väg? När vi hänvisar till yttrandefrihet när vi samtidigt kränker och förminskar andra?
Kan man som enskild människa göra skillnad i denna rovdrift och kan man någonstans få till en förändring där etiska dilemman får påverka, där omsorg om så väl jordens klimat som klimatet i samhällsdebatten leder oss fram mot ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle? Kan vi skapa ett samhälle där vi ser och respekterar varandra?
Ja, jag tror det. Det finns så mycket man kan göra och ju fler vi är som gör det, desto större möjlighet har vi att bidra till förändring. Jag kan ta ansvar i mitt politiska uppdrag genom att föra sansade och resonerande samtal med mina meningsmotståndare. Jag kan bidra i föreningsliv och i de sammanhang jag befinner mig och stötta andra. Jag kan börja här hemma, i mitt kvarter, i mitt möte med andra på bussen, i skolan, på nätet och på jobbet. Ingen ”annan” kommer att göra jobbet åt oss, det ligger hos oss själva.
Jag ser fram emot tre dagar med kloka politiska kollegor och teaterchefer i Gävle om en vecka. Då står jämlikhetstemat på dagordningen. Vi behöver prata om på vilket sätt vi kan eftersträva ett jämlikt, mer mänskligt samhälle där vi respekterar varandra. Kulturen och konsten kan hjälpa oss att bearbeta svåra frågor, skapa utrymme för insikter och samtal om djupt mänskliga dilemman. De flesta av oss vet att ett jämlikt samhälle i så många delar är ett gott samhälle till skillnad från det motsatta.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
Läs mer om vårmötet 2017 här.
31 januari 2017
”Ibland gör man bäst i att hålla tand för tunga. Vissa dagar vill man bara utbrista i ett högt och ljudligt vad var det jag sa! Jag ska inte göra det den här gången, även om mitt inre skriker av glädje att få en sedan länge etablerad känsla bekräftad. När Myndigheten för kulturanalys presenterade sin rapport Dramatiska villkor, Länsteatrarnas ekonomiska handlingsutrymme 1980-2015, i Stockholm för en dryg vecka sedan kändes det så befriande att få en bekräftelse på en verklighet vi inom länsteatrarna så länge påtalat.
Jag har känt mig gnällig! Jag som person vill inte gärna uppfattas som en bitter och tjatig person. Tror inte heller att vi som organisation vill framstå som gnälliga, men i just dessa frågor har jag och vi till och från fallit i den fällan. Vårt gnäll har bottnat i en känsla av att den scenkonstverksamhet vi satts att ansvara för hemma i våra regioner och landsting fått allt mindre utrymme för konstnärligt utveckling och möten med publiken. Jag har mött många företrädare från andra delar av landet som haft samma känsla. Mer administration och färre scenproduktioner, där en ensembles och orkesters storlek måste bantas för att man ska ha råd att producera. Detta dilemma har varit ständigt närvarande.
Men det är just det, det har känts som, har vi verkligen haft belägg för det vi känt bland länsteatrarna under en längre tid. Det är inte så ofta forskare och analytiker tar sig an denna typ av frågeställningar så just det där med faktaunderlag och kött på benen har ju inte varit något vi haft att falla tillbaka på! Vi har alltså känt och tyckt, länge, utan att riktigt kunna visa på relevansen i vår upplevda situation.
Nu finns den! Den ligger här, klart grön och inbjudande på mitt skrivbord. Efter otaliga timmars insamlande av faktaunderlag, ytterligare timmars jakt på saknad statistik och otaliga timmars analyserande har forskarparet Martin Gustavsson och Andreas Melldahl lämnat ifrån sig underlaget. Nu finns en rapport som föranleder min längtan att få säga vad var det vi sa. Jag kan lägga det bakom mig nu och vi kan från Länsteatrarnas sida, på ett trovärdigt sätt, lyfta problemen med de ökade kostnaderna som inte mötts av en motsvarande ökning av anslag.
Uppdrag och förväntningar från alla politiska nivåer ökar ständigt. Kultur- och konstsektorn förväntats lösa detta utan utökade ekonomiska ramar. I MYKAS pressmeddelande i samband med att rapporten blev offentlig skrev myndigheten bland annat Rapporten pekar på att de ekonomiska förutsättningarna för att anställa personal minskar, då anslagen till viss del äts upp av löneutvecklingen. Vi ser i studien att länsteatrarna över tid tenderar att anlita fler på frilans och på kortare anställningskontrakt, något som kan tänkas få konsekvenser för såväl arbetsmiljön som den konstnärliga verksamheten.
Nu har vi siffror, diagram och fördjupad analys samlade i en rapport som vi kan utgå ifrån när vi vill diskutera hur vi kan utveckla den regionala scenkonsten runt om i landet. Känslan är belagd och nu kan vi gå vidare och bilda opinion för ett större stöd till länsinstitutioner, länsteatrar, länsmusik och länsmuseer. Stora delar av analyserna kan med all sannolikhet appliceras även på dessa institutioners verksamhet.
Det är dock mest en känsla, så den frågan får bli föremål för en ny krönika vid ett senare tillfälle då dessa Dramatiska villkor eventuellt har fått sällskap av fler rapporter kring övriga regionala institutioners förutsättningar. Kanske får jag då anledning att utbrista i ett vad var det jag sa?”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
Läs rapporten här
Ladda ner rapporten här
”Länsteatrarnas ekonomi urholkas sedan länge” Läs TTs artikel 20 jan 2017 här
”Administrativa avgifter ökar länsteatrarnas utgifter” Lyssna på Inslag i SR P1 Kulturnytt 20 jan 2017 här
7 november 2016
”Nu är den här! Vare sig vi önskar det eller ej så är den nu ett faktum. Hösten, de kortare dagarna, vinden och regnet har nu bitit tag i oss på allvar och delar av vårt avlånga land har snö. Nu börjas det, byta lampa i utebelysningen så man hittar in, byte till vinterdäck på bilar och cyklar och handskarna gör man bäst i att få med sig om man inte vill frysa om tassarna!
Hösten i politiken är också ett faktum. Kommuner, regioner/landsting och riksdagen ska fatta beslut om budget och verksamhet för 2017 och dessutom presentera en tänkt plan för ytterligare minst två år. Det är på hösten kampen om de ekonomiska resurserna går in i skarpt läge på alla politiska nivåer.
Från Länsteatrarnas sida har vi varit tydliga med vad vi vill och vilka förväntningar vi har på den nationella politiska nivån. Tillsammans med Regional Musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd jobbar vi målmedvetet för Kulturlyftet-Kultur i hela landet.
Där har vi tydliggjort de behov vi ser för att upprätthålla ett vitalt och rikt kulturliv i hela Sverige. Kulturens kraft behövs i alla lokalsamhällen och lägger också grunden för ett öppet och demokratiskt samhälle. Där måste, så väl lokala, regionala och nationella politiker inse vikten av att skapa förutsättningar för att detta ska fungera.
När vi talar om Kulturlyftet handlar det bland annat om ekonomiska resurser för att upprätthålla en kulturell infrastruktur där kompetenser och resurser finns spridda över landet nära medborgarna. Det handlar om att vi efterlyser ytterligare satsningar, så väl på det offentligt finansierade kulturlivet som på de fria kullturskaparna. Vi efterlyser en satsning på 1 miljard till kultursektorn, av det behöver en utökad ram på 250 miljoner per år avsättas till den så kallade kultursamverkansmodellen.
När regeringens budgetförslag blev känt och vi fick veta att 120 miljoner skulle satsas över fyra år (30 miljoner årligen) in i modellen var det ett steg i rätt riktning. Dock är den satsningen långt ifrån tillräcklig och behoven är långt mycket större än vad denna satsning ger.
Vi ser att vår kulturminister hört vad vi sagt, men fortfarande är kultursektorn i stort behov av större ekonomiska resurser för att verkligen kunna vara den kraft vi så väl behöver i tider av stora samhällsutmaningar. Nu behöver övriga ministrar i regeringen också inse vad en verklig offensiv kultursatsning kan generera för hela samhällsutvecklingen! Även ”finansen” behöver se vad detta skulle ge samhället tillbaka både mänskligt och ekonomiskt!
1 miljard är mycket pengar, men fortfarande en liten del i en nationell budget. Vi hoppas på fortsatt dialog och ytterligare steg i rätt riktning, för detta känns blekt och duger inte över tid!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
8 september 2016
”Tiden rusar iväg. Sommaren sjunger på sista versen och även om jag lever på hoppet om ytterligare ett antal ljumma kvällar och vackra dagar vet jag att det snart är höst. Nu hoppas jag att de krafter som laddats under sommaren ger oss ork att ta tag i alla de utmaningar som ska hanteras, så väl i privatlivet som i politiken. Många stora frågor ligger i röret och ska mötas och hanteras på absolut bästa sätt. Den största, som påverkar alla politikområden så också kulturpolitiken, är frågan om Sveriges administrativa indelning. En fråga som man inte kan ducka för eller ignorera, den måste mötas och lösas.
Man kan resonera om fördelar och nackdelar med större regioner. Man kan diskutera hur snabbt en sådan stor förändring ska genomföras, dra plåstret snabbt, eller ge processen mer tid. Beroende på vilken ”förståsigpåare” man frågar får man olika svar.
Oavsett hur beslutet landar är det en sak som är säker. Kulturen ska finnas i hela landet, i varje kommun, i varje stadsdel, i varje liten by. Oavsett var gränserna går, eller var de eventuellt dras om, kommer människorna att bo där de bor. Behoven kommer att finnas där människorna finns och utvecklingen kommer att kräva lyhördhet och kreativitet från våra regionala kulturinstitutioner precis som nu. Kulturen måste finnas nära och lokalt och framtiden kommer vi att möta oavsett var de administrativa gränserna går.
Om kulturverksamheterna ska utvecklas och få tillräckliga resurser för att möta behoven krävs starka huvudmän. För oss regionala institutioner är det viktigt att de regioner vi verkar i har kraft nog att också se vikten av kulturen och ha muskler nog att prioritera verksamheterna ekonomiskt. För tro det eller ej, inte ens kulturverksamhet kan utvecklas utan pengar och kulturen måste sluta vara en ”grädde på moset” post i de regionala budgetarna.
Jag kan inte se att det finns en överetablering av regionala kulturinstitutioner i Sverige. Mig veterligen ”kryllar” det inte av vare sig länsteatrar, länsmuseer eller regionala musikinstitutioner runt om i landet. De befintliga institutionerna arbetar redan idag både kreativt och resurssnålt för att möjliggöra ett kvalitativt, professionellt och tillgängligt kulturliv i sina nuvarande upptagningsområden. Man kan jämföra kulturen med primärvården, så väl kulturen och dess institutioner behövs nära människorna, precis som vårdcentralerna och distriktssköterskemottagningarna. Därför tror jag inte att kulturverksamheten skulle fara illa av en eventuell regionförstoring. Inte ur ett verksamhetsperspektiv i alla fall.
Jag vet att vi kommer att ha stora utmaningar att hantera en eventuell regionförstoring, men jag vet också att vissa landsting idag har allt för lite resurser för att upprätthålla bra verksamhet på sikt. Om reformen inte blir av kommer också kulturens möjligheter att utvecklas att ha stora begränsningar.
Rent politiskt kommer det naturligtvis att bli stora förändringar. Om storregionerna blir verklighet kommer ett regionfullmäktige att bestå av färre politiker på totalen än vad de mindre regionerna samlat består av idag. Dock finns sätt att säkerställa att det politiska inflytandet inte minskar genom en klok politisk struktur. Vilka styrelser, nämnder och andra forum man väljer att tillsätta är långt mycket viktigare än storleken på ett fullmäktige. Att konstatera från exempelvis Västra Götalandsregionen är att antalet politiskt engagerade inte blivit färre än före regionbildningen, detta trots att fullmäktiget är mindre.
Som ni märker av mina resonemang tror jag personligen att vi behöver denna reform, eller tror, jag är säker på att den behövs. Visst, jag inser att det kommer att krävas stor tankemöda och många uppoffringar för att formera bra nya regioner. För min del handlar det om att ständigt påminna mina politiska kollegor om att inte tappa bort kulturverksamheten och kulturpolitiken i detta arbete. Det är min roll som ansvarig för kulturpolitiken i mitt hemlandsting.
Frågan kommer att vara en fråga vi kommer att lyfta till samtal när politiska företrädare för våra medlemsorganisationer samlas till samtal och erfarenhetsutbyte nu i slutet av augusti.
Blir det inte storregioner kommer vi att ha andra stora utmaningar att möta och dem får vi ta tag i då. Klart är att vi redan nu måste föra konstruktiva samtal i de eventuella nya storregionerna och hur det blir får veta först i april 2017.
Oavsett detta kvarstår vår förenings övergripande strategi, att verka för en väl fungerande kulturell infrastruktur i hela landet.
Det arbetet avstannar inte oavsett vilka utmaningar vi ställs inför!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
16 maj 2016
”Barn och unga nämns ofta som en samhällsgrupp som ska prioriteras. Barn och unga ska ha tillgång till samhällsservice så som barnavårdscentral, förskola, skola och en god, givande fritid. Barn och unga lyfts också tydligt frami de nationella kulturpolitiska målen. Vi investerar i våra barn, stora resurser, för att de ska växa upp till trygga, välmående samhällsmedborgare.
Vi förfasas över skolresultat som sjunker i jämförelser av alla de slag, upprörs över ”klotter” och skadegörelse. Vi ropar efter ordning och reda, rakare led och mobilfri skola. Jag vet inte om de tuffare tag som efterfrågas är rätt medicin. Hur lägger man grunden för empati, sociala färdigheter och kritiskt tänkande?
Under många år har estetiska ämnen succesivt plockats bort från schemat, både i grund-, gymnasieskola och också i förskollärar- och lärarutbildningarna. De verktyg lärare behöver för att lotsa in våra barn och unga i de kreativa processerna blir allt färre. Detta kompenseras många gånger av projektlika insatser, insatser som dessvärre inte kommer alla i kommande generationer till del.
Ta exempelvis Skapande Skola. Ett i sig lovvärt initiativ, men ett initiativ som tillfaller de barn vars lärare, skolledare och kommuner inser vikten av att söka dessa statliga medel att satsa på sina unga medborgare. Dessvärre finns det dessutom ett och annat exempel där man valt att minimera tidigare estetisk verksamhet till förmån för dessa projekt, vilket inte alls var meningen med reformen. Istället för komplement blev det en ersättning.
Barn är unika individer med behov att synas, ses och respekteras. De behöver vuxna förebilder och hjälp att upptäcka livets alla mysterier, de behöver utveckla sina egna uttryck och uppleva andras. De behöver skapa själva, men också uppleva. De behöver tillgång till professionell scenkonst, skapad för att väcka nyfikenhet, glädje och de behöver ställas inför existentiella frågor. Detta är våra regionala institutioner specialister på! Mängder av föreställningar som bygger på barn och ungas egen vardag med frågor som berör just dem produceras på våra medlemsteatrar runt om i vårt avlånga land.
För att detta ska bli framgångsrikt behöver både pedagoger och föräldrar se vikten av kulturupplevelser och skapande både i skolan och på fritiden. Det finns gott om forskning som belägger hur kreativa processer, dans, musik och dramatik påverkar oss som individer och bidrar till inlärning även i teoretiska ämnen. Det bidrar till att utveckla våra empatiska förmågor, hjälper oss till kritiskt tänkande och utvecklar oss socialt.
De regionala scenkonstinstitutionerna bör betraktas som en kompetens att utnyttja i utvecklingen av både individer och samhälle i stort. En investering i våra barns och ungas kulturella upplevelser ska inte underskattas, den kan vara skillnaden mellan framgång och utveckling, eller avhumanisering och ett samhälleligt demokratiskt underskott!”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
4 april 2016
”Vår i luften. Min längtan efter ljuset och värmen är nog inte unik, längtan delas med många av er. Att få se mörker ge vika och känna en stigande värme är något som kan få de allra svartaste tankar att bli mer hanterbara. Vinterns köld och känslan av hopplöshet inför stora världsutmaningar har brett ut sig och i hopplöshetens spår har ett kallare och hårdare samhällsklimat vuxit fram.
Hur får man stopp på rörelser så destruktiva att de är svåra att förstå? Hur kan man skapa ett samhälle som ger utrymme för det olika och ser dessa olikheter som en tillgång? Hur kan vi låta antidemokratiska krafter ta så mycket utrymme i våra liv, vad gör vi för att återvinna de demokratiska värden som delvis gått förlorade? Var tog medmänskligheten och solidariteten med vår nästa vägen? Frågorna är så stora, så många, men någonstans måste vi börja vända trenden och varför inte just här och nu?
Scenkonsten, som ett av alla instrument i kulturens orkester, kan bidra med inspiration till ett öppet demokratiarbete. Våra medlemsinstitutioner medverkar i det lokala samhället och är en arena för tankar, ord och känslor. På scenen ställs frågor på sin spets, där belyses samhällsstrukturer och där väcks engagemang. Människor i alla åldrar, med sina olikheter i ryggsäckarna, kan mötas, se varandra och uppleva tillsammans.
Kulturens plats i samhället borde vara så självklar. Lika självklart som vilken infrastruktursatsning som helst. Vi behöver vägar för att komma fram, vatten, luft och mat för att leva, telefoni för att kunna hålla kontakt. Sjukvård, skola och annan omsorg behövs för att hantera våra vardagliga liv. Vi är i behov av utbildning och bildning för att kunna läsa av och hantera en allt mer föränderlig omvärld. Vi behöver demokrati för att fungera tillsammans. Demokratin behöver kulturen, utan kultur är det så gott som omöjligt att upprätthålla en demokrati.
Vi och våra regionala samarbetsorganisationer Länsmuseernas samarbetsråd (LMSR) och Regional musik i Sverige (RMS) har konstaterat att kulturen ännu inte fått sin rättmätiga plats i samhällsdiskussionen. Satsningar på kultur har många goda bieffekter, effekter som öppenhet, tolerans och demokratisk utveckling. Ändå kommer de ekonomiska och personella resurser vi satsar på kultur på strykplats när vi jämför med andra viktiga samhällssatsningar. Hur kommer det sig när vi alla vet att varje satsad krona och varje satsad timme ger så mycket tillbaka till oss alla? Vi kommer därför att gemensamt verka för ett kulturlyft för hela landet.
Länsteatrarna, LMSR och RMS tror att Sverige skulle må bra av att höja ambitionsnivån för kultursektorn. För att detta ska bli verklighet vill vi skapa opinion för en statlig satsning på 1 miljard kronor till kulturen, varav 250 miljoner skulle öronmärkas för kultursamverkansmodellen. Vi tror att mer ekonomiska resurser till kultursektorn, en ännu mer konstruktiv kulturpolitisk dialog mellan nationell och regional politisk nivå samt gemensamma arenor för erfarenhetsutbyten och skapande är viktiga nycklar till demokratiska processer.
1 miljard i kronor är mycket pengar, men en liten satsning i förhållande till andra statliga satsningar. 1 miljard är mycket pengar för kultursektorn och ger en mängd möjligheter för att upprätthålla ett öppet och fritt samhällsklimat. 1 miljard är en liten insats i förhållande till de samhällsvinster som skulle genereras. Vi tror på kulturens positiva kraft och hoppas på stöd i vår fortsatta dialog kring den här frågan. Både kroppen och själen behöver sitt om vi ska utvecklas som människor och möta vår framtid tillsammans med varandra.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
7 mars 2016
”Särskilt svåra tider kräver särskilda insatser. Det har länge varit känt att konst och kultur har krafter, svåra att sätta fingret på och beskriva i statistiken. Det vi vet är att eget skapande och upplevelsen av konsten och kulturen ger så många mervärden och är utvecklande för individen och hela samhället.
Under 2015 ställdes hela Europa och Sverige inför stora utmaningar och de lär inte avta så länge orsakerna, krigen, pågår. Under flera år med svår oro runt om i världen har flyktingströmmar letat sig ut från oroshärdarna mot tryggare platser. Under förra året ökade strömmarna dramatiskt och vi ser alla hur motsättningar mellan nationer och individer växer fram. Den politiska retoriken har blivit hårdare och främlingsfientligheten har fått starkt fäste i hela Europa.
Parallellt med detta har de solidariska och humanitära krafterna också visat prov på vad de kan åstadkomma. Samlande rörelser mot det mörka kalla finns, men i tider av stora snabbt växande klyftor mellan människor krävs mer goda krafter och ytterligare initiativ. Där är kulturlivet en av flera viktiga nycklar som inte ska underskattas!
Ett demokratiskt samhälle behöver ständiga möten mellan människor för att främja ett öppet samhällsklimat. Dialog skapas i konsten, i samtalet, i texter, bilder och toner. Genom att mötas på olika arenor skapas insikter om och förståelse för egna och andras förutsättningar, önskningar och drömmar. I tider av särskilt stora utmaningar krävs särskilda insatser. Kanske borde resurser till konst och kultur prioriteras högre av alla nivåers politiska företrädare?
Regionala scenkonstinstitutioner har mycket att bidra med och bildar en kulturell infrastruktur över hela landet tillsammans med övriga regionala kulturinstitutoner. Scenkonsten, teatern, dansen och musiken är tillgänglig, många gånger oberoende av språkkunskaper och tidigare erfarenheter, den är gränslös och universell. Att finnas som resurs och nav i det regionala och lokala samhället är naturligt. Ni kan i Länsteatrarnas nyhetsbrev från mars månad läsa mer om hur flera av våra medlemmar möter en ny publik och samarbetar med nya aktörer t.ex. Ashtar Dans på Regionteater Väst.
Organisationen Hela Sverige ska leva sätter fingret på detta i sitt handlingsprogram: ”Ett rikt kulturliv i bygden innebär att invånarna har en bas att bygga andra aktiviteter på. Kulturen är ett kitt som förenar, som kan skapa självförtroende och framtidstro. Det finns exempel där kulturen spelat en avgörande roll för en bygds utveckling”.
Samarbete och samverkan med andra konstformer, utövare och det lokala föreningslivet finns sedan tidigare och kan utvecklas utefter lokala önskemål och behov. Konst och kultur är i många sammanhang bryggan mellan det väldigt lokala och det globala.
Vårt samhälle kommer att utvecklas i positiv riktning tack vare alla de influenser och kompetenser som våra nya svenskar bidrar med. Om vi välkomnar flyende medmänniskor till vårt land och tar tillvara deras erfarenheter kommer vi att stärka vår demokrati och vårt land kommer att berikas. Scenkonsten har en viktig roll att fylla och vi är beredda att bidra till denna utveckling.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
28 oktober 2015
”Vi går obönhörligen mot höst och det positiva med det är ju att teatersverige kommer igång med sina höstprogram. Våra regionala scener runt om i landet klarar av sina premiärer och de mörkare kvällarna inbjuder till besök i landets teatersalonger.
Det politiska livet har också högsäsong och budgetar arbetas fram runt om i landets kommuner, landsting och regeringen lägger sitt budgetförslag i riksdagen.
Jag ska inte sticka under stol med att jag blev besviken på regeringens förslag till kulturbudget! Efter det samtal vi regionala politiska företrädare hade under våren med kulturminister Alice Bah Kuhnke hade jag större förhoppningar. Jag tyckte mig höra att det fanns en förståelse för behovet av ett levande kulturliv i hela landet och att de regionala institutionerna var viktiga nav för detta.
Att de regionala institutionerna oavsett om det gäller teatrar, konserthus eller länsmuseer är viktiga för ett långsiktigt hållbart, kvalitativt kulturutbud i hela landet trodde jag att vi var eniga om. Jag trodde att kunskapen om all den mångfacetterade, professionella scenkonst som produceras på våra regionala scener var något vi delade. Det var i alla fall min bild efter vårt första möte?
När nu budgeten offentliggjordes finns många lovvärda satsningar med, men när det gäller kultursamverkansmodellen har man valt att inte ens justera upp anslaget med förväntad kostnadsökning för 2016. Detta innebär i praktiken att anslagen sänks till det regionala kulturlivet! Den samsyn jag inbillat mig fanns, var kanske bara ett önsketänkande från min och mina politiska kollegors sida?
När så Miljöpartiet presenterar sitt förslag till kulturpolitiskt dokument höll jag på att sätta kaffet i halsen. Under rubriken Kultur i hela landet finner man följande citat:
”Den kulturella infrastrukturen med nationella och regionala kulturinstitutioner samt fria grupper är en rest av en politik anpassad för ett tidigare kulturlandskap. Trots en god grundtanke är resultatet att det produceras mycket kultur i Sverige som är rätt likartad till innehåll och form och som dessutom når en liten, homogen publik. Strukturerna är stela, stödet till nya kulturformer, fria producenter och arrangörer är dåligt anpassat för vår tid och många frestas att satsa på ”säkra” kort. Dessutom hamnar den konstnärliga forskningen ofta helt utanför de konstnärliga institutionerna.”
Min fråga är nu till vår miljöpartistiska kulturminister Alice Bah Kuhnke är detta en analys du ställer dig bakom?
I så fall har vi lite att prata vidare om! Om detta är ministerns analys och syn på den regionala kulturens förmågor och kompetenser, så finns det som jag ser det ett stort behov av kunskapsinhämtning från ministerns och programförfattarnas sida!
Det sker så många olika kulturinsatser av varierande art som har vitt skilda målgrupper och deltagare. Det finns så många verksamheter som ger utrymme till nya dramatiker att skriva nya ”smala” pjäser, man satsar på dansen, musiken och nycirkusen. Fria grupper engageras att spela på våra scener för både barn och vuxna. Det sjösätts projekt med fokus på dem som är ”ovana” kulturkonsumenter, kulturen flyttar ut på nya fysiska, ibland oväntade, platser och många verksamheter sker i nära sammarbete med folkbildning, forskning och eller övriga civilsamhället.
Nu hoppas jag att det inte är ett förslag som ett regeringsparti antar i den utformning det nu presenterats, det finns skrivningar i förslaget som är bra, men vissa delar är i mina ögon en ren förolämpning mot stora delar av vårt regionala kultursverige!
Jag hoppas nu att kulturministern och kulturdepartementet tar sitt ansvar för den kulturella infrastrukturen i vårt stora avlånga land. Kulturen är och förblir ett av de viktigaste verktygen för ett öppet, inkluderande och demokratiskt samhälle.
Då krävs resurser från staten ut i regionerna och ett förtroende mellan den nationella politiska nivån och den regionala/lokala. Just i skrivande stund har jag, och många regionala politiska företrädare med mig, en brist på förtroende!
Jag vill hoppas och tro att det är en högst tillfällig känsla som kommer att komma på skam.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
17 sept 2015
”Runt om i landet sker fantastiska saker. Goda krafter samlas, samtalar, opinionsbildar och agerar. Organisationer, enskilda, företag och institutioner kraftsamlar för att med gemensam kraft försöka mildra lidandet och underlätta flykten för de allra mest utsatta, de som flyr för sina liv, från sin tidigare trygghet, sina hem, sina vänner och sina familjer.
Man kan naturligtvis tycka att all energi bör satsas på att få slut på krigen i Syrien, i Afghanistan och på många andra platser i världen. Det är ju krigen och andra katastrofer som får människor att fly. Men vi står nu inför ett faktum, människor dör under flykt och vi kan inte blunda för de akuta behov som dessa medmänniskor har, vi kan inte vänta på freden! Klart är att få lämnar sina hem och sina rötter frivilligt och lättvindigt, man flyr när man inte har några andra val.
En gräsrotsrörelse växer nu upp runt om i Europa och Sverige. Den växer direkt från människa till människa och den rörelsen bör lyssnas till och respekteras. Runt om i Europa vädjar denna rörelses rötter om anständighet och medmänsklighet. Den vädjar till våra nationers ledare och politiker på alla nivåer att fatta beslut som ger dessa flyende medmänniskor en säker väg till frihet, en fristad och en framtid.
Jag vill varmt rekommendera er att läsa Folkets Hus och Parkers VD, Calle Nathansons text, som ni hittar i sin helhet här. Ett av många tänkvärda och fina inlägg i den nu så aktuella debatten.
Några tänkvärda rader ur ingressen; ”Kan vi kalla oss medmänniskor och på allvar hävda att vi stod upp för idén om alla människors lika värde om tjugo år? Kan medlemsländerna i EU komma överens om att öppna våra gränser och hjälpa dem som nu är i nöd? En sak är säker, framtida generationers dom kommer att vara hård om det visar sig att vi inte klarade att visa medmänsklighet och solidaritet just när det behövdes som mest”.
Många av Länsteatrarnas medlemmar bidrar med teater- och kulturverksamheter som ger mer resurser till de insamlingar som pågår. Liksom många kulturaktörer bidrar man genom att auktionera ut föreställningar, bidra till välgörenhetsgalor, konserter och shower. Fantasin för att hitta sätt att bidra till insamling av medel vet inga gränser.
Vi vet att scenkonst, musik och alla andra kulturyttringar bidrar som ett kitt i samhällsbygget. Vi vet också att konst och kultur är en hälsofaktor, att den skapar arenor för samtal och demokratiutveckling. Låt oss använda de verktyg som konsten och kulturen erbjuder för att välkomna dem som söker skydd hos oss. Låt kreativitet, empati och framtidstro växa genom möten och erfarenhetsutbyten på, bredvid och bakom scenkanten, så snart våra nya landsmän fått komma i skydd och hämta kraft för att orka bygga en ny framtid!
Nedan presenteras ett axplock på vad som görs på detta tema på våra nitton länsteatrar i höst.”
Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige
Folkteatern i Göteborg & FOLK presenterade den 16 sept En kväll till stöd för folk på flykt tillsammans med musiker, dj’s och publik där alla intäkter från entré samt överskottet i FOLKs bar och restaurang gick oavkortat till UNHCR, FNs organ för flyktinghjälp.
Scenkonst Sörmland spelade under sommaren föreställningen Romeo och Julia i Teaterladan på Nynäs slott. Nu går föreställningen på turné i Sörmland och till Stockholm (moment:teater). I denna Romeo och Julia i regi av Pontus Stenshäll, möter en blond och rik Romeo den romska flickan Julia och följaktligen ställs frågor om härkomst, fördomar och vad oresonligt hat kan leda till.
Regionteatern Blekinge Kronoberg hade premiär på föreställningen Flickan från långt borta i regi av My Areskoug den 11 september. Föreställningen spelas för barn 3-5 år och handlar om att våga öppna dörren och släppa in den som behöver en trygg hamn. Läs recension i Expressen
Regionteater Väst spelar den Den avvikande meningen av Jens Peter Karlsson. Den avvikande meningen är klassrumsteater för högstadiet om fascismen i samtiden och vill ge högstadiepubliken verktyg att identifiera och förstå fascism.
Teater Västernorrland spelar föreställningen Kanske Frankenstein med premiär 3 oktober. Kanske Frankenstein handlar om utanförskap, hat, rasism och döden. Men också om livet och om vårt behov av kärlek.
Västerbottensteatern spelar Xenofoben, en teaterföreställning om rasism som är specialskriven för Västerbottensteatern och regisserad av Lo Kauppi med inspiration av Unghästens ensemble. Underrubriken lyder ”Välkommen om du radera dig själv!” Premiären ägde rum den 16 september.
Under sommarens föreställningar av Ringaren av Notre Dame gjorde Västerbottensteatern en insamling till Svenska kyrkans projekt Rumänien- stöd romer som lever i utsatthet. Hela 31.418 kr skänktes av publiken. Pengarna går till ett socialt center som drivs av franciskanermunkar i den rumänska regionen Moldova. Teatern ordnar även en föreläsningsserie där ämnen tas upp som är aktuella i höstens program: Rasism – så funkar det med Tobias Hübinette, docent och forskare, Rasistens blick – mekanismerna bakom hatbrott med Mattias Gardell, Bilder av Afrika – postkoloniala reflektioner med Kudzai Chimbaira, Richard Sseruwagi, och Bella Lawson.
Teater Halland: Maria Ericson, teaterchef på Teater Halland har varit drivande i tillblivelsen av boken FRED – Allmänna fredskongressen i Varberg 1915/2015 som nu har nominerats till Svenska Publishing-Priset 2015 i kategorin Print – Jubileumsböcker. Läs mer
Teater Halland och Maria Ericson är också engagerad i VARBERG CALLING for peace när hela Varberg firar att det för 100 år sedan hölls en fredskonferens i staden som gav eko i hela världen. Nästa stora evenemang är Internationellt Fredsforum Varberg, en helt ny mötesplats för utbyte av tankar, erfarenheter och kunskap om fred, som går av stapeln 23-25 oktober och som gästas av bl.a. nobelpristagare Leymah Gbowee. Se www.varberg.se/varbergcalling
Några röster från länsteatrarna:
– De pengar som under hösten skulle ha gått till blommor och andra premiärgåvor i anslutning till våra föreställningar har vi satt in på UNHCR:s konto. Vi samlar in pengar till flyktinghjälp genom en Röda korset-bössa i foajén. Premiärföreställningen av vår julkabaré blir en recettföreställning till förmån för flyktinghjälpen och på de övriga kabaréföreställningarna kommer det att finnas två biljettpriser, ett lite högre där mellanskillnaden går till flyktinghjälpen. Iréne Kleven, marknadschef på Regionteatern Blekinge Kronoberg.
-Vi har insamling med Rädda barnen på nätet och med Röda Korset i bössor på teatern samt förbereder en speciell föreställning med Norrbottensteatern och dess vänner. Karin Enberg, teaterchef på Norrbottensteatern.
26 maj 2015
”Länsteatrarna i Sveriges viktigaste uppdrag just nu är att tillsammans med andra regionala och nationella kulturaktörer verka för en nationell bred politisk acceptans för synen på kultur som en viktig del av ett hållbart och demokratiskt samhälle. Satsning på kultur, i hela landet, för alla, ska ses som en viktig investering, lika viktig som vilken annan infrastruktur satsning som helst.
Ett fritt och vitalt kulturliv är viktigt för varje enskild människa och därmed för hela det demokratiska samhället. Från statligt håll har vi i Sverige genom årtionden byggt upp ett system där de största delarna av landet har tillgång till professionell kultur. Med skattemedel har vi valt att satsa på något så viktigt som musik, teater, litteratur, konst, kulturarv och mängder av andra kulturformer.
Man har skapat förutsättningar för att en teaterföreställning, eller ett besök på museet, inte ska vara en unik företeelse endast förbehållet storstadsbor. Successivt har staten, gemensamt med regionerna, byggt upp kulturinstitutioner runt om i landet och samtidigt skapat och satsat på nationella aktörer som Rikskonserter, Riksutställningar och Riksteatern. Allt för att kultur är ett viktigt samhällskitt som skapar dialog, en dialog som är viktig inte bara på en plats, utan i hela landet.
Mycket av den kultur som våra barn får måste finansieras solidariskt, via vår skattsedel, annars kan vi aldrig leva upp till de högt satta kulturpolitiska målen. På nationell nivå finns tydliga medskick till den regionala politiska nivån att våra barn är den viktigaste gruppen att prioritera. Barnen behöver, trots att de själva inte har personlig köpkraft, en kontakt med professionell kultur. Det är också i mina ögon en mycket klok prioritering och framtidsinvestering.
Sverige är ett långt land där vi lever få individer på stor yta. Regionerna har vitt skilda utmaningar, vissa växer över alla breddar och andra avfolkas allt mer. Som kulturpolitiskt ansvarig i ett landsting känner jag en oro för att staten satsar kortsiktigt. Istället för att se prioritering på kultur som en långsiktig investering i demokrati och samhällsutveckling, ser man kultur som en kostnad man kan skära i när statsbudgeten ska gå ihop på sista raden. Naturligtvis finns många politiker på nationell nivå som förstår vikten av kultur, men uppenbart tar det stopp när det kommer till att även kulturverksamhet måste få ekonomiska resurser för att fungera. Att vi dessutom i två regeringars budgetar sett en vilja till omprioritering från Samverkansmodellen och regional kultur till förmån för andra kulturprojekt kommer på sikt att vara en ödesfråga.
Sedan Samverkansmodellen infördes för cirka fem år sedan upplever jag att staten skjuter ansvaret ifrån sig genom att hänvisa till reformen som sjösattes utan några ekonomiska reformmedel. Reformen ställer krav på dialog från regionernas sida gentemot kommuner, kulturskapare och civilsamhället, vilket är bra, men dialogen kräver ekonomiska och personella resurser. På sikt måste också en återkommande tät dialog mellan stat och region prioriteras, annars kommer modellen att haverera.
Ser man till fakta har anslagen till de regionala scenkonstinstitutionerna urholkats över tid. De årliga statsanslagen har inte höjts i samma takt som de årliga löne- och kostnadsökningarna vilket har ätit upp anslagen inifrån. Successivt har regionerna ökat sina anslag till den regionala scenkonsten medan statens reella anslag minskat. Alla regioner har dock inte kraften att möta upp statens reträtt, hur når vi då målet att ”alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet”?
Den dialog som hittills funnits mellan den politiska nivån nationellt och regionalt har däremot varit i princip obefintlig. Nu känner vi ett hopp i och med att en dialog politiker emellan har startats upp under de senaste åren. I april bjöd kulturminister Alice Bah Kuhnke in till sin första dialog med oss regionala företrädare och jag hoppas innerligt att det kommer fler. Jag och många med mig upplevde detta första politiska möte med nya ministern som mycket positivt. Nu hoppas vi att konstruktiva samtal på sikt ska ge ett starkare regionalt kulturliv där både stat och region tar sitt ansvar.
Om inte alla politiska nivåer, även den statliga, är beredda att satsa på det regionala kulturlivet kommer vi att få svårt att leva upp till de goda intentioner som ryms i de nationella kulturpolitiska målen. Mål som vi alla ställer upp på och som vi alla måste vara beredda att prioritera ekonomiskt för att nå.
Länsteatrarna i Sverige har mycket att arbeta vidare med, långt mycket mer än vad mitt första inlägg som ordförande kan rymma. Vi har många samtal att föra, med många aktörer, på många arenor. Jag är övertygad om att Länsteatrarna kan göra skillnad. Jag, de övriga ledamöterna i styrelsen och vår verksamhetsledare är beredda att vara de droppar som urholkar stenen. Skam den som ger sig!
Trevlig sommar och väl mött där ute i kultursverige!”
Åsa Kratz
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
Thomas Ohlsson, ordförande
Foto Nikolina Arcini
25 mars 2015
”Tar staten ansvar för den regionala kulturen? Ja, kulturminister Alice Bah Kuhnke gör troligtvis det, men frågan rymmer mycket mer. Det förtjänas att säga om och om igen att kulturen och våra länsteatrar är en viktig del av den regionala infrastrukturen. Länsteatrarna är ett nav som omkring sig har många ekrar och ett hjul som omfattar nästan hela Sverige.
Vad är det som gör att människor bosätter sig på en viss plats eller varför etablerar sig företag där? Varför satsar en fastighetsägare och investerar och bygger hyresbostäder? Jo, därför att man tror på orten eller regionen. För att utveckla den behövs en hel arsenal av resurser. Kanske ett universitetssjukhus, en högskola eller universitet, ett starkt näringsliv, en aktiv idrottsförening och ett starkt och varierande kulturliv.
Vad innebär detta och vem har egentligen det övergripande ansvaret? Hur ska vi skapa tilltro till framtiden om inte våra barn har en bra och trygg skola? Vad säger utbildningsministern Gustav Fridolin?
Om vi inte får företag att etablera sig och växa sig starka vem skall då få arbete? Vad säger arbetsmarknadsministern Ylva Johansson?
Varje dag sägs det att Stockholm växer med två busslaster och resultatet blir en infrastruktur som inte klarar av trycket och en överhettad bostadsmarknad och gigantiska köer till en hyresbostad. Var kommer alla dessa ifrån? Mestadels från övriga landet. På sikt kommer det att innebära att unga välutbildade inte kommer att finnas utanför storstäderna. Vad tycker landsbygdsministern Sven-Erik Bucht?
Världen krymper och utbytet över gränserna ökar mer och mer. Det internationella och kulturen blir en viktig del för att skapa förståelse mellan länder. Vad tycker utrikesministern Margot Wallström?
Varje dag kommer ett stort antal människor till Sverige. Det flyr från livsvillkor som för många av oss är ofattbara. För att skapa en så trygg tillvaro som möjligt för dem så behövs inte bara bostäder utan även det som stärker själen. Vad tycker migrationsministern Morgan Johansson?
Staten har för budgeten 2015 valt att inte ge det ekonomiska stöd som scenkonsten behöver utan det ökade stöder kommer från kommuner, landsting och regioner. Jag är rädd att hela samverkansmodellen riskerar att gå förlorad om vi inte får en resursförstärkning. Vad säger finansminister Magdalena Andersson?
För oss som var och lyssnade på talen i Almedal 2013 så kommer vi ihåg löftet som gavs från bland annat stadsministern om en miljard mer till kulturen. Jag vill passa på och påminna om löftet. Hallå statsminister Stefan Löfven!
Det som jag här redovisat visar att de flesta departement, jag har säkert glömt något, är berörda av att vi har en stark regional infrastruktur och att vi och departementen har ett stort behov av ett utvecklat samarbete.
Länsteatrarnas nitton medlemsteatrar är tillsammans den största aktören inom den regionala scenkonsten i Sverige.Våra medlemmar har stor kunskap om villkoren för regional scenkonst och det omgivande samhället och bidrar med denna.
Länsteatrarna är beredda på och ser fram mot en inbjudan från regeringen om dialog för att hitta samsyn och samförstånd!
Det är inte lätt att säga hej då, men nu gör jag ändå det. Mina år i styrelsen varav de sista fyra som ordförande upphör i och med vårt årsmöte i april. Det har varit ett privilegium att få arbeta tillsammans med styrelsekamrater, medlemmar, samarbetspartners, olika statliga representanter och alla andra, ingen glömd.
Jag är otroligt stolt över att fått representera Länsteatrarna i Sverige och jag har med glädje fått uppleva att vi omnämns med respekt och vi är en stor del av den regionala scenkonsten.
TACK!”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
29 oktober 2014
”Stödet till den regionala scenkonsten måste öka! En höjning från 2016 behövs så att vi kan fortsätta att skapa förutsättningar för själens och hjärnans infrastruktur i hela landet. Länsteatrarna ser fram emot ett möte med Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister, Gustaf Fridolin, utbildningsminister och Sven-Erik Bucht, landsbygdsministern. Vi är beredda att bidra till en konstruktiv diskussion och överenskommelse för att stärka den professionella scenkonsten i hela landet.
Valet har ägt rum och resultatet är en ny majoritet och en ny kultur- och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke. Länsteatrarna ser med spänning fram mot vad det innebär. Regeringen har presenterat sin budgetproposition. Någon större ökning av stödet till den regionala scenkonsten har jag inte hittat i propositionen. Under rubriken ”Regionala scenkonstinstitutioner” noterar jag som ordförande i Länsteatrarna i Sverige med förvåning att regeringen med det begreppet avser Stockholms scenkonstinstitutioner, inte den regionala scenkonsten i landet. Vi är Länsteatrarna i Sverige, den nationella organisationen för regional scenkonst. Våra nitton medlemsteatrar är tillsammans den största aktören och producenten inom den regionala scenkonsten i landet. De nationella kulturpolitiska målen och barnkonventionen är självklara utgångspunkter för den verksamhet som Sveriges länsteatrar bedriver.
Jag vill påminna om de röd-gröna partiledarnas löfte i Almedalen 2013. Om de skulle vinna valet, så var löftet att kulturen skulle få en höjning med 1 miljard kronor. Jag hoppades att det löftet skulle infrias och att hela landets medborgare skulle ta del av den utlovade ökningen redan 2015, men så blev det inte. Pengarna gick till Stockholm. Jag anser att genom en rättvis fördelning av resurserna över landet så skulle alla, oavsett vem man är, var man bor, gammal eller ung, få uppleva ännu mer professionell scenkonst.
Vikten av ett levande kulturliv utanför storstäderna kan inte underskattas för att stimulera nytänkande, attraktionskraft och skapa rum för nya tankar och perspektiv för såväl individer som samhällen.
Länsteatrarna har stor kunskap om livsvillkoren för befolkningen utanför storstadsregionerna, de lokala arrangörsleden, villkoren för kommunerna och regionerna, förutsättningarna för att spela teater för skolorna samt kunskap om spelplatser och lokaler. Länsteatrarna arbetar fram repertoaren utifrån dessa förutsättningar och vi har spetskompetens för att skapa angelägen teater av hög konstnärlig kvalitet. Våra nitton länsteatrar utgör ett kulturellt nav, med djup förankring i det omgivande samhället.
Alla barn har rätt till scenkonst. Men idag är ett barns rätt till scenkonst av god kvalité avhängigt var de bor. Det är upp till respektive kommun, skola och lärare att se till att barn får uppleva scenkonst. Långt ifrån alla barn får den möjligheten.Vår nya regering har slagit fast att man ska ta fram en nationell strategi för kultur och musikskolan. Jag föreslår att man tar fram en nationell strategi för att barn och unga får professionell scenkonst – teater, musik, dans som en återkommande självklarhet i deras uppväxt. Att visa på, att det egna skapandet och upplevelsen av professionell scenkonst intimt hänger ihop och förutsätter varandra.
En höjning från 2016 behövs så att vi kan fortsätta att skapa förutsättningar för själens och hjärnans infrastruktur i hela landet. Länsteatrarna ser fram emot ett möte med Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister,Gustaf Fridolin, utbildningsminister och Sven-Erik Bucht, landsbygdsministern. Vi är beredda att bidra till en konstruktiv diskussion och överenskommelse för att stärka den professionella scenkonsten i hela landet.
Ha nu en riktigt bra höst.”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
9 september 2014
”Supervalårets sista val närmar sig snabbt. Därför ställde jag i vårt senaste nyhetsbrev den femte juni tre frågor till våra riksdagspartier. Tanken var då att partierna skulle få god tid på sig att svara och att svaren skulle redovisas i det nyhetsbrev som ni nu läser.
Hur många svar har vi fått tror ni?
Föga förvånande noll. Vi får väl skylla på den heta sommaren eller vad kan det annars bero på? För säkerhets skull så upprepar jag frågorna och även om vi inte hinner publicera svaren så kan vi efter valperioden 2014 – 18 använda dem som facit. Blev det som den kommande regeringen lovat eller? Alltså, vi kräver faktiskt svar innan valet. Repetition sägs vara kunskapens moder så här kommer frågorna på nytt.
1. Kan ni garantera ett levande kulturliv utanför storstäderna?
2. Kan ni garantera barn- och ungas rätt till professionell scenkonst oavsett var de bor?
3. Kan ni garantera utvecklingen av internationellt samarbete?
Hela styrelsen för Länsteatrarna i Sverige och samtliga våra medlemmar är eniga:
Länsteatrarna står för konstnärliga demokratiska rum. Det är i de rummen vi stimulerar vår fantasi, tänjer våra gränser och ger plats för identifikation med vår egen och andras situation. Det är i den vardagen vi utvecklar demokratin och ger den innehåll.
1. Länsteatrarna vill öka tillgängligheten för alla, vi vill nå en bredare publik och vi vill nå dem vi inte når idag.
2. Länsteatrarna vill att alla barn i landet ska få minst två professionella scenkonstföreställningar per år och att skolor ges jämlika förutsättningar för att ta emot scenkonst för barn och unga.
3. Länsteatrarna vill skapa de bästa förutsättningarna för scenkonstens internationalisering, vi har kunskap, nätverk och vilja att samarbeta.
Vi kräver av våra riksdagspartier ett ökat och riktat ekonomiskt stöd för att främja tillgängligheten, ge barn och unga professionell scenkonst och stärka det internationella samarbetet – det vill säga stärka utvecklingen av den regionala scenkonsten i hela landet och genom det förverkliga de nationella kulturpolitiska målen.
Lena Carlberg (c) ledamot i Länsteatrarnas styrelse säger:
”Jag skulle önska lite mer verkstad i debatten. Där både politiker och andra kulturföreträdare började prata HUR? Hur ska vi verkligen få till att alla barn och ungdomar nås av kultur. Hur ska vi få till det digitala nätverket kring kulturen? Hur ska vi få fler konstnärer i olika kulturformer att kunna leva på sitt yrke?”
Olof Walden (s) ledamot i Länsteatrarnas styrelse vill lyfta de estetiska ämnenas värde i utbildningen – på alla nivåer från förskola till universitets- och högskolenivå. I det mötet ingår det nödvändiga samspelet/samarbetet med kulturinstitutionerna. Idag kan enskilda tjänstemän och rektorer prioritera bort kulturella upplevelser för elever med motivation att de inte har tid. Det är dags att skriva in att detta skall ingå i utbildningen för elever och studenter. Även inom lärarutbildningen bör man få en stor förtrogenhet med de estetiska ämnena.
Länsteatrarna i Sverige anser att den nya regeringen bör skapa tydliga riktlinjer, uppdrag och medel som säkerställer och garanterar barns och ungas rätt att regelbundet ta del av professionell scenkonst oavsett var de bor i landet. Samt att kultur- och utbildningsdepartementen samarbetar för att demokratisera fördelningen av scenkonst.”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
5 juni 2014
Tre frågor till partiledarna inför höstens val
”Den 14 september är det val till Riksdagen. Det är angeläget för våra medlemmar och för vår publik att få svar på följande frågor:
1. Länsteatrarna vill öka tillgängligheten för alla, vi vill nå en bredare publik och vi vill nå dem vi inte når idag.
Kan ni garantera ett levande kulturliv utanför storstäderna?
2. Länsteatrarna vill att alla barn i landet ska få minst två professionella scenkonstföreställningar per och att skolor ges jämlika förutsättningar för att ta emot scenkonst för barn och unga.
Kan ni garantera barn- och ungas rätt till professionell scenkonst oavsett var de bor?
3. Länsteatrarna vill skapa de bästa de förutsättningarna för scenkonstens internationalisering, vi har kunskap, nätverk och vilja att samarbeta.
Kan ni garantera utvecklingen av internationellt samarbete?
Sveriges länsteatrar spelar varje år mer än 6000 föreställningar på våra teatrar eller ute på turné. Detta gör att länsteatrarna har stor kunskap om livsvillkoren för medborgarna utanför storstadsregionerna. Våra idéer, berättelser, repetitioner och föreställningar skapas i dialog med vår publik.
”Senare tids forskning har visat på betydelsen av aktivt deltagande i kulturverksamheter för hållbar utveckling. Kulturupplevelser utvecklar medborgarnas förändringsbenägenhet. Forskare har konstaterat sambanden mellan kultur-kreativitet-innovation-tillväxt och speciellt konstaterat relationen mellan kulturkluster och regional innovationskraft.” Christer Gustafsson, Professor vid Uppsala Universitet
Länsteatrarna i Sverige för samhällets kulturella utveckling vidare och garanterar omätbara och ersättliga världen i regionerna.
Är ni beredda att öka och rikta det ekonomiska stödet för att öka tillgängligheten, ge barn och unga professionell scenkonst och stärka det internationella samarbetet – det vill säga stärka utveckling av den regionala scenkonsten i hela landet?”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
16 april 2014
Finns Sverige på Europas kulturkarta?
”Frankrike nio, Tyskland sju, Italien och England sex, Rumänien fem, Polen och Spanien fyra, Slovakien, Grekland, Finland, Irland, Österrike och Portugal två, ytterligare sju länder med ett och till slut och sist Sverige med noll. Vad är nu detta för siffror? Resultatet efter EM i fotboll, placering i Europén Song Contest, landets storlek eller vad? Nej, siffran noll för Sverige talar om att Sverige inte har en enda ledarmot i Europeiska Unionens utskott för utbildning, kultur, flerspråkiga program och ungdom. Det är upprörande och ett tydligt tecken på hur svenska EU-parlamentariker ser på bl.a. kulturen och dess framtid. Förstår de inte vilken kraft det finns inom kulturen? Kulturen är en av de viktigaste hörnstenarna i den fortsatta samhällsutvecklingen. Kulturen ser till att vi möts utan språkbegränsningar, arbetar tillsammans och ser och respekterar varandra. Kulturen har inga gränser utan flödar fritt i värden. Kulturen är av stor vikt för den europeiska ekonomin och bidrar till att skapa tillväxt och arbete.
För att understryka detta och stärka Europas kulturella och kreativa sektor kommer under sju år Creative Europé att satsa nästa 14 miljarder SEK. Från och med 2016 kommer dessutom en lånegarantifond på över en miljard SEK att finnas. Detta till hjälp så att företagande inom de kulturella och kreativa näringarna skall få bättre tillgång till finansiering.
EU-kommissionären Androulla Vassiliou säger att ”de kulturella och kreativa sektorerna har stor potential för att skapa jobb och tillväxt i Europa. EU:s finansiering hjälper tusentals konstnärer och kulturarbetare att arbeta över gränserna och nå en publik”.
Den 25:e maj är det val till EU. Har du fråga din kandidat vad hon eller han tänker satsa på för område inom EU-politiken? Annars är det hög tid. Ta nu chansen att ställa politikerna mot väggen med en konkret fråga. Kommer du, om du blir invald, att stödja demokrati, yttrandefrihet, kreativitet, samhällsbyggande och tillväxt genom att kandidera till en post inom utskottet för utbildning, kultur, flerspråkiga program och ungdom? Jag kräver ett svar!
Nu har det hänt igen!
Rätten till yttrandefrihet finns i vår grundlag. Hur går det då med den rätten om man på olika sätt ändå försöker sätta sig över den? Teater ska ifrågasätta, berömma, oroa, kritisera och uppröra. Att politiker, styrelser och andra tar till alla medel för att på så sätt styra, förhindra och påverka är fel. Jag trodde att begreppet ”armlängds avstånd” var så vedertaget så att det inte längre skulle behövas användas igen. Tydligen inte, ännu än gång försöker beslutsfattare och andra stoppa förställningar. Jag tar inte ställning i sakfrågan, vem som har rätt eller vem som gjort vad. Jag bara konstaterar att vår värld skulle bli fattigare. Alla måste ha rätt till åsikter och rätt att uttrycka dem. Att hindra en föreställning är inte rätt sätt. Om jag inte gillar ett TV-program stänger jag av eller byter kanal, byter låt om jag inte gilla den, struntar i att läsa färdigt boken osv. Om du inte gillar föreställningen eller dess innehåll så är det din självklara rätt att lämna den eller till och med stanna hemma. Du har rätt att välja åt dig själv men inte åt andra!
Nu till en helt annan sak. Länsteatrarna i Sverige har lämnat tonåren. Vid vårt jubileums – och vårmöte i Falun firade vi tjugo år. Det skedde med ett stort anta gäster förutom våra teaterchefer och förtroendevalda. Nästan alla var där och vi inom Länsteatrarna uppskattar det mycket att så många valde att komma. Bland gästerna fanns kulturministern, nationella, regionala och lokala politiker och tjänstemän, representanter från statliga myndigheter, Svensk Scenkonst, Riksteatern och andra samarbetsparter och sist men inte minst gamla Länsteaterkämpar såsom tidigare ordförande och samordnare. Trots att vi lämnat tonåren bakom oss så är det precis som i livet, våra utmaningar är fortfarande det samma som tidigare och det krävs fortsatt hårt arbete för att vi på ett förtroendefullt sätt kan driva våra medlemmars intressen.
Tills slut ett stort tack till Dalateatern och övriga som på ett utmärkt sätt såg till att vår jubileumsfest blev så lyckad.”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
25 februari 2014
Jubileum och tillgänglighet
”Vi har ett mycket spännande år framför oss med två val som kommer att bestämma inte minst inriktningen på kulturpolitiken. 2014 är dessutom ett jubileumsår för Länsteatrarna. Det är i år 20 år sedan vår organisation bildades.1994 omvandlades ett löst nätverket för styrelseordföranden till Länsteatrarnas samarbetsråd. Drivande i starten var Erling Alriksson (c) Bohusläns Teater, vår första ordförande, men även Ann Beskow (s) Dalateatern och Rune Lindgren (m) Regionteater Blekinge Kronoberg.Trots att det är 20 år sedan så var frågorna som behandlades ungefär samma som vi hanterar i dag, ekonomi, tillgänglighet, m.m. 1994 var det en politisk organisation och styrelsen bestod bara av förtroendevalda. Under dessa år har utvecklingen verkligen gått framåt. När vi skriver 2014 så är vi 19 medlemmar från Kiruna i norr till Växjö i söder. Styrkan i organisationen är våra olikheter och regionala förutsättningar. Det gör vår regionala kompetens unik. Vår styrelse består av både politiker och tjänstemän. Vi har bytt namn till Länsteatrarna i Sverige och har i dag en anställd verksamhetsledare. Genom den satsning som våra medlemmar gjort så är vi i dag en mycket viktig del i scenkonstsverige. Våra medlemmars intressen bevakar vi ständigt genom att vara representerade i många sammanhang. Vår största uppgift är att delta i och påverka våra medlemmars framtid. Vi finns därför under politikerveckan i Almedalen, vi är medlemmar i flera viktiga organisationer, har en dialog med kulturdepartementet, Kulturrådet och riksdagens kulturutskott och vi samarbetar med SKL:s kulturberedning.
Varje år gör vi en stor satsning på två medlemsmöten, höst och vårmötena. Vår uppgift är att genom omvärdsspaning ta reda på vilka behov våra medlemmar har av utbildning och då omvärlden förändras snabbt även diskutera viktiga frågor. På vårmötet är frågan om tillgänglighet i fokus. Länsteatrarnas bestämda uppfattning är att den professionella scenkonsten ska vara tillgänglig för alla i Sverige, var man än bor och vem man än är. Att det även utanför storstäder och centralorter ska vara möjligt att ta del teater – både för barn och vuxna.
Vi kommer att fira vårt jubileum i Falun med Dalateatern som värdar och ser fram mot en trevlig gemenskap. Till festen välkomnar vi alla inbjudna, ingen nämnd men heller inger glömd. Välkomna på 20-årsfest!”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
17 september 2013
”Samverka, smaka på ordet! För mig innebär det att vi gör något bra tillsammans och att alla vinner på det. I kulturplanerna nämns ordet samverka hela tiden, med rätta. Jag anser att vi måste samverka. Ensam är inte stark. Vi lever i en kulturvärld där våra resurser tyvärr bara minskar och hoten mot våra medlemmars verksamheter hela tiden är närvarande. Vi skall stå starka och fortsätta arbetet med vår vision ” Länsteatrarna är en stark nationell kulturpolitisk aktör för den professionella scenkonsten i hela landet” och därför fortsätter vi att leta och hitta samverkan och samverkanspartners.
Vi söker och prövar ständigt att hitta partners att samverka med. Sedan förra året är vi medlemmar i Svensk Scenkonst och Kultur och Näringsliv. Vi har ett mångårigt samarbete med Riksteatern som vi vill utveckla vidare.
Ett annat exempel är att Länsteatrarna som organisation under Almedalsveckan samverkade med systerorganisationerna Länsmusikens samarbetsråd och Länsmuseernas samarbetsråd. Tillsammans blir vi ännu starkare. Den här samverkansgruppens medlemmar har en publik på cirka fem miljoner personer per år varav en miljon är barn och unga. Det är därmed fler kulturbesök än den publik som går på fotboll och ishockey och övrig elitidrott. Vi arrangerade ett av de mest välbesökta seminarierna i Almedalen och jag vill för att tala teaterspråk påstå att det var ”lapp på luckan”.
Vårt samarbete fortsätter i höst med ett besök hos kulturministern och SKL:s kulturberedning. Där kommer vi gemensamt att lyfta den kulturella infrastrukturens stora betydelse. Vårt krav är att staten tar ansvar för en långsiktig strategi för finansieringen.
På nationell nivå undertecknade jag och Radioteaterns chef, Stina Oscarsson, en avsiktsförklaring om utökat samarbete. Det har resulterat i att våra medlemmar under året funnits på samma scen och tillsammans med Radioteatern gjort ett stort antal föreställningar i Världhistorieserien på Radioteatern på Sveriges Radio P1. Jag väntar med spänning efter varje sändning på att få veta vilken av våra medlemmar som har medverkat den här dagen. Till min glädje har våra medlemmars insatser tillsammans med Augustin Erba och hans team från Radioteatern resulterat i att Världshistorien har blivit nominerade till Prix Europa, i kategorin fiction/serier.
Genom våra möten med teaterkollegor i Finland i plattformen” Scen utan gränser” hoppas jag att vi skall få ett regelbundet utbyte av föreställningar, och även annat som vi har nytta av, exempelvis teknikutveckling.
Våra medlemmar samverkar i dag på alla nivåer, internationellt, nationellt och lokalt. Läs mer om samverkan i detta nyhetsbrev och på vår hemsida www.lansteatrarna.se
Som ordförande för Länsteatrarna i Sverige ser jag vikten av samverkan. Genom att samverka på alla nivåer och var öppen för nya samverkansformer kommer vi och våra medlemmar fortsätta att stå för den regionala scenkonstens utveckling. Vi kommer därmed även i framtiden att vara den största aktören inom scenkonstområdet i landet.”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
16 april 2013
”-Länsteatrarna står inför stora utmaningar, regional utveckling, en ny statlig kulturpolitik, samverkansmodellen, ett allt tuffare ekonomiskt klimat. Utveckling och utmaningar för både styrelser och teaterchefer. För att svara upp mot detta har Länsteatrarnas styrelse arbetat för att stärka vår gemensamma organisation. Genom en ny vision och tre tydligt uppsatta mål, en kommunikationsstrategi och kommunikationsplan har vi för avsikt att bli mer strategiska.
Styrelsens fokus under 2012 har varit vår interna utveckling och det har styrt mycket av årets arbetsinsats. Därför är med stor glädje som jag konstaterar att vi på extra årsmötet fick ett enhälligt ja och klartecken från våra medlemmar att fortsätta vårt arbete att möta framtidens utmaningar. Jag är fullt på det klara med att alla medlemmar har en tuff ekonomisk situation och därför är det ett uttryck för stark solidaritet hos Länsteatrarnas medlemmar när vi nu gör en stor ekonomiskt satsning. Nu gäller det att vi tillsammans har ett engagemang och att vi är delaktiga i det fortsatta arbetet. Alla behövs för att nå framgång och det är en utmaning.
På Länsteatrarnas vår- och höstmöten får vi en värdefull inblick i hur våra medlemmars vardag ser ut och hur man utifrån sina olika ekonomiska och praktiska förutsättningar löser sina uppdrag. Det är det jag kallar omvärldsanalys och det är värdefullt för oss och vi uppskattar det alla. Vi utvecklar både dialogen och höjer vår kompetens. Ett stort tack till våra värdteatrar för det stora arbete ni lägger ner på arrangemangen.
Länsteatrarna finns idag på de flesta inbjudningslistor och det ger oss möjligheter att påverka utvecklingen. Jag är stolt över att företräda en så framgångsrik och viktig organisation. Tillsammans närmar vi oss visionen:
Länsteatrarna är en stark kulturpolitisk aktör för den professionella scenkonsten i hela landet.
Till slut ett stort tack till kommunikationsgruppen, föredragshållare, gäster, alla andra som bidragit under året och inte minst till er – våra medlemmar. TACK!!”
Thomas Ohlsson
Ordförande Länsteatrarna i Sverige
Nedladdningsbara dokument: Verksamhetsberättelser 2005 – 2013