Sanna-Maria Bolin, William Vårbrant, Lars Damberg, Anton Fernström, Beata Lord, Simon Andersson, Fredrik Hardeström, Sebastian Grennard och Klara Tovhultär några av medlemmarna i Freja. Foto: Smot.
Musikteatergruppen Freja fyller 15 år 2019. Det krävdes en eldsjäl för att den skulle bildas men sedan dess har den räddat liv. Nu utgör medlemmarna hjärtat i ett välpolerat kulturhus i mörka Småland.
Vem kan vara emot Freja? ”Ingen”, konstaterar Mia Ringblom Hjertner glatt. Hon är konstärlig chef för barn-och ungdomsverksamheten i Kulturhuset Spira i Jönköping. Hon är även chef för dansen men också för Freja, verksamheten för personer med diagnoser inom autismspektrat.
Själv har hon en syster med Downs syndrom och autism och tycker att hon ”känner sig hemma i den världen”.
– Jag påstår att vi blir bättre människor av att ha Freja hos oss. Särskilt eftersom vi är så resultatinriktade. Den här världen är väldigt elitistisk. De kommer liksom med en annan ton. Det handlar om vårt överjag då, det som inte bara går på pengar, som får se människor som sliter med en annan verklighet, säger Mia Ringblom Hjertner.
Gruppen Freja bildades 2004 på initiativ av Ingrid Sindahl Norelius. Ingrid var mamma till en pojke med Aspbergers syndrom, som var mobbad och utanför under skolgången men som hittade gemenskap och fick ett sammanhang i en teatergrupp hos Kulturskolan. Om den hjälpte hennes son, tänk om drama skulle hjälpa fler i samma situation?, tänkte Ingrid, som då arbetade på Smålands musik och teater. Hennes chef skapade ett 25-procentigt utrymme i hennes tjänst och arbetet med att skapa Freja hade därmed påbörjats. Trots hårt motstånd i form av oförståelse och neagtivism, lyckades Ingrid samla en grupp som ville – och kunde – göra scenkonst tillsammans.
Tre år senare var Freja en fast del av Smålands musik och teater.
Husets hjärta
Här och nu beskriver Mia Ringblom Hjertner Frejas ställning i Kulturhuset Spira som ”känslomässigt väldigt viktig”.
– Många är väldigt lojala med den verksamheten. Sen ibland kanske den lite kommer på undandtag och får flytta på sig, byta replokal…. Det finns ju inga måltal för Freja. Med den stora musikalen On the town till exempel har vi covers och så, men om någon av de i Freja mår dåligt – då gör vi inte föreställningen. Och det finns en förståelse för det, även hos publiken.
Vad ger Freja?
– Ett stort hjärta – för hela huset. Den gör att hela vår verksamhet blir mer diversifierad. Att vi tar ett slags samhälleligt ansvar. Att vi visar att alla människor har rätt att stå på scenen. Och de ger ju något helt annat i sitt sätt att spela och vara, en annan sorts lyssning.
Rent praktiskt kan det där hjärtat gör att en kostymör hör av sig inför ett planerat brandlarm och undrar – ”ska vi verkligen ha det när Freja är i huset?”, berättar Mia.
Vad betyder det för samället att en grupp som Freja finns?
– Dels det att man kan gå och se andra människor än man vanligen ser på en scen. Sen är det några människor som typ inte pratade när de kom hit, och nu står de och läser sina egna dikter och har repliker och är helt trygga med att spela teater som är otroligt utlämnande. Och modig måste man man ju vara för att göra det också. De har kommit på en väldigt hög nivå.
Det i sig gör också att gruppen är svår att komma in i, konstaterar Mia Ringblom Hjertner. Och det kan skapa viss frustration.
– Det är svårt att ta in nya, för de är så väldigt duktiga.
Genom åren har det funnits avknoppningar, sidoverksamheter och utbildningar, i Frejas anda. Studieförbundet Vuxenskolan har haft cirklar till exempel, för ungdomar som aspirerat på att komma med i Freja. Men i dagsläget drivs inget sådant och Spira fokuserar på gruppen som är.
”Inget filter”
Ensemblen består av 14 personer varav tio just nu medverkar i den aktuella julföreställningen: Jul hos Fredrik. En av deltagarna har kommit in efter att ha fått ”kultur på recept” och hittat till teatern på så vis. Flera av dem har varit med från starten. Ingen av dem får betalt.
Gruppen brukar sätta upp två föreställningar per år. De har haft flera olika ledare. Närmaste tiden är dessa: Sanna Holmgren Jonsson, som är konstnärlig chef, koreograf och kostymör på 50 procent och Eva Edevik, som är regissör och manusförfattare, på 30 procent.
Båda är frilans med många järn i elden och har mött Freja förut.
Eva Edevik, Sanna Holmgren Jonsson och Mia Ringblom Hjertner är glada över att få ha Freja i Spira, foto Nina Marjavaara
Varför ville ni jobba med Freja?
– När frågan kom kände jag bara ”självklart!”. De är så bejakande. När man lägger ut improvisationsövningar går de in med liv och lust. Och med deras erfarenheter, när de levererar texter på scenen, finns det inget filter. Som publik kan man inte värja sig. De är så ärliga i sitt sceniska uppsåt. Det kommer från människan som står där. Det är en tillgång som kan vara svårt att få ur professionella skådespelare! Sen är de så roliga och har sån tyngd i botten som de har. Det är som ett flöde som man bara flyger omkring i, säger Sanna Holmgren Jonsson.
– Att arbeta med teater är så fantastiskt. Det är en så frigörande process. En ynnest, säger Eva Edevik.
Att individerna i gruppen kan ha mörka tankar är inget som skrämmer dem.
– De är bra på att ta hand om varandra och stötta varandra, säger Sanna.
Dessutom är teatern unik som metod att ta sig an världen, i det att man får lämna sig själv och gå in i en annan människas tankar och handlingar, menar Eva Edevik. Oavsett grupptillhörighet.
– Teater har räddat livet på många, säger Eva.
Stor budgetpost
Sedan 2011 huserar tidigare länsteatern och länsmusiken i Jönköpings län i det nybyggda vit orangea Kulturhuset Spira vid Munksjöns spegel, i Jönköping. Huvudman är Region Jönköpings län. Verksamheten som helhet lutar sig mot den regionala kulturplanen (2017-2022), där ett av de tre regionala målen är ”Möjligheter för alla att delta och ta del av kulturliv och kulturupplevelser”. Hela Frejas verksamhet, inklusive lokaler, omkostnader och löner, kostar ungefär 2,5 miljoner kronor per år, vilka tas ur Spiras totala budget. Det är en jämförelsevis stor satstning som därmed görs, enligt Mia Ringblom Hjertner, och själv har hon aldrig hört någon politker ifrågasätta Frejas existens. Å andra sidan har hon heller aldrig hört motsatsen: Någon som vill satsa ännu mer.
För den som läser det här och vill starta något liknande – hur gör man?
Mia tvekar, hon var ju själv inte med från början, 2004, men säger sedan:
– Jag har träffat personer som har barn med autism som själva säger ”det där går inte att göra”. Men jo, det gör det. Jag vet ju att det går.
För egen del har hon tidigare också arbetat handfast som regissör för ungdomar med autism, i en föreställning på GöteborgsOperan. Då jobbade de ett halvår med en föreställning, repade först en gång i veckan för att successivt ökatakten inför premiär.
– Det går ju inte att smälla upp på sex veckor, som andra föreställningar. Men det är liksom värt det ur ett allmänmänskligt perspektiv, säger Mia.
Rent praktiskt tror även Eva Edevik och Sanna Holmgren Jonsson på delaktighet i processen. Inlärningen är inget problem, om manuset fått växa fram i gruppen.
Jul hos Fredrik, med Fredrik Hardeström, montage Lars Kroon
Julmys med eftersmak
Julföreställningen är den femte gruppen gör. Som brukligt centrerad runt någon i gruppen. I våras började man med samtal om vad årets huvudperson, Fredrik Hardeström, tycker om julen.
– Han tycker ju att alla röda dagar ska strykas. Att helger bara är ett helvete och julen en stor press, säger Sanna Holmgren Jonsson.
Men med Freja blev de många ensamma jularna ett minne blott. Sedan tre år firar han högtiden med en vän i gruppen.
– Jag har varit med i Freja i tio år. Teatern har gjort mig så avslappnad att jag kan gråta inför folk. Jag har lärt mig krama folk – från en otrygghet i barndomen där ingen knappt fick ta på mig. Jag har lärt mig att åka hiss! Fått ett klädintresse. Från fyra par byxor har jag nu 26 kanske, säger Fredrik och skrattar.
Dagens svarta skor har rejäl klack. Det är damskor. Scenrummet i hans julshow är ett stall, eftersom Fredrik förutom teater även gillar hästar. Klädkoden kilt, av samma skäl. Och som alltid deltar en gästartist (fjolårets var Blossom Tainton).
Drabbande
Frejas signum är ett naket berättande och första föreställningen Sanna såg fick henne att sätta adventsmyset i halsen:
– Vad gör vi egentligen? All kommers!? Ungefär så här var det en som läste förra året: ”Barnen skrattar och äter god mat. Mamman går ini köket och pappan tar fram en järnstång”. Han hade skrivit texten själv. Om det var självupplevt vet jag inte men man drabbas så av den här gruppen!
Fotnot: Freja mottar inga särskilda bidrag från vare sig kommun eller stat, som det ser ut nu, men tidigare har Allmänna Arvsfonden bidragit med medel som bland annat finansierat boken om Freja: ”Det omöjliga som blev möjligt”, av Peter Ivan Ericson och Ingrid Sindahl-Norelius. Ingrid Sindahl-Norelius gick bort en kort tid efter att boken kom ut, 2011.
Artikeln är skriven av Nina Marjavaara, Smålands Musik och Teater