I Regionteater Västs dansföreställning Magnet har koreografen Maria Ulriksson arbetat med högstadieelever både som referensgrupper och som medskapare till den färdiga produktionen. Magnet är en klassrumsföreställning som riktar sig till ungdomar i högstadiet och handlar om jaget och gruppen. Om attraktion, påverkan, demokrati och grupptryck. De två dansarna Jessica Andrenacci och Jimmie Larsson stämmer av, mäter och väger energin i dig och mellan varandra. Vem är det som bestämmer i rummet? Den egna viljan finns där, men hur beter den sig? Ett mål med föreställningen är att öppna upp för tankar kring gruppdynamik och de krafter som påverkar. Deltagande är en viktig del av föreställningen. Målgruppen har varit delaktiga i produktionsarbetet sedan dag ett, bland annat genom referensklasser.
Maria Ulriksson, dansare och koreograf
För idé och koreografi ansvarar Maria Ulriksson, dansare på Regionteater Väst. Maria har tidigare koreograferat Silent Disco, en föreställning som spelats mer än 60 gånger runt om i Västra Götaland. Vi ställde några frågor till Maria om arbetet kring föreställningen!
Maria, kan du berätta lite om varför ni bestämde er för att göra Magnet?
– Magnet kom till som idé när jag blev tillfrågad av Monika Milocco, min konstnärliga chef, att skapa ett nytt verk för Regionteater Väst. Hon ville att det skulle vara ett interaktivt verk för klassrumsmiljö, målgruppen var satt till 13-15 år. Med andra ord en ganska stor utmaning. Jag tog mig an den, och sa att jag ville ta interaktivitet som tema några nivåer högre. Dels ville jag att målgruppen skulle finnas delaktig i hela processen på många olika sätt. Jag ville ha intervjuer i olika årskurser på olika skolor i åk 7-9 och en referensgrupp att träffa många gånger.
Magnet, Regionteater Väst, foto Håkan Larsson
– Jag ville att vi skulle vara modiga nog att lita på vår målgrupp så mycket att vi var beredda att anställa. Min idé var att ha målgruppen delaktig även som en del i det konstnärliga teamet. Monika nappade på idén och vi genomförde detta tillsammans med min producent Cathrine Ericson, som ordnade dåvarande åk 8 i Fritsla som referensgrupp. Vi har träffats många gånger, diskuterat, grävt fram idéer, pratat om mitt tema, gjort rörelseövningar och så vidare. Dessutom utlyste vi en tjänst som kompositör på timanställning inom målgruppen, och hittade genom intervju och audition Malte Rödström, nu 17 år från Göteborg som har jobbat med mig och min andra kompositör Tomas Elfstadius. Malte har gjort stora delar av musiken som används i Magnet. Så min grundidé var att involvera målgruppen i teamet och processen. Utöver det var uppdraget att skapa ett verk med interaktivitet. Tillsammans med referensgruppen kom jag fram till två viktiga huvudpoänger. Det är viktigt att få bestämma själv. Och det är viktigt att tas på allvar. Därför är delaktigheten i Magnet alltid valbar, man får välja bort och ”säga nej”, och ämnen jag berör är frågor jag upplevt som hjärtefrågor i målgruppen.
– Själva temat i Magnet är ämnen som triggar mig både fysiskt och filosofiskt. Dels tycker jag att magnetism skapar många ingångar rent fysiskt i mitt skapande tillsammans med dansarna. Allt mitt konstnärliga arbete med dem har haft en saklig ingång, inte känslomässig. Men här finns också många paralleller till verkliga livet. Demokrati, attraktion och grupptryck är viktiga frågor för målgruppen och jag har arbetat med temat magnet för att slå an toner till allt detta och mer. Vilka är magneterna i samhället? Vilka styr oss? Kan vi välja att inte dras med? Hur gör man då? Vad påverkar oss? I våra samtal har många riktigt stora frågor kommit upp, religion, kultur, politik, men också grupptryck, sociala media, popularitet osv. Jag har även valt att använda rekvisita som en ingång till delaktighet. Och den, för mig, bär symboler för den lilla människan i den stora kontexten. Att vi alla är små, men kan bli stora tillsammans. Jag har valt att låta alla dessa teman finnas som en undertext för mitt fysiska arbete, övertygad om att man som publik kan läsa in det man vill, behöver och tänker på mest. Att lämna rörelsen i fokus har den effekten, tycker jag, att det lämnar öppet för mycket egen tolkning och det är viktigt för mig. Att göra Magnet blev ett sätt att involvera ungdomar både live och i konstnärlig process, och låta dem vara med och bestämma vad vi ser på scenen, och vilken riktning föreställningen ska ta. Det kan de nämligen, som publik, även påverka live i Magnet.
Magnet, Regionteater Väst, foto Håkan Larsson
Deltagande är en viktig del av föreställningen, står det i informationen om Magnet. Det låter som den tilltänkta publiken funnits med som medskapare hela processen – hur har det arbetet sett ut?
– Ja, deltagande är en viktig valbar del i föreställningen. Jag har försökt skapa en interaktiv miljö där deltagarna får välja att delta fysiskt i stora delar av föreställningen. Hur målgruppen varit med och skapat nämnde jag ovan, genom möten, samtal, brainstorm, problemlösning, diskussion, provpubilk, och rörelseuppgifter. Under själva föreställningen, som färdig, bjuds även publiken in live i föreställningen. De kan välja att delta och skapa former tillsammans med rekvisita, dansare och varandra. I en del kan de med hjälp av magneter manipulera en av dansarnas solo, och välja hur dansaren ska röra sig och därigenom vilket uttryck som blir. Vissa delar handlar om samarbete, andra om att våga bestämma. Varje föreställning blir med andra ord helt unik, och aldrig helt densamma.
Hur mycket deltar eleverna i föreställningen och på vilket sätt?
– De deltar som publik rent fysiskt i ganska stora delar av föreställningen. Ibland som en del av rummet, hållande rekvisita, ibland genom stora samarbeten, ibland genom att delta i experiment, ibland genom att ge input till dansarna. Mellan tummen och pekfingret så handlar det kanske om 1/3 – 1/2 som de är med rent fysiskt.
Magnet, Regionteater Väst, foto Håkan Larsson
Hur är responsen varit?
– Jag var nervös inför detta, det är en stor utmaning att möta tonåringar i deras egen klassrumsmijö. Det var väldigt viktigt för mig att ta dem på stort allvar, möta dem med värme, men också att verkligen ge dem det jag tycker är viktigt: rörelse och dans. Det är en utsatt scen för dansarna, med 30 ungdomar stående i ring runt dem utan ljus och avstånd att gömma sig bakom. Ett sådant här verk kräver sin dansare. Responsen har varit otroligt fin. Olika, men fin. De reagerar ofta med fnitter, och lite genans, men också med stort fokus och intresse. I vissa delar blir det nästan alltid helt tyst och fokus som går att skära i glas med. I andra väldigt lekfullt och mycket skratt. Någon gång ibland kan jag uppleva att de nästan blir provocerade. Men i samtal efteråt har ungdomarna berättat för mig att de inte vet hur man ska reagera, att det är första gången många av dem möter dans. Därför kan de verka nervösa, skrattiga och ofokuserade. Och ja, så är det väl! Hur reagerar vi när vi blir lite obekväma, ovana och utmanande kring vår comfortzone? Kanske precis så. Nu har den turnerat utan mig ett antal veckor, och jag får höra av dansarna att den landar fint, att det ofta går energi i bågar och att de ofta har kommentarer efteråt. Det gör mig väldigt glad.
Magnet, Regionteater Väst, foto Håkan Larsson
Delar av musiken är skriven av Regionteater Västs medarbetare Tomas Elfstadius, som gör musik till många av teaterns föreställningar – och andra delar är komponerade av Malte Rödström, 17 år från Göteborg. Hur startade det samarbetet?
– Jag hade, som sagt, en stark vision om att jag ville lita på målgruppen nog att utmana min teater att anställa ungt. Jag hade hört en föreläsning om ett företag som valt att göra så, att rekrytera ungt för vissa typer av uppgifter, och hur bra det blivit. De tillför helt enkelt nya idéer, nya tankar och härlig energi. Jag framförde idén och fick gehör. Därefter fick jag hjälp att konstruera annons och utlysning och ägnade mycket arbete åt att lyssna och läsa på mina ansökande. Jag kallade tre på intervju tillsammans med Tomas Elfstadius, och det var tydligt redan inledningsvis att Malte hade den konstnärliga ådra vi önskade oss. Det kräver en utvecklad musikalitet och en redan utvecklad idé om hur man konstruerar musik utanför vanlig form för att klara ett sådant här jobb. Vi ville kunna erbjuda honom att vara en del av oss, inte enbart vägleda honom pedagogiskt genom hela processen. Han fick ett antal timmar, och med facit i hand skulle jag velat erbjuda mer tid. Men jag ser det som ett pilotprojekt som jag hoppas att jag ska få kunna ta vidare någon annan gång. Att arbeta med Malte har varit oerhört givande.
LÄS MER:
”Synkade dansare skapar laddning i klassrum.”
”I ”Magnet” initierar koreografen Maria Ulriksson en spännande psykologisk process. Skickligt fångas i komprimerad form de prövningar som den enskilde ställs inför i mötet med de andra.” Peter Grönborg, Borås Tidning