Föreställningen Drömmen om Marbella av Kristoffer Berglund baseras på en verklig historia från Västernorrland, om unga narkomaner och människorna som lever omkring dem.
Handlingen kretsar kring Niklas som tar sina första steg i en samtalsgrupp för unga narkomaner. Han ska bara lämna en snabb redogörelse och sen ska han få en lägenhet av socialtjänsten. Han vill bara börja om. Men det blir inte som han tänkt sig. Så fort han öppnat dörren till sina minnen flödar historien fram. Historien om att vara ung, om att ha föräldrar som inte bryr sig, om att ha en bästa vän, om att vara Sundsvalls största knarkkung, om att allt man tar i går sönder, om att bli någon – någon som betyder något. Om att drömma om Marbella. Och att inte kunna sluta knarka.
Drömmen om Marbella har premiär i Sollefteå den 24 februari och kommer att turnera i skolor i hela Västernorrlands län, i både högstadium och gymnasium. Rollen som den unga narkomanen görs av Alexander Lindman och musiken är skriven av musikern och kompositören Jukka Rintamäki. Skådespelaren Kristoffer Berglund – uppvuxen i Långsele utanför Sollefteå – debuterar som manusförfattare och regissör och vi passade på att ställa några frågor!
Kristoffer, varför gör du en teaterföreställning om en ung narkoman?
-För tre år sedan letade jag efter berättelse som jag kunna göra någonting på. Jag vill hitta något som grep tag i mig och kändes viktigt att berätta ur ett större perspektiv. Då mötte jag en 18-årig kille som just kommit ur ett långt drogmissbruk. Jag intervjuade honom, och pjäsen är baserad på hans liv. Teatern är en plats med berättelserna i fokus. Ett rum där människor får pröva sina fantasier, vrida på sina världsbilder eller spegla sig själva. Egentligen handlar pjäsen om att försonas med sig själv, vem man blivit och vad man varit med om, för att kunna gå vidare. Pjäsen tar upp ämnen som vänskap, svek och krossade drömmar. Med universumet unga narkomaner och alla runt omkring de som fond synliggörs dessa ämnen ännu tydligare.
Varför är det viktigt att berätta den här unga killens historia som en teaterföreställning på Teater Västernorrland?
-Under flera års tid har narkotikaanvändningen i länet diskuterats i lokaltidningen och i fullmäktigesalen. I relation till de aktörerna kan teatern spela en annan roll. Vi behöver inte vinkla, vi behöver inga talepunkter. Istället kan vi lyfta fram de subjektiva ögonblicken och vrida och vända. Fiktionen ger oss möjlighet att gestalta människor som handlar med en intention i nuet. Det tror jag är värdefullt. En länsteater kan vara en röst och ett rum mitt i samhället, för att ge röst åt människor inifrån samhällets marginaler, eller för att skapa glädjefyllda gemensamma referenser.
Teater Västernorrland, Drömmen om Marbella, foto Lia Jacobi
Har du involverat ungdomar i arbetet – t ex i form av referensgrupper?
-Vi har redan från börjat haft en tydligt fokus på att arbetet kring föreställningen ska vara inkluderande och tidigt skapa engagemang för föreställningens tema. Vi har en referensklass i Sollefteå som vi träffar två gånger, en gång innan repetitionsstart och en gång kommer vi till dem och kör en öppen repetition. Vi anordnar också öppna repetitioner på den största ungdomsteaterföreningen i Sundsvall. Föreställningen bygger mycket på inspelade röster som för historien framåt, och där har vi i stort sett bara använt autentiska unga röster från verkligheten. Det har skapat en delaktighet i den konstnärliga processen. Dessutom driver vi ett instagramkonto i föreställningens namn där vi publicerar material som ger ett mervärde till unga personer som är intresserade av processen bakom en föreställning.
Kommer teatern att ha någon form av uppföljning, samtal eller annan pedagogisk verksamhet i anslutning till föreställningen?
-Vi planerar att paketera de offentliga föreställningarna med någon typ av samtal eller event. Till skolföreställningarna gör vi alltid lärarhandledningar där läraren finner stöd både att samtala med eleverna om tematiken i pjäsen, men också om föreställningens olika beståndsdelar. Dessutom erbjuds en workshop med skådespelaren Alexander Lindman, som spelar i föreställningen.
Läs mer på Teater Västernorrlands hemsida
Bilden överst: Foto Lia Jacobi