I Medeas barn skildras en skilsmässa ur barnens perspektiv. Föräldrar reagerade på innehållet och det fick konsekvenser för Örebro länsteaterns förställning. Vi frågade Mickael Cocke, konstnärlig ledare på Örebro länsteater, vad som hände sen, när känslorna lagt sig och intresset från media hade svalnat?
”Vi får ofta frågan – ”Vad hände sen med Medeas barn?”
Det enkla svaret är att efter tidningsskriverier och inställda föreställningar bestämde sig tack och lov Hallsbergs kommun för att genomföra de flesta av planerade spelningarna.
Skolan hade låtit föräldrarna bestämma om deras barn skulle få se och de var också erbjudna att följa med. Några barn fick inte gå. Några föräldrar följde med. Elever och lärare var mycket väl förberedda och föreställningarna gick mycket bra och alla var nöjda. Barnen har hela tiden älskat föreställningen; ”rolig, spännande och sorglig”. Efteråt oftast en uppsluppen energifylld stämning som jag tolkat beror på att man fått vara med om stark upplevelse om något väldigt viktigt; barns känsla av ansvar för hur deras föräldrar mår. Och att föreställningen gjort en känslomässig resa tillsammans med barn som känt en fruktansvärd skuld för att föräldrarna har konflikter och ska skiljas till att de förstår att det inte är deras fel. Och vi har mött så många fina och engagerade lärare som uppskattat teatern som en viktig upplevelse för barnen.
Det komplicerade svaret är en fråga: ”Vem bestämmer över vad våra barn ska lära sig i skolan?”
Några föräldrar bestämde sig för att bli ett regionalt kulturråd som tyckte sig ha rätt att bestämma vad som var lämpligt att visa för våra barn och bestämde sig för att stoppa pjäsen: ”Våra barn ska inte behöva se teater om en skilsmässa”, ”Vissa scener är skrämmande och inte lämpliga för barn”, ”Några barn blev ledsna av föreställningen”.
Problemet är att skolan och en kommun backade och bokade av föreställningen på hörsägen. Det vi upptäckte var att skolans position har försvagats, Föräldrarnas makt blir stor genom att de kan flytta sitt barn och ta hela skolpengen med sig. Hade det gällt matematik eller engelska hade skolan aldrig backat, men när det gäller kultur och konstupplevelser – som det ingår i läroplanen att barnen ska få tillgång till – verkar det förhandlingsbart och mindre viktigt.
Vi behöver stärka skolan i uppgiften att ge alla en utbildning oberoende av föräldrarnas värderingar, religion, traditioner och politiska åsikter.
Den debatt som följde ställde många viktiga frågor: Varför ska vi ha teater för barn? Är konst farligt? Är teater om en skilsmässa farligare än att leva som barn i en uppslitande skilsmässosituation?
Många barn genomlider helt ensamma föräldrarnas uppslitande skilsmässor, men ska skyddas från en teater som tar barnens perspektiv och som har som budskap att det inte är barnens fel.
De flesta har stått upp för att barnen behöver konsten för att bearbeta sina liv och för att utvecklas. Vi känner att debatten blivit en bra hävstång för oss att stärka barns rätt att få uppleva stark och kvalitativ teater om livets viktiga frågor.
Och en viktig fråga återstår att diskutera och få svar på: Vem bestämmer över vilken scenkonst barn ska få uppleva under sin skoltid?”
Mickael Cocke, konstnärlig ledare, Örebro länsteater
Film av barn från en skola i Hallsberg som besökt föreställningen
Kulturavdelningen på Hallsbergs kommun förklarar turerna omkring Medea på Hallsbergs kommuns hemsida