”Jämlikhet, jag smakar på ordet. Vad står det för? Vem och vad ska jag mäta mig mot för att veta vad som är jämlikt? Utan större och djupare efterforskningar kan jag krasst konstatera att världen är allt anat än jämlik! Jag gör som så ofta annars, jag ”googlar” på ordet och hittar en sida, www.informationsverige.se, en sida som landets alla länsstyrelser står bakom. Det känns som en trovärdig sida som förhoppningsvis är fri från ”alternativ fakta”, så jag läser vidare:

”Ordet jämlikhet kommer från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna handlar om att alla människor har samma värde och rättigheter. Alla människor har rätt att säga vad de tycker, tro på vilken gud de vill och välja vilken partner de vill leva med. Jämlikhet betyder att alla människor har samma värde och ska behandlas likvärdigt. Förklaringen om mänskliga rättigheter ska gälla alla människor i världen. En modern demokrati fungerar inte bra om de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Staten måste kunna skydda sina invånare från diskriminering och förtryck. I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna av tre grundlagar: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Lagarna säger att staten och kommunerna ska arbeta för att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning för alla invånare.”

Det låter ju precis så som man vill ha det, men har vi gjort några framsteg, eller har vi i vissa hänseenden till och med börjat backa oss in i framtiden sedan 1948? Det har alltså snart gått 70 år sedan FN:s förklaring såg dagens ljus. Har världen, Europa, Norden och Sverige blivit med jämlikt? Är vi mer toleranta mot varandra i världen idag än vi var då? Behandlar vi varandra som vi själva skulle vilja bli behandlade? Respekterar vi varandra och ger varandra den mänskliga omsorg ett humant samhälle borde kräva?

När samhällsklyftor växer och allt färre personer äger allt mer makt, ekonomiska resurser och tolkningsföreträde. När brottslighet lönar sig och enskilda företag, banker och ledare söker vinst till varje pris, vinst som många gånger utvinns genom tveksamma affärer och på bekostnad av miljö och så väl vuxna människor som barn, var är vi då på väg? När vi hänvisar till yttrandefrihet när vi samtidigt kränker och förminskar andra?

Kan man som enskild människa göra skillnad i denna rovdrift och kan man någonstans få till en förändring där etiska dilemman får påverka, där omsorg om så väl jordens klimat som klimatet i samhällsdebatten leder oss fram mot ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle? Kan vi skapa ett samhälle där vi ser och respekterar varandra?

Ja, jag tror det. Det finns så mycket man kan göra och ju fler vi är som gör det, desto större möjlighet har vi att bidra till förändring. Jag kan ta ansvar i mitt politiska uppdrag genom att föra sansade och resonerande samtal med mina meningsmotståndare. Jag kan bidra i föreningsliv och i de sammanhang jag befinner mig och stötta andra. Jag kan börja här hemma, i mitt kvarter, i mitt möte med andra på bussen, i skolan, på nätet och på jobbet. Ingen ”annan” kommer att göra jobbet åt oss, det ligger hos oss själva.

Jag ser fram emot tre dagar med kloka politiska kollegor och teaterchefer i Gävle om en vecka. Då står jämlikhetstemat på dagordningen. Vi behöver prata om på vilket sätt vi kan eftersträva ett jämlikt, mer mänskligt samhälle där vi respekterar varandra. Kulturen och konsten kan hjälpa oss att bearbeta svåra frågor, skapa utrymme för insikter och samtal om djupt mänskliga dilemman. De flesta av oss vet att ett jämlikt samhälle i så många delar är ett gott samhälle till skillnad från det motsatta.”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige

Läs mer om vårmötet 2017 här.