Laura Fitinghoffs klassiker om barnen som gav sig av över Frostmofjället mitt i bitande vinter tillsammans med geten Gullspira är älskad av generationer. Teater Västernorrland kallar Barnen från Frostmofjället för sin ”alldeles egna norrländska roadmovie”. En saga om flykt och hopp som alla kan leva sig in i. Nu har geten fått en betydligt större roll och musiken är nykomponerad. Föreställningen visas på Folk och Kultur torsdag 8 februari kl 10 och kl 18. Vi ställde några frågor till Lena Engqvist Forslund, teaterchef på Teater Västernorrland.
Barnen från Frostmofjället handlar om vårt ursprung, om att tvingas lämna sitt hem – kan man dra paralleller till idag?
Ja, absolut! Berättelsen är en påminnelse om att det inte är så länge sedan barn och vuxna tvingades lämna sina hem även i Sverige, precis som det sker på många ställen världen över idag. En syskonskara på fem ger sig iväg med geter Gullspira ut i det stora okända, rakt in i äventyret. Vår saga berättar också att man växer genom att anta utmaningar och att även det lilla barnet kan klara av mycket om man håller samman och hjälper varandra i en tuff värld.
Barnen från Frostmofjället, Teater Västernorrland, foto Lia Jacobi
Barnen från Frostmofjället är ju en klassisk barnbok av Laura Fitinghoff, skriven 1907 – hur noga följer ni originalet?
Mats Kjellbye har skrivit en jättefin pjäs baserad på den klassiska boken. Han ochregissören Dennis Sandin har satt sin egen prägel på historien, de förvaltar bokens teman och presenterar dem på ett sätt som både barn och vuxna kan ta till sig idag. Ett exempel på hur manus skiljer sig från boken är att vår föreställning handlar om fem syskon istället för bokens sju. Mats har gjort en spännande roadmovie med mycket musik, värme och humor.
Geten Gullspira har fått en större roll i er uppsättning eller hur?
Det stämmer, det är Gullspira som är berättaren i vår uppsättning, den som hela tiden för berättelsen framåt. Hon är en stolt och lite fåfäng karaktär som bjuder på många skratt, men som samtidigt alltid har barnens bästa för ögonen.
Regissören Dennis Sandin säger i en intervju att Barnen från Frostmofjället en humoristisk föreställning – hur menar han då?
Historien i sig är både sorglig och tragisk, såklart. Men i Dennis Sandins regi finns också gott om lustiga karaktärer och situationer, skratt och lek.
Ni har haft ”barnauktion” i teaterns foajé – hur gick det till och har ni fått några reaktioner på det?
Föreställningen börjar i foajén där en polis och en kommuntjänsteman auktionerar ut barn från publiken till den som tar minst ersättning från kommunen för att ta hand om dem. Det görs på ett humoristiskt sätt och är ett uppskattat inslag där publiken blir en del av föreställningen och för förståelse för barnen i föreställningens situation.
Barnen från Frostmofjället, Teater Västernorrland, foto Lia Jacobi
Er uppsättning innehåller nykomponerad musik inspelad av Nordiska Kammarorkestern. Kan ni berätta lite mer om det, är det nyskrivna sånger som framförs?
Precis, vi har fantastisk nykomponerad musik av Anders Ortman. Delvis är den förinspelad av Nordiska Kammarorkestern men framförs även live på scenen av skådespelarna.
Boken innehåller mycket religion och moralpredikningar, t ex mot missbruket av alkohol. Hur har ni behandlat det?
Det finns till viss del med även i vår föreställning men vi ger inga pekpinnar åt något håll.
Geten Gullspira, Teater Västernorrland, foto Lia Jacobi
Regi: Dennis Sandin Scenografi och kostym: Stine Martinsen Mask: Marie-Louise Hellberg Ljusdesign: Max Mitle Musik och ljuddesign: Anders Ortman Inspelad musik: Nordiska Kammarorkestern, dirigent Eva Lauenstein Dramaturg: Therese Söderberg Medverkande: Mira Andersson, Åke Arvidsson, Kristoffer Berglund, Gisela Nilsson, Alva Pettersson, Natalie Sundelin, Helena Svartling, Victor Wigardt