Lena Engqvist Forslund har fullt upp! Efter sex år som teaterchef på Giron sámi teáhter i Kiruna blir hon nu teaterchef på Scenkonstbolaget/ Teater Västernorrland i Sundsvall. Lena är också aktuell som ny representant för teatercheferna i Länsteatrarnas styrelse, vald på vårmötet i Falun 2014. – Jag lämnar ett väldigt spännande och speciellt uppdrag och får att ta itu med ett annat, lika spännande men helt annorlunda och på andra villkor, säger Lena Engqvist Forslund.
Vi bad Lena berätta lite mer…

”I dag är det söndag. Mitt flyttlass har åkt iväg till Sundsvall och jag har två veckor kvar på jobbet i Kiruna. Eftersom det inte är klart med min efterträdare så är det mycket som ska planeras och färdigställas innan det känns ok att lämna över till personalen. Igår unnade jag mig en tur på fjället vid Nikkaluoka och passade på att välja ut en tavla som jag fått av styrelsen. Hos Anna Sarri är det nästan alltid nån konstutställning på gång, den här gången fick jag med mig en hel renflock hem!

De sista veckornas arbete innebär också repetitioner med Maxida och Mimie Märak för att se till att dom får all hjälp dom behöver för att åka ut på turné med sin konsert/föreställning Under asfalten – ett fjäll. Jag springer mellan repsalen och skrivbordet och njuter av soundet av hip-hop, jojk och spoken word, förbannat fräcka texter. Synnerligen aktuella och med politisk sprängkraft.( boka föreställningen: erika@samiteahter.org) Så ska vi också repetera upp ”Annorlunda” med Anna Åsdell samt skicka Anna och Mimie till Dramaten 7-8 september. Mitt i allt kontraktsskrivande och repeterande ringer Sundsvall! Kan jag möjligen ta ett litet beslut, redan nu? Så klart jag kan. Dygnet har ju trots allt 24 timmar och jag känner mig faktiskt privilegierad. Även om jag jobbat mycket och ibland varit mer än lovligt utschasad så lämnar jag ett väldigt spännande och speciellt uppdrag och får att ta itu med ett annat, lika spännande men helt annorlunda och på andra villkor. Det ser jag verkligen fram emot.  Jag har lärt mig mycket under de här sex åren som chef för Giron sámi teáhter. Bland annat att ”Arbetet tar inte slut med görandet” d.v.s. det blir aldrig färdigt, de 24 timmarna ska räcka till annat också, och ”Om du upptäcker att du sitter på en död häst – kliv av”. Det har verkligen funnits tillfällen då jag har frågat mig om hästkraken har det minsta liv i sig, jag har varit på väg att sluta ett antal gånger. Men som genom ett trollslag har förutsättningarna förändrats och så har jag hoppat upp i sadeln igen.

Ett sådant tillfälle var när Sara Larsson tog på sig uppdraget som styrelseordförande. Utan henne hade jag slutat för flera år sen. Hon är klok och samepolitiskt erfaren och plötsligt fick jag, tillsammans med resten av en delvis ny styrelse, en arbetsgivare värd namnet. Teaterns resa med den tidigare ordföranden går inte att beskrivas kort. Det krävs troligen en hel bok. Vilken berg och dalbana!

Så samtidigt som jag är mitt uppe i ett intensivt avslutande så pågår parallellt tankar på hur Teater Västernorrland ska drivas vidare. Jag vet ju mycket sen tidigare men mycket är också helt nytt eftersom teatern sen några år är en del av Scenkonstbolaget. Jag funderar på hur vi ska göra teaterns verksamhet till en självklar angelägenhet för fler människor i Västernorrland. Teater måste beröra och efterfrågas, annars kan det kvitta. Vi lyckades med det på Giron sámi teáhter när vi gjorde föreställning av unga människors känslor och tankar om vad det innebär att vara same. – What´s up Sápmi? Efter det förstod många samer att även teater som kulturyttring, inte bara slöjd och jojk, kan spela en viktig roll i det samiska samhällsbygget.

Att vara teaterchef ger ju också möjlighet att få vara med och utveckla förutsättningarna för scenkonst i hela Sverige. Från och med i somras är jag adjungerad i Länsteatrarnas styrelse samt styrelsen för Nationella Dramaturgiatet. I sådana sammanhang diskuterar jag gärna frågan om vems historia som ska få ta plats på våra scener. Det handlar bland annat om etnicitet, kön, ålder, och om hur man rollbesätter. Vi behöver, genom vad som får ta plats på scenen, få en tydligare och ärligare bild av hur Sverige egentligen ser ut. Mycket har hänt de senaste åren, men här gäller det att vi som har makten över repertoaren ständigt, tillsammans med våra medarbetare, håller ögon och öron öppna mot samtiden och inte harvar på. Nya hjulspår kan snabbt bli gamla.

Nähä, nu har jag inte tid att skriva mer. Jag ska ju färdigställa slutrapporten till EU innan det mörknar och jag kan hasa mig hem genom ett höstvackert Kiruna. EU-rapporter hör väl inte till det roligaste man gör, men roligt är det att vi i år lyckats skrapa ihop ett antal extra miljoner genom diverse ansökningar.  Varför sluta då, när det är som roligast?

Allt har sin brinntid.  Jag är redo för nya utmaningar. Och, sist men inte minst, min man och mina barn finns i Stockholm och södra delen av Sverige så det känns alldeles nödvändigt att komma lite närmare.  I Sundsvall och Härnösand finns dessutom en massa gamla vänner och syskon som jag inte sett alltför mycket av de senaste åren…Tjoho!

Ses, Lena”

Lena Engqvist Forslund, foto Linde Sjöstedt

Bilden överst: Lena Engqvist Forslund, foto Linde Sjöstedt