Giron Sámi Teáhter spelar hösten 2021 den nyskrivna pjäsen Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure, i regi av Eva Gröndahl, baserad på boken med samma namn skriven av Lars Norberg. Toppdiplomaten Norberg fick 2003 i uppdrag att medla mellan den svenska och norska regeringen om samernas rätt till betesmark. Själv kom Lars från en by i Norrbotten, från Varjisträsk, där hans bästa vänner var samer.
”Alldenstund lapparna behöver mark i båda länderna ska det enligt gammal sedvana vara tillåtet att vår och höst flytta renhjordarna över gränserna” slogs fast i Lappkodicillen år 1751.
Sedan dess har regeringar, konventioner, utredningar, förordningar kommit och gått – de svenska och norska staterna har stridit i mer än hundra år, ständigt hamnat på kollisionskurs när de förhandlat om gränsdragningen. Mitt i striden, utan möjlighet att påverka vad som händer, har de svenska samerna tvingats finna sig i att deras möjligheter att följa sina renar har begränsats.
252 år efter Lappkodicillens tillblivelse, år 2003, beslutas på högsta nivå att utse Lars Norberg till ”ordförande för delegationen som ska förhandla med Norge om en ny gränsöverenskommelse gällande renbetesmarkerna.”
Giron Sámi Teáhter, Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure, foto Aron Karvonen
Lars Norberg hade under sin karriär som diplomat varit engagerad i flera medlingsuppdrag runt om i världen, bland annat i kriget på Balkan. Regeringen ansåg att han var rätt person att medla mellan den svenska och norska regeringen om var renarna skulle få beta och hitta de lösningar som behövdes utan att någon strid med den norska regeringen skulle uppstå. Men lika välinformerad som hans nya uppdragsgivare var om Norbergs gedigna meriter, lika lite kände de om hans ursprung – något som skulle visa sig få oanade konsekvenser. Lars Norberg/Udtja Lasse växte nämligen upp i Varjisträsk i Norrbotten och hans bästa vänner var samer.
Uppdraget skulle dock visa sig svårare än allt annat. Lars Norberg besökte 30 samebyar, han satt i hårda förhandlingar med norrmännen och till slut kunde han presenterade ett förslag som samerna i Sverige sa ja till.
Varför gör Giron Sámi Teáhter en föreställning om förhandlingarna om renbetesmarkerna?
– Föreställningen är viktigt eftersom den berättar om hur Sverige behandlar och har behandlat samer under lång tid, säger Laila Snijder, producent på Giron Sámi Teáhter.
– Den visar att förtrycket av samer inte bara är nåt som hände för 100 år sen, utan det händer fortfarande idag. Händelserna i föreställningen utspelar sig 2003 – 2005.
Omslaget till boken ”Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure”
Har Lars Norberg själv varit involverad i föreställningen?
– Lars Norberg gick bort i februari, berättar Laila. Men han var med under manusskrivandet och har fått läsa hela manuset och godkänt det. Lars och manusförfattaren Tomas Bresky hade mycket kontakt och blev med tiden nära vänner. En stor del av hans familj (9 personer; änka, syster, barn och barnbarn) kom upp till Kiruna och såg premiären. De var alla väldigt berörda av föreställningen och uppskattade den mycket. De kommer gå och se den igen när den kommer till Stockholm den 9 och 10 december.
Såhär skriver Lars Norberg på hemsidan www.udtjalasse.se:
”I min bok ”Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure” skriver jag att tanken på att överlåta på samerna att lösa frågan om renbetet i Norge ser ut som en fälla. Statsmakterna har med rättsstridiga ingrepp förvandlat frågan om den gränsöverskridande renbetesrätten till ett ogenomträngligt moras. Det är statsmakterna som ställt till det och de bär ansvaret för att få rätsida på saken. Enda möjligheten torde vara en helt ny samepolitik baserad på Lappkodicillens grundsatser.”
Giron Sámi Teáhter, Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure, foto Aron Karvonen
Text från Giron Sámi Teáhter.
BEGRAV MITT HJÄRTA VID UDTJAJAURE
Av: Lars Norberg
Manus: Tomas Bresky
Regi: Eva Gröndahl
Dramaturg: Carsten Palmær
Kompositör: Rolf Hedberg
Skådespelare: Kristin Solberg, Paul Ol Jona Utsi & Tomas Lindström
Mer info här.
Läs mer om Lars Norberg/Udtja Lasse här.
Med stöd från Sveriges Författarfond.
Bilden överst: Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure, foto Aron Karvonen