Principen om ”En armlängds avstånd” är ständigt aktuell, inte minst i valtider. För en kort tid sedan skrev styrelsen för Länsteatrarna i Sverige en debattartikel med en uppmaning till politikerna att hålla fingrarna borta från det konstnärliga innehållet.
Susanna Dahlberg, vd för Regionteater Väst, har skrivit en studie i ämnet där hon bland annat vill fördjupa diskussionen om vad konstnärlig frihet är.
– Principen om ”En armlängds avstånd” definieras oftast som att politikerna ska skapa förutsättningar för konsten men inte styra innehållet, säger Susanna. – Min studie visar tydligt att genom att styra förutsättningarna riskerar man också att styra innehållet.
Hur kom det sig att du ville skriva en uppsats om principen om ”En armlängds avstånd”?
– Uttrycket används av många men är inte tydligt definierat. Ändå sägs principen styra kulturpolitiken. Jag vill fördjupa diskussionen om vad konstnärlig frihet är. Det är lätt att vara överens på ett ytligt plan, många talar om principen. Men när du blir tvungen att ställa den mot någon annan princip, t ex demokratiska principer om jämställdhet, är det inte längre lika självklart vad armlängds avstånd innebär.
Regionteater Väst spelar hösten 2018 På väg, en klassrumsmusikal för lågstadiet, foto Lina Ikse.
Har du själv erfarenheter av principen om en armlängds avstånd mellan konstnärer och politiker?
– Alla jag intervjuat i min studie vill att konstens ska få skapas fritt och verka fritt. Samtidigt finns det en stor medvetenhet om de paradoxer och dilemman en ställs inför när principen ska praktiseras i verkligheten.
Principen armlängds definieras oftast som att politikerna ska skapa förutsättningar för konsten men inte styra innehållet. Min studie visar tydligt att genom att styra förutsättningarna riskerar man också att styra innehållet.
Regionteater Väst arbetar med scenkonst för barn och unga och har, liksom många andra som gör det, en stor kunskap om barn och barns villkor. Konst för barn och unga handlar ofta om aktuella frågor och vi jobbar i nära samarbete med skolan. Vissa ämnen, som t ex könsroller och identitet eller samhällsfrågor, har av vissa politiker upplevts som olämpliga att diskutera med barn.
Politiken bestämmer ju förutsättningarna, det är en styrning, pengarna kommer med ett uppdrag. Även om vi som kulturinstitution är med och formulerar det uppdraget så har politiken sista ordet och framförallt beslutandemakten om hur resurserna fördelas. Som offentligt ägd institution så har en ju ägardirektiv helt formulerat av politiken.
Det finns ju också friare medel, som stipendier som inte behöver leda till ett resultat bestämt i förväg. Den typen av resurser skulle kunna ökas om man vill ge större konstnärlig frihet.
Regionteater Västs Kommunen är en klassrumsföreställning för års 8-9, foto Lina Ikse.
Vad drar du för slutsats av ditt arbete?
– Min studie visar att det är mer styrning inom kulturpolitiken än vad som kanske medges, både inom branschen och inom politiken. I ägardirektiven från Västra Götalandsregionen till Regionteater Väst till exempel står det bland annat att vi ska rikta oss till barn och unga och ha ett normkritiskt arbetssätt. Det har vi gärna, konsten vill ju många gånger problematisera rådande normer. Så hade vi arbetat även om det inte hade stått i ägardirektiven. Man kan tycka det är rätt eller fel med den typen av styrning, det jag vill ifrågasätta är om man kan säga att principen armlängds avstånd är förenlig med detta.
Instrumentaliteten inom kulturpolitiken, alltså att konsten finns till för att t ex uppfylla sociala värden eller ekonomisk tillväxt, kan anses öka styrningen och minska armlängds avstånd. Kraven på effektivitet och målstyrning ökar vad jag förstår inom all offentlig verksamhet. Min studie diskuterar bland annat om tydlig målstyrning är bästa formen av organisation för just konst.
På Regionteater Väst hösten 2018 framförs dansföreställningen Med andra ord för åldern 6-9, foto Håkan Larsson
Bilden överst: Susanna Dahlberg, foto Ateljé Karlheden