26 mars 2020
”Corona, var vi än går – en utveckling som vad gäller sjukdomsspridning, inte är jämförbar med något annat i världen på oerhört länge.

Hur det än är med smittspridning, sjukdomsbild, dödlighet och annat så är det svårt för oss som enskilda personer att veta om de åtgärder som nu görs är befogade eller förhastade – det viktigaste är förmodligen ändå att ha förtroende för experter, myndighet, regering och beslutsfattare runt om i landet.

Även om de flesta som insjuknar inte blir väldigt sjuka skall vi följa uppmaningarna att vi skall stanna hemma, skydda våra äldre och hålla god hygien.

Rädslan för smitta tar sig dock uttryck i konsekvenser som drabbar kulturinstitutioner och frilansande kulturarbetare i form av arbetslöshet och risk för tappade inkomster.

När det gäller våra teatrar, scener och kulturarbetare är situationen komplicerad – deras intäkter kräver vår närvaro på föreställningarna och inne i teatersalongerna. För att klara detta har många teatrar dragit ned på antalet som får bevista föreställningarna och skapat utrymme i teatersalongerna för att människor inte skall sitta allt för nära varandra.

Många har tvingats stänga ned helt.

Andra kulturarbetare har funnit andra lösningar, där man på annat sätt minskat ned publiken, t.ex.  genom att göra mindre arrangemang.

För den regionala scenkonsten, och därmed länsteatrarna i landet, är de ekonomiska förutsättningarna mycket varierande. Många teatrar är nära nog fullt finansierade av regionerna – men flera har högre krav på egenfinansiering genom egna biljettintäkter och andra arrangemang.

Hur ekonomin skall lösas är just nu ett dilemma och en hotfull utmaning; besparingar, högre ersättning från regioner som redan har tuff ekonomi, minskat utbud, sämre tillgänglighet till scenkonst i hela landet… Ja, frågetecknen är många.

För de frilansande kulturarbetarna är hotet än mer påtagligt, när de plötsligt blir utan uppdrag, tappar sin inkomst och inte vet när och om nästa uppdrag kommer.

Flera av kulturens organisationer och föreningar arbetar med frågan och kulturministern uppvaktas angående åtgärder för att minska det ekonomiska lidandet. Det ekonomiskt paket som snabbt togs fram för att minska konsekvenserna för kulturen är ett stöd på vägen. Dock vet vi ännu inte hur dessa 500 miljoner skall fördelas och hur stor del som eventuellt kan nå våra länsteatrar, beroende på finansieringsgrad o.s.v.

Vi håller oss förstås uppdaterade och kommer att kunna ta del av regionernas och länsteatrarnas rapportering av situationen och ekonomin i det material som just nu samlas in. Ett material som kommer att vara användbart i fortsatta samtal med regeringen, Kulturdepartementet och Kulturrådet om vår ekonomi.

De flesta möten, sammanträden och föredrag görs nu via nätet i olika lösningar och glädjande nog får vi också ta del av olika digitala lösningar även inom scenkonsten. Många teatrar väljer t.ex. att lägga upp föreställningar för kostnadsfri streaming på sina hemsidor, vilket möjliggörs genom det tillfälliga avtal angående upphovsrätt som Teaterförbundet och Svensk Scenkonst ingick den 17 mars. Självklart blir det inte det samma som upplevelsen i teaterrummet, men det levereras högklassig kultur från många av våra institutioner – spännande lösningar som vi följer och glädjer oss åt.

För oss i ledningen av Länsteatrarna i Sverige återstår just nu att försöka uppskatta hur vi skall kunna jobba effektivt för alla er medlemmar, trots coronaläget. Möten – ja, vi ser över möjligheten att hålla videomöten i någon form, men vi vill också fortsätta vårt påverkansarbete och planen att nå stora delar av regeringen med vårt budskap kring den regionala scenkonstens betydelse. Den delen blir just nu en utmaning. Vi kommer att ändra lite i planeringen, se om vi på olika sätt ändå kan nå ut till Sveriges kommuner och regioner, till Kulturrådet, kulturministern och till våra regioner. Det kan komma att bli i en lite enklare form, för att i alla fall upprätthålla kontakten, för att sedan ta vid med mera regelrätta informationsträffar och uppvaktningar.

För min del som ordförande har det dessvärre inneburit att jag tvingats ställa in en del besök ute hos er på teatrarna, men jag hoppas att inbjudningarna kvarstår, så ses vi lite längre fram fysiskt ”hemma” hos er.

Människors liv och hälsotillstånd går före allt annat, så är verkligheten. Men vi måste också kunna fortsätta leva hyfsat normalt nu och framåt. Samhället måste bestå. Och ett samhälle utan kultur är ett fattigt samhälle. Därför är det så viktigt att också kulturen, dess institutioner och dess kulturarbetare får människors, samhällets och nationens stöd för att klara den närmaste tiden.

Jag vill kunna dricka kaffe på mitt favoritcafé, käka min middag på den lilla kvarterskrogen, besöka konstutställningarna, lyssna på konserterna och se fantastisk scenkonst i hela landet  även efter den tid som just nu är tuff för oss alla och vårt samhälle

Tillsammans löser vi det mesta – även i denna tuffa tid.”

Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige