Dramatikern, regissören och dramaturgen AnnaLina Hertzberg är ny konstnärlig ledare för ung scen/öst. AnnaLina har tidigare har arbetat vid Dramaten, ung scen/öst, Stockholm Stadsteater, Teater Västernorrland och varit verksamhetsledare för Dramalabbet i Stockholm.

Vi blev såklart nyfikna på AnnaLina och bad henne skriva en presentation av sig själv och sitt nya jobb.

”Det kan hända mycket på kort tid… För ett år sedan bestämde jag mig för att sluta med teater. Jag skulle göra något annat, oklart vad. Anledningen till att jag skulle sluta var också något oklar – det rörde sig kring känslor som uppgivenhet, frustration och rädsla. Teater var i princip det enda jag hade arbetat med fram till dess.

För att vara riktig säker på att jag gjorde rätt val startade jag ett projekt. Under rubriken Invite Me To My Own Words skrev jag en blogg vars syfte var att diskutera rädslor, strukturer och praktiska förutsättningar för producerande av scenkonst. I projektet ville jag samtala om sårbarhet. Jag ville undersöka den egna konstnärlighetens villkor. Jag ville ge världen nya regler att förhålla sig till. Jag ville våga påstå att jag inte är unik. Jag ville våga påstå: JAG ÄR AV ALLMÄNT INTRESSE!

Jag bjöd in tolv personer, personer jag kände och personer jag aldrig träffat, som jag uppmanade att ge mig varsitt uppdrag. Syftet med uppdraget var att ge mig verktyg att hitta tillbaka till mina egna ord, till min konstnärlighet. Hur uppdraget skulle formuleras bestämde uppdragsgivaren.

Varje vecka gjorde jag en reflexion kring vem eller vad eller var jag var. Det kom att handla om smärta. De kom att handla om insikter. Det kom att handla om att våga tro på att jag är någon. Det kom att handla om att våga misslyckas. Det kom att handla om att våga lita på andra. Det kom att handla om de svårigheterna det innebär att var konstnär. Det kom att handla om ekonomiska förutsättningar. Det kom att handla om bekräftelse. Till slut kom det att handla om att inse att det enda jag vill är att arbeta med teater.

Jag insåg att det jag kan och tycker är absolut viktigast är teater. Jag insåg att det jag tyckte var mest lustfyllt och mest nödvändigt var att arbeta med teater för barn och unga. Det var den insikten som fick mig att söka arbetet som konstnärlig ledare på ung scen/öst.

När jag skriver det här sitter jag på mitt kontor, bakom mig finns ett litet fönster och genom det hör jag repetitionerna. Röster från Brölsi, Ollsi, och Pupi letar sig upp till mig. ”Om ett barn räknar till en miljon och tänker på dockflocken i en stund av nöd så kommer den till undsättning.”

Om en liten stund kommer huset välkomna en klass 2A hit för att vara referenser, öron och ögon, vara vår koll på verkligheten. Om tre veckor är det premiär på föreställningen Blomma Blad En Miljard.

Vår första premiär var min andra arbetsvecka. I klassrumsföreställningen Din Inre Röst erbjuds publiken en möjlighet att se på ett bekant rum utifrån nya förutsättningar, kanske upptäcka nya linjer och former. När jag lämnar premiären på en mellanstadieskola i Linköping ser jag hur eleverna sätter i öronpropparna de fått efter föreställningen. Tillsammans med sina lärare ska de utforska vad som händer under lunchrasten om lyssnandet på den egna inre rösten är i fokus.

I november invaderas vårt teaterhus av Feministisk Scenkonstsamling. Lokala och nationella scenkonstgrupper träffas under en vecka och summerar intryck och uttryck efter ett treårigt nätverkande och skapande.

Det senaste årets resa tog mig alltså hit till ung scen/öst. Till ett bultande och engagerat hjärta där scenkonst för barn och unga är det absolut viktigaste. Där det finns en insikt om att det är en lyx och en förmån att få arbeta med barn- och ungdomsteater, samtidigt som det är en nödvändighet och att vi måste kämpa för dess självklarhet.

Jag har börjat arbetet som konstnärlig ledare på ung scen/öst. Det är ett arbete som innebär att jag jobbar med teater. Det är ett arbete som innebär att jag kommer investera, i förtroenden, pengar och konstnärlighet. Det är ett arbete som innebär att jag vågar lita på min egen röst och min egen konstnärlighet. Det är ett arbete som innebär att jag vågar lita på andra. Det är ett arbete som innebär att jag vågar vara sårbar och att misslyckas.

Framförallt handlar det uppdrag jag tagit mig an om att våga lyckas. Om att våga fnissa, vara rädd, att gråta och skrika av lycka. ung scen/öst är inte unik. UNG SCEN/ÖST ÄR AV ALLMÄNT INTRESSE!”

AnnaLina Hertzberg, konstnärlig ledare och enhetschef för ung scen/öst

Bilden överst: AnnLina Hertzberg, foto Fotografica