Silent Disco är en interaktiv dansupplevelse som bygger på deltagarnas egna val. För idé och koreografi står Maria Ulriksson som varit dansare på Regionteater Väst sedan 2011 och härmed gör sin första produktion för teatern. Vi frågade Maria hur en föreställning går till..
Maria Ulriksson, dansare och koreograf på Regionteater Väst
”Silent Disco – en scenkonstupplevelse som tar dig med på en alldeles egen resa” står det på hemsidan. Vad menar ni med det, Maria?
Med det menas att du i denna föreställning, till skillnad från många andra, har möjlighet att skräddarsy din egen upplevelse. Du förses med ipod och hörlurar, och är på det viset ”isolerad” från vad andra väljer och hör. Du får själv välja musik och vara delaktig i föreställningen i den utsträckning du vill och känner dig bekväm med. På det viset hoppas jag att den ska kännas som en egen resa, men tryggt tillsammans med hela kollektivet som befinner sig i samma rum.
Hur går ett Silent Disco till – rent praktiskt?
Rent praktiskt så får man till en början möta två personer från vår teater, som har en kort introduktion om hur din ipod fungerar, men också om några få spelregler. Du kommer få lära dig känna igen tre tecken som är dansarens sätt att kommunicera med dig under själva föreställningen. Därefter går kollektivet in i rummet och påbörjar sitt silent disco. Det är alltså ett disco men med egen musik, tillsammans med andra, och tillsammans med en dansare. Sedan kommer du att få frihet att välja själv hur mycket du involveras rent fysiskt i föreställningen och i vilken typ av musik som inspirerar dig, men kommer även att bjudas in i dansarens värld, och bli guidad genom ett slags rörelseupplevelse.
Silent Disco, Regionteater Väst, Foto Håkan Larsson
Hur kom du på idén?
Idén kom till i två helt olika led. Ett slags frö till idén kom till redan i mina sena tonår, då jag själv var på en marknad/ folkfest i Norrlands inland där jag är uppväxt och hamnade på ett diskotek. Men där var alldeles tyst och hängde hörlurar från taket. Varje dansare hade egna hörlurar, men dansare tillsammans i grupp som på vanligt disco.
Många många år senare, när jag själv varit verksam som dansare på scenen i många år och träffat en mängd olika åldersgrupper och typer av publik slog det mig att det kanske skulle hjälpa många att få påverkar musikvalet under en föreställning. Skulle vi kunna inbjuda till nya idéer kring vad modern dans är? Kanske ge en vidare bild av vad som är en scenkonstupplevelse? Kanske skulle det kännas mer tillgängligt för många att se modern nutida dans, om vi gav möjligheten till vår, framför allt unga, publik?
När jag fick uppdraget att göra en föreställning så var en av parametrarna att den skulle vara interaktiv. Då tog jag alla dessa trådar och började nysta i ett koncept att bjuda på en scenkonstupplevelse, men lite mer på dina egna villkor, val och möjligheter.
Har Silent Disco ett syfte?
Ja. Att bygga broar mellan musik och dans. Mellan ditt språk och mitt, din person och min. Att skina nytt ljus på vad modern dans är och kan vara, samt förhoppningsvis slå hål på några fördomar. Genom att ge var och en som deltar en alldeles egen ”bubbla” att vara i med sina hörlurar, men tillsammans i en stor grupp som går igenom samma sak hoppas jag ingjuta trygghet att våga röra sig, utforska dansen och mod att njuta av upplevelsen av rörelse. Jag vill öppna upp dörrar av lust och inspiration för scenkonsten i allmänhet och dansen i synnerhet.
Silent Disco, Regionteater Väst, Foto Håkan Larsson
Det ingår en workshop – vad gör ni då?
Där ges en möjlighet att kunna prata om upplevelsen efteråt, samt en kort verkstad tillsammans i olika upptäckter kring musik och rörelse. Vi utforskar hur musik och tystnad påverkar hur vi upplever rörelse, inspiration till rörelse och rörelsens uttryck. Allt med en ny erfarenhet i bagaget, som förhoppningsvis har gett nya tankar och intryck kring ämnet.
Silent Disco riktar sig till en bred målgrupp, från åk 2-9. Fungerar den lika bra i alla åldrar?
Från början var det gjord från åk 2 ända upp till folkhögskola, så ja målgruppen är ovanligt bred. Jag skulle säga att den fungerar väldigt bra i alla åldrar vi hunnit träffa på! De upplever den på olika sätt, tror jag, och fokuserar på olika saker. De allra yngsta blir väldigt fängslade av att få vara så nära inpå, medan de äldre verkligen kan uppskatta och vältra sig i att de har möjlighet att välja låtar och ta egna medvetna beslut. Men alla föreställningar är väldigt olika, och varje enskild individ oavsett ålder reagerar på sitt egna sätt på en sådan här föreställning. Varje tillfälle är unikt, det är en av föreställningens stora fördelar; den är helt oförutsägbar.
Hur brukar responsen bli?
Den är olika både under tiden och efteråt. Under föreställningen har vi grupper som varsamt närmar sig, i har de som kastar sig huvudstupa rakt in i konceptet från början till slut och dansar med i hela föreställningen, och vi har grupper där alla typer av uttryck finns med. Att sitta i ett hörn och vagga för sig själv, att vilt dansa i mitten tillsammans med dansaren, att fnittra tillsammans med sina vänner för att allt känns tokigt och pinsamt, och allt däremellan. Gemensamt är att jag upplever en stor uppsluppenhet, ett varmare klimat i rummet när föreställningen är över och vi sätter oss ned för en liten pratstund. Det brukar bli bubbligt, mycket energi och mycket frågor. Alltifrån att äntligen få prata med dansaren, till att få ventilera saker de upplevt och vill dela med oss. Generellt är Silent Disco en föreställning som fungerar så som jag drömde om alldeles i början. Både klasser, och grupper som kommer som individer och inte känner varandra utvecklar ett ”vi” under föreställningen. Trevande steg blir ofta en fest, ett riktigt disco, på slutet!
Bilden överst: Foto Håkan Larsson