Före detta riksdagsledamoten Sinikka Bohlin (S) är styrelseordförande i Folkteatern Gävleborg och även ny ledamot av Länsteatrarnas styrelse sedan årsmötet i april 2013. Vi bad Sinikka att berätta lite om sig själv:

Sinikka Bohlin (s), styrelseordförande för Folkteatern Gävleborgs styrelse och ny i Länsteatrarnas styrelse, foto Folkteatern Gävleborg

Mina rum
För mig är kultur som ett hus med många rum! Språket är en naturligtvis en viktig nyckel att låsa upp huset, men det finns så många rum och så många olika nycklar att gå på upptäcktsfärd med inom sig själv och tillsammans med andra.
Min drivkraft har alltid varit och är fortfarande nyfikenheten: vilka nya rum finns det att upptäcka och hur kan jag ständigt fylla på i rummen, såväl i de bekanta som i de dolda och oupptäckta?

Jag föddes i Finland och kom till Sverige 1968. Med en mor från Karelen och Vitryssland och en far från Finland och kosmopolitiska Wiborg har min resa gjort att jag inom mig bär ett rikt kulturarv och har mött många kulturer och kulturuttryck. Arbetet som lärare och hemspråkslärare i finska har för mig också möjliggjort att bevara och utveckla mitt modersmål samt förstärka mitt eget kulturarv. Mellan 1988 och 2010 var jag Riksdagsledamot och har även varit president för Nordiska Rådet. Med politiken mötte jag rum som jag inte vistats i innan, men som finns inom mig. Speciellt tiden när jag var delegationsledare i Nordiska rådet med ansvar för Östersjöområdet, Nordvästra Ryssland samt Arktis!
Att få möjligheten att möta människor och deras kulturer, att känna igen sig i musiken och historierna. Urfolkens kultur runt Arktis har berört mig speciellt! Att förstå scenföreställningar och musik utan att förstå språket visar verkligen att kultur är gränsöverskridande. Människors känslor och förhoppningar är kosmopolitiska.
Jag fyller ständigt på i dessa rum, såväl i de dolda som de faktiska.

Som ordförande för Föreningen Norden i Sverige har jag många tankar om Norden och nordiskt samarbete. Norden är ett tydligt begrepp. Vi säger att vi bor i just Norden, inte i Nordeuropa. Människorna runt Medelhavet kallar sig sydeuropéer men kallar inte området Södern! Jag menar inte att det finns en nordisk identitet. Vi är fortfarande ”våra egna nationer”, men det finns en stark samhörighet mellan våra länder. Det är inte bara geografin som sammanför oss, utan även den gemensamma historien och kulturen har skapat likheter mellan nationerna. Men också förstärkt olikheterna mellan folken! Jag är övertygad om att när jag träffar mina nordiska grannar på ort och plats förstår jag ännu bättre den gångna tiden som för oss till ett ännu närmare samarbete i framtiden. Vi förstår likheter och kan skratta åt olikheter tillsammans. Jag är en sann ”vardagsnordist”! Alltid nyfiken på det som finns på agendan inom Norden! Speciellt inom olika kulturområden. Kultursamarbete har varit och är fortfarande en av grundstenarna för nordiskt samarbete. Historien och den geografiska närheten gör att vi känner igen oss i olika länders kulturyttringar. Men man kan också klart skilja olika utvecklingstrender som bygger på de traditioner länderna och Norden har.

I dag är jag styrelseordförande för stiftelsen Folkteatern i Gävleborg. Det är min starka övertygelse att känslan av att kunna påverka sin tillvaro har en avgörande betydelse för hälsan. Därför är strävan att öka människors delaktighet och inflytande i samhället ett av de viktigaste kultur- och folkhälsopolitiska målen idag. För det krävs möten mellan människor och tankar, och här har Folkteatern en livsviktig plats. På scenen kan det svåra, det ordlösa, det oförlösta gestaltas och få kropp och språk. Känslan av att vara en del av det här mötet är svårslagen. Att vara i samma rum som en publik och uppleva koncentrationen, andetagen och känslorna tillsammans med andra. Att se åskådarnas ansikten medan deras fantasi skapar nya känslor, nya bilder och nya tankar. En teater är en del av samhället och kan berätta aktuella historier i närkontakt med publiken för att skapa en dialog, en delaktighet. Och det är jag stolt över att vara en del av.

Det finns många gamla rum att krypa in i, men det finns, och kommer finnas fler, helt nya rum att forska i! Det ser jag som allas vår uppgift!

Sinikka Bohlin, oktober 2013