Folk och Kultur har i samarbete med Nätverkstan arrangerat en samtalsturné till de åtta regionerna Värmland, Gävleborg, Kalmar, Halland, Örebro, Gotland, Västerbotten och Västra Götalandsregionen. Under hösten 2017 har David Karlsson, Karin Dalborg och Jesper Eng från Nätverkstan fört samtal med konstnärer, kulturutövare, politiker, akademiker och kulturtjänstemän och fördjupat sig i utmaningar och framgångsfaktorer för kulturpolitiken i de aktuella regionerna. På Folk och Kultur får vi veta vad man pratade om.

-Vi behöver mer ideologiska strider i kulturpolitiken! säger David Karlsson.

Missa inte Folk och Kulturs och Nätverkstans två seminarier om du vill veta mer:
Var är politiken i kulturpolitiken? Torsdag 8 feb, kl 9
Mindre samverkan! Fre 9 feb kl 15:40

David Karlsson, foto Anna Lekvall

David Karlsson, varför har ni gjort denna kulturpolitiska samtalsturné runt landet?
Nätverkstan har gjort denna rundresa som en förberedelse inför Folk och kultur i Eskilstuna, nu i februari 2018. Den har möjliggjorts genom stöd från Postkodlotteriet och planeringen har skett i dialog med ledningen för Folk och kultur. Det har varit mycket spännande!

Var har de regionala kulturpolitiska samtalen ägt rum?
Sammanslaget har vi varit på åtta platser. Vi har samarbetat med de olika regionerna på respektive plats. Vi började i oktober i Karlstad och genomförde det sista samtalet i Göteborg och Västra Götalandsregionen i mitten av januari. Däremellan har vi besökt Gävleborg, Kalmar, Halland, Örebro, Gotland och Västerbotten. Vi har dessutom besökt de olika regionerna i förväg för att förbereda samtalen. Mycket tågresande har det blivit…

Hur skedde urvalet av regioner?
Det var en kombination av faktorer. Vi eftersträvade en blandning: små och stora regioner, sådana i norr och sådana i söder, storstäder och glest befolkade… Intresset från regionerna själva var självfallet också en faktor för urvalet. Ursprungligen hade vi tänkt besöka landets samtliga landsting/regioner. Men så här i efterhand är jag glad över att finansieringen inte räckte till detta, det hade blivit lite väl mycket rundresande… (skratt).

Men jag skulle gärna fortsätta. Det har varit lärorikt. Och roligt.

Berätta hur ni tillsatte grupperna – vilka har deltagit?
Vi har eftersträvat blandade grupper och har handplockat enskilda personer. Deltagarna har i samtalen inte representerat något mer än sig själva. Grupperna har bestått av konstnärer och kulturutövare, liksom politiker, akademiker och kulturtjänstemän. En målsättning har varit att alla runt bordet inte ska känna varandra. Vi har försökt få till samtal som annars inte skulle äga rum. Oväntade möten.

Vad har varit fördelarna med den typen av blandade grupper
Vi har sagt att vi velat ”rycka folk ur deras roller” för att föra samtal utanför ordinarie sammanträdesrum. Helt går naturligtvis inte detta, men vi har försökt få deltagarna att vara personliga och höja blicka över den egna skrivbordskanten. Det har gått förvånansvärt bra. Målet har varit att skapa ett rum där förtroendefulla samtal om viktiga frågor kan föras. Vi har därför inte dokumenterat samtalen eller fört portokoll.

Vad har kommit upp i samtalen? Vilka är de största kulturpolitiska utmaningarna? Är det någonting som har överraskat dig?
En sak som sagts på samtliga platser är att just själva formen för samtalen — en eftermiddag/kväll och en förmiddag följande dag – har varit bra. Alltför sällan finns tillfälle att samtala utan agenda eller krav på att fatta beslut. Många har uppskattat detta och efterlyst fler sådana samtal.

Det är kanske det som överraskat mig mest. Att detta behov är så uttalat.

Vad samtalade ni om?
Det var naturligtvis olika på olika platser. Kulturlivet i Värmland står inför andra utmaningar än det på Gotland eller i Örebro. Vissa frågor är dock gemensamma. Institutionernas finansiering, konstnärernas villkor liksom kultursamverkansmodellen kom t ex upp över allt.

Fanns det något ni inte pratade om?
Egentligen inte. I alla fall inte vad jag kan komma på. Det var högt och lågt. Konkreta exempel – vad betyder en ny batterifabrik i Skellefteå för kulturlivet där? – blandade med viktiga principfrågor om t ex armlängds avstånd.

Själv trodde jag kanske att frågor kring den växande populismen skulle ta större plats än de gjorde. Varför det inte diskuterades så mycket som jag trott, vet jag inte riktigt.

En annan reflektion – även om det inte var lika oväntat – var att det finns så få partiskiljande frågor i kulturpolitiken (med Sverigedemokraterna som undantag). Det tror jag är olyckligt och en uppgift för de olika partierna att ta tag i. Hur ser t ex en modern liberal kulturpolitik ut? En socialdemokratisk? En konservativ? Jag vet att det pågår arbete här och var inom partierna — men än så länge har vi inte sett så mycket resultat av det. Vi behöver mer ideologiska strider i kulturpolitiken!

Hur ska ni presentera detta på Folk och Kultur?
Vi kommer att ha två panelsamtal i Eskilstuna. Ett på temat ”Var är politiken i kulturpolitiken?” och ett under rubriken ”Mindre samverkan!”. Det ska bli spännande!

Sedan tror jag att diskussionerna också fortsätter på olika sätt i de olika regioner vi besökt.

David Karlsson intervjuad av Linde Sjöstedt

Samtalsturnén möjliggjordes med stöd av Poskodlotteriet.

För oss som inte var med i dessa spännande samtal bjuder Folk och Kultur in till två seminarier:

Var är politiken i kulturpolitiken? Torsdag 8 feb, kl 9
Många kulturpolitiker upplever sig vara i opposition inom sina egna partier. Inte sällan kämpar man för en stark kulturpolitik mot egna partikamrater. I nämnder och utskott uppstår en samsyn över partigränser för kulturens sak. Riskerar denna partiöverskridande samsyn bland kulturpolitiker att leda till en avpolitisering av kulturpolitiken?

Mindre samverkan! Fre 9 feb kl 15:40
Är det dags att skrota kultursamverkansmodellen? Denna modell är en av de största kulturpolitiska reformerna under senare år. Den har involverat och engagerat aktörer runt om i landet. Men vad har den egentligen lett till? Regionerna och landstingen i landet har delvis olika erfarenheter av modellen. Många anser den underfinansierad och andra efterlyser statens avsikt med den. Modellen ger landsting och regioner större makt över medelsfördelning, en möjlighet som man sällan utnyttjar. Det mesta löper i gamla hjulspår. Allt fler röster höjs för att det är dags att på allvar diskutera kultursamverkansmodellens framtid.

Bilden överst: Teater Halland, Gud i kulissen, foto Emanuel