Scenkonst Sörmland presenterar Syrenvägen, en nyskriven pjäs av Anders Duus, i regi av Sara Giese. Det handlar om ärlighet och feghet, om de välvilligas flathet – om våra älskade trädgårdar, blommor och semesterprojekt. Och om blicken på det främmande. Premiär den 8 oktober.

Längs Syrenvägen ligger sommarstugorna som ett pärlband. Här påtas i trädgårdar, grillas och klipps gräs. Humlor surrar, snart slår rosorna ut och kanske håller vädret i sig till midsommar?

Men bakom fasaderna pågår både små och stora dramer. Freddan lyckas inte berätta för sin dödssjuka mamma att stugan redan är såld. Annalina försöker tappert få sin unga flickvän att älska en plats hon inte varit med och valt. Kenneth drunknar under det ideella arbetets aldrig sinande börda, medan hans fru gör fula grimaser bakom hans rygg. Therese går i ide efter ett tufft år. Och när en ny familj flyttar in, som varken ser ut eller beter sig som områdets normer säger att man ska – då sticker rädslan för det främmande upp sitt fula ansikte på Syrénvägen. Snart passeras gränser, och saker sägs och görs som är svåra att ta tillbaka.

Sara Giese är dramatiker och regissör och har samarbetat med Anders Duus flera gånger tidigare. Vi frågade henne vad som är speciellt med Syrenvägen?

Hej Sara! Vad lockade dig att regissera Syrenvägen? 
– Jag fick frågan av Maria Weisby som beställt pjäsen av Anders Duus och tackade ja direkt. Anders och jag har ett långt samarbete bakom oss och Syrenvägen är lite av en uppföljare till Bygdens söner som vi gjorde på Riksteatern/Östgötateatern härom året. Då handlade det om tillhörighet i den lilla byn och lojaliteten till hemorten. Syrenvägen utspelar sig i ett sommarstugeområde och fortsätter att utforska frågor som gemenskap och tillhörighet, men här handlar det också om idén om en plats som är skapad för semester, drömmen om svensk sommaridyll och vad det är för något. 

Varför är Syrenvägen en sån viktig föreställning?
– Anders pjäser rör sig ofta i det lilla samhället som fungerar som en spegel av vårt samtida Sverige. Det är politiskt och roligt med mycket igenkänning. En annan sak som känns viktig är att komma ut på de minsta spelplatserna som kanske inte får teater så ofta och göra en fullödig föreställning i miniformat utan att kompromissa med verkshöjden. Det är nyskriven dramatik av en av Sveriges bästa dramatiker, specialskriven musik och musiker på scen, en liten ensemble på tre skådespelare (ingen monolog) som tillsammans med musikern delar på inte mindre än femton (!) roller, scenografi, kostym, mask – ja, vi har till och med videoprojektioner. Allt detta på spelyta om fyra gånger sex meter. Jag hoppas att det ska bli en maxad teaterupplevelse att minnas.

Läs mer här.

Scenkonst Sörmland spelar också Jag är man, alltså dansar jag, med premiär den 23 september, en dansföreställning som belyser identitet, manlighet och normer. Tre dansare, tre solon. Stilarna är stepp, hiphop freestyle och normer! Läs mer här.  

Bilden överst: Scenkonst Sörmland, Syrenvägen, foto Carl Thorborg.