Thomas Sundström, teaterchef Länsteatern på Gotland, foto LPGT

Thomas Sundström är teaterchef på Gotlands Länsteater. Inför den stundande veckan i Almedalen bad vi Thomas skriva några rader om kulturen på Gotland. Det blev en krönika om kultursamverkansmodellen och kalk:

Tankar från en ö av kalk
”Kultursamverkansmodellen”…smaka på ordet.
Till att börja med kan man ju problematisera ordet ”kultur”. Vad menas?
Scenkonst? Ja, det anser nog alla.
Muséer och bibliotek? Absolut.
Film, bild, skulptur? Ja!
Konsthantverk? Givetvis.
Levande musik? Självklart.
Coverband? …jo..javisst…
Dans? Avgjort JA!
Dans för mogen ungdom? …du menar så’n dans?… kanske…nja…

När regionerna ska bestämma vad som ska ingå i den gemensamma kakan för kultur blir densamma återigen tvingad till att definiera sig. Att skilja ut de delar av det totala kulturlivet som ska finansieras av skattemedel är grannlaga och inte alltid vad politikerna i regionen längtar efter.
Regionalt på Gotland finns det massor av kultur som inte åtnjuter nationella eller regionala stöd.
Den outtalade -ibland verkligt uttalade!- frågan är varför viss kultur erhåller stöd och annan inte.

Nå, ordet ”samverkan” då. Ska inte detta ord vara ett svar på ovanstående prioriteringar?
I begynnelsen , av Kultursamverkansmodellen, betydde vad jag förstår ”samverkan”, samverkan mellan kommuner inom en region. På Gotland blir detta speciellt då regionen endast består av en kommun.
Jag tror att samverkansbegreppet har ( vild-) vuxit sig till något mycket större; det har blivit ett löfte till alla kulturaktörer som inte omfattas av den offentliga finansieringen att kunna göra anspråk på dess ekonomiska resurser. Som vi sett ovan är det en ansenlig samling.
I praktiken utgör aktörerna inom samverkansmodellens ekonomiska ramar givna arbetsgivare och samarbetspartners till de som inte uppbär direkta anslag, vilket är gott så. Tyvärr utgör ordet ”samverkan” en lockelse för de utanför modellen att via sina lokala politiker ifrågasätta institutionernas anslag; varför kan inte en amatördansgrupp, en tillfälligt inhyrd sommarteater eller en lokal folkmusikorkester erhålla länsinstitutionernas anslag?
Ja, varför inte?

Personalen på Länsteatern på Gotland framför teatern mitt i Visby, foto LTPG

Svaret finns i de nationella kulturpolitiska målen ( nå’n som minns? ) I avsnittet ”En kulturpolitik för hela landet” slår riksdagen fast institutionernas roll som professionell aktör ute i landet.
Ett statligt direktiv ,inklusive finansiering, som skapats eftersom regionerna inte ensam klarar att bära dessa institutioner ekonomisk.
Det är alltså viktigt att dessa mål inte sakta drunknar tillsammans med sina länsinstitutioner ute i landet p.g.a att kultursamverkansanslagen används till att stödja andra definitioner av vad gemensamt finansierad kultur skall vara ( än de som riksdagen fastställt ).

De är på plats att påpeka att det snarare är tjänstemännen -regionalt- som sitter på denna makt snarare än politikerna, i alla fall gällande fördelningen.

Vi är framme vid den sista delen av ordet ”Kultursamverkansmodellen”.
”Modell” betyder vetenskaplig abstraktion, ett försök till avbildning av verkligheten.
I varje avbildning görs ett antal val. Vad är viktigt att ta med? Vad är huvuddragen i det som ska avbildas? Här kommer min tolkning;
I demokratisk anda och med stor konsensus bestämde sig riket för att kultur var så pass viktig, att människor med erfarenhet och utbildning på heltid ska ägna sig åt att skapa ett levande kulturliv i hela landet. Detta ska ske i samklang -men aldrig i motsats eller som alternativ till- ett levande kulturliv utanför den gemensamma finansieringen. Institutionerna som uppbär detta ansvar har ytterst de lokala kulturplanerna ( som i bästa fall lutar sig mot de statliga målen ) att förhålla sin verksamhet till. ”De lokala kulturplanerna”… Ja, det är en annan historia.

Thomas Sundström och Virpi Pahkinen, foto Stig Hammarstedt

Länsteatern på Gotland gör, i samarbete med GotlandsMusiken Av Kalk Är Du Kommen ett ekologiskt requiem med dans av Virpi Pahkinen. En fortsättning på vårt tema från vår bygdegårdsturné Oj, Nar Det Blir Svårt en revy om ett hål i marken och en spricka på ön.

Kalk på er!

Thomas Sundström, teaterchef Länsteatern på Gotland

(Av kalk är du kommen är skriven av Thomas Sundström och Virpi Pahkinen framförde föreställningen tillsammans med dirigenten Maria Wessman-Klintberg, Gotlandsmusikens orkester samt en niomannakör i St:Nicola ruin i Visby den 5-6 juni 2014.)