Länsteatrarnas historia

Under 70- och 80-talet förändras scenbilden i Sverige. Från att enbart ha haft teaterhus i storstäderna beslutade man över partigränserna att bygga upp en kulturell infrastruktur med länsteatrar, länsmusik och länsmuseer i hela landet. Det har varit en lång process, senast tillkomna teater är Västanå Teater som 2009 fick ett regionalt uppdrag.

Regionteatern Blekinge Kronoberg 1994, föreställningen Läärare, foto Hans Runesson

Efter det första uppbyggnadsskedet under 70- och 80-talen blev läget annorlunda under 1990- talet. De nya länsteatrarnas utveckling och förankringsarbete hämmades av att samhällsbidragen till såväl producenter som deras arrangörer inte längre stod i proportion till de kulturpolitiska uppdragen.
I detta läge kom ett initiativ från teatrarna i Växjö och Uddevalla att bilda Länsteatrarnas samarbetsråd 1994. Man kände behovet och såg vikten av att samverka på en politisk nivå mellan teatrarna för att stärka verksamheterna.

Zonen – en dansfantasy av Björn Elisson. 1998. Denna föreställning var startskottet för Regionteater Västs dansensemble, det var till denna som dansensemblen bildades och sedan dess lever kvar. Föreställningen spelades för ungdomar. Affisch Älvsborgsteatern

Redan från början var ambitionen att skapa en god dialog mellan teatercheferna och teatrarnas ledning. Från första året arrangerar man vår- och höstmöten. Att skapa mötesplatser för erfarenhetsutbyte och dialog mellan politiken och teaterchefer har en lång och god tradition. Länsteatrarnas styrelse har bestått och består av politiker och förtroendevalda, men mot slutet av 90-talet bjuder man också in teatercheferna att aktivt delta i styrelsearbetet.

Regionteatern Blekinge Kronoberg 1995, föreställningen En natt i februari, foto Henrik Hedenius

1999 anställs Barbro Frambäck som verkställande samordnare, hennes första uppdrag blir att sammanställa en presentation av samtliga länsteatrar. 2000 kom ”Spindeln och nätet. Utveckling, samarbeten och samhällsengagemang hos länsteatrarna”. Man ville visa på den gemensamma utvecklingskraft och betydelse för teaterlivet som länsteatrarna innebär.
Inför Länsteatrarnas 20-års jubileum 2014 bad vi Barbro Frambäck skriva en historik över sin tid som samordnare – läs den här.

Länsteatrarnas samarbetsorganisation bytte namn till Länsteatrarna i Sverige och Barbro Frambäck lämnade över samordnarrollen till Lotta Brilioth Biörnstad som anställs på heltid. Man fortsatte med att synliggöra länsteatrarna genom att skapa en hemsida och logga. Finansieringen, arrangörsfrågorna, samarbetet med Riksteatern, stärkandet av barn och ungdomsteatern blev viktiga fokusfrågor.  Man bevakade aktivt länsteatrarnas intressen i de kulturpolitiska förändringarna som påbörjades på 00-talet och som resulterade i den största kulturpolitiska förändringen som skett i Sverige sedan 1974 – Samverkansmodellen.

2010 anställs Linde Sjöstedt som samordnare, Hans Björke slutar som ordförande efter många års arbete. Thomas Ohlsson tar över som ordförande 2011 och tillsammans med styrelsen och samordnaren arbetar man fram en ny vision och en kommunikationsplan för att stärka Länsteatrarna som medlemsorganisation.

2015 väljs Åsa Kratz till ny ordförande. En ny vision och nya mål beslutas på medlemsmötet hösten 2015. Samarbetet med Regional Musik i Sverige och Länsmuseernas samarbetsråd intensifieras. Ett gemensamt beslut tas att arrangera ett kulturpolitiskt konvent, Folk och Kultur i Munktellstaden i Eskilstuna den 7 – 10 februari 2018.

2016 bildar de tre organisationerna en gemensam ideell förening, Kulturlyftet – Kultur i hela landet.

2016 anställs Mattias Desac som assistent på Länsteatrarna och Linde Sjöstedt på halvtid som projektledare för Folk och Kultur Ett kulturpolitiskt konvent och en tribun för den regionala konsten.

I januari 2017 presenterar Myndigheten för kulturanalys en rapport ”Dramatiska villkor” Rapporten, som länge efterfrågats av Länsteatrarna i Sverige, synar hur det ekonomiska utrymmet att bedriva verksamhet vid landets länsteatrar har utvecklats från 1980 till 2015. Minskade anslag, färre anställda men ändå utökade uppdrag sammanfattar rapporten. Riktningen pekar neråt om man studerar lönekostnadsindex, det är ingen tvekan om det. Den urholkning som teatrarna själva larmat och talat om ser vi i vårt material, framhåller utredaren Klara Tomson.

Bouhusläns teater 1994, föreställningen Stormen