I Australien ses boken ”Utflykt till Hanging Rock” som en modern klassiker, en kultbok som blivit film, pjäs, musikal och TV-serie. Nu blir Teater Halland först i Norden med att spela pjäsen Utflykt till Hanging Rock – som ett kostymdrama och en psykologisk spänningsberättelse, i regi av Carolina Frände och med nykomponerad musik av Erik Enochsson.
På Valentindagen år 1900 försvinner några skolflickor och deras lärare spårlöst i vildmarken under en utflykt till vulkanklippan Hanging Rock, ett av aboriginernas heliga berg. Vad är det egentligen som har hänt?
Boken ”Picnic at Hanging Rock” skrevs av den australiensiska författaren och konstnären Joan Lindsay 1967. Peter Weir gjorde en mycket lyckad filmatisering 1975 (”Utflykt i det okända” på svenska). Filmen blev en stor framgång, men boken har inte översatts till svenska förrän ganska nyligen. Översättaren Maja Lundgren tilldelades Årets översättning 2022 – Stiftelsen Natur & Kulturs och Sveriges Författarförbunds pris till årets bäst översatta bok.
Carolina Frände regisserar Utflykt till Hanging Rock som har premiär på Teater Halland i mars. Vi kontaktade henne för att ställa några frågor!
Hej Carolina, du tar dig an Utflykt till Hanging Rock i vår! Kan du berätta lite om hur det kommer sig?
– Även om vi i Sverige och Norden ofta intresserar oss för dramatik som i original är skriven på engelska, så blir det med exemplet Hanging Rock tydligt att det intresset i första hand handlar om brittiska och amerikanska pjäser. Till Australien har vi fortfarande ett kolonialt förhållningssätt. Jag tänker att det i första hand är historiska perspektiv och det engelska språket som gör att vi – måhända omedvetet – betraktar Australien som en exotisk del av Storbritannien. Under arbetet med Hanging Rock har det blivit tydligt för mig de specifika förutsättningar som är Australiens, en isolerad kontinent på södra halvklotet, har betydelse för vilka berättelser som uppstår där. Hanging Rock är skriven i Australien, utspelar sig där och naturen, landskapet har stor betydelse för historien. Det handlar inte om att göra Australien till något exotiskt eller främmande. Landets geografiska, historiska, geologiska och botaniska förutsättningar har mycket konkret betydelse för författaren Joan Lindseys val och för de teman hennes berättelse kretsar kring. På det sättet är Hanging Rock en australiensisk berättelse, absolut beroende av sin kontext. Och det är på det viset som det australiensiska blir viktigt – att en svensk läsare eller publik får möjlighet att för en stund möta och uppleva världen från ett annat håll. Under den australiensiska solen får händelser andra konturer eftersom de äger rum just där.
– Det ska bli intressant att se på vilka sätt vi få publiken att fundera över just detta, att berättelsen utspelar sig i Australien och varför det är viktigt, men också varför det inte alls är viktigt.
– Sedan är det lyx att få bidra till introduktionen av Joan Lindseys författarskap. Förhoppningsvis blir Halland också den region i Sverige där flest invånare läst romanen ”Utflykt till Hanging Rock”. Det är en fantastisk bok i fenomenal svensk översättning av Maria Lundgren.
Är det en sann historia?
– Nej. Men den är skriven på ett sätt som får en att tro det. Genremässigt har den drag av gotisk deckarhistoria och berättelsen är byggd lite som en rekonstruktion av händelseförloppet. Vissa stilgrepp, som förhörsscenerna och de detaljerade beskrivningarna av landskapet, temperaturen, dofterna, de många namnen på australiensiska växter förstärker känslan av att berättelsen bygger på verkliga händelser. I den biografi om Joan Lindsey som jag läst spekulerar författaren en del kring om det finns en förlaga som Lindsey byggde sin roman på. Men det finns egentligen inget skäl att tro det. Joan Lindsey inspirerades förstås av en massa olika saker, både verkliga och uppdiktade, men romanen är ett konstnärligt verk, fiktion, skriven av en skicklig och ytterligt kompetent författare.
Vad är det för teman i pjäsen?
– Helt centralt är flick-temat och sättet Lindsey berättar om de specifika regler och lagar som gäller i den inre verklighet som är tonårsflickors och om gränsen mellan den verkligheten och yttervärlden. Det är som att berättelsen utspelar sig i ett sådant gränsland, där det är svårt att skilja på vad som faktiskt är och vad som bara är minnen, idéer, känslor, föreställningar, drömmar och önskningar. Därför handlar pjäsen om hur några av de flickor och kvinnor som är pjäsens huvudkaraktärer försöker reda i vad som är sant och inte, om opålitligheten hos minnen och hur svårt de gör det att skilja vad som faktiskt hänt från dröm, fantasi och begär.
Är det något särskilt du vill berätta om pjäsen och om era förberedelser inför repstart?
– Visuellt kommer vi ta avstamp i den viktorianska miljö och tid där berättelsen utspelar sig: på en internatskola för flickor, mitt ute i bushen i Australien, år 1900. Musiken i föreställningen är nykomponerad av Erik Enochsson, som tidigare skrivit musik till film och TV, bland annat Farväl Falkenberg och serien Snabba Cash, så soundet kommer att vara modernt och delvis elektroniskt, suggestivt. Vår ambition är att i det yttre göra en både spännande och snygg föreställning.
Varför vill ni sätta upp Utflykt till Hanging Rock?
– Jag blir alltid intresserad av berättelser om flickor som inte beter sig som flickor ska eller bör. Det var en av anledningarna till att jag hittade Joan Lindseys roman. Dramatiseringen har ett tilltal som jag tänker kommer träffa den unga publik som är föreställningens primära målgrupp. Samtidigt som historien är spännande och mystisk, är berättelsen först och främst existentiell, ur de här flick-karaktärernas perspektiv. Den är också rolig, tonårsflickor är ju ofta drastiska på ett fantastiskt sätt. Pjäsen är som en peep-show in i hjärnorna på de här flickorna som är som vilka tonåringar som helst, fast för över hundra år sedan.
Bilden överst: Teater Halland, Utflykt till Hanging Rock. Foto: Malin Arnesson.