Lisa Hugoson tillträdde som teaterchef på Dalateatern i Falun i somras. Här berättar hon om simuleringsmetoden, en metod för aktivt lärande som Dalateatern använde i arbetet med barn- och ungdomsföreställningen Byta plats som hade premiär i oktober.

Vid tillkomsten av barn- och ungdomsföreställningen Byta plats på Dalateatern lät man sig inspireras av den s.k. simuleringsmetoden. Det är en metod för aktivt lärande som är användbar vid all utbildning som har till syfte att uppnå förståelse och insikt. Byta plats handlar om att tvingas fly från sitt hemland. Går det att förstå det utan att själv ha varit i samma situation? Föreställningen beskrivs som ”en interaktiv scenkonsthändelse för alla sinnen”. Besökarna får med sina olika sinnen delta i det som sker.

Efter föreställningen får de tillsammans med dramapedagog och skådespelare prata om det som de nyss varit med om. Och därefter tar man en promenad till Dalarnas Museum för att göra varsitt grafiskt blad, ett träsnitt i svartvitt. Alla barn får rista och trycka en bild efter instruktion av Dalarnas Museums pedagog. En bild får barnen ta med hem, en hamnar på museet och en på en utställning i en annan teaterlokal i Falun; Magasinet, i samband med musikalen Oliver!.

Här berättar Lisa Hugoson själv om arbetet med föreställningen Byta plats:

-Jag hade knappt börjat min nya anställning förrän jag hamnade rätt in i ett påbörjat projekt på tematiken Utanför/Innanför. Målet var att hitta nya former kring för och efterarbete, en interaktiv teaterform samt titta på ”simuleringsmetoden” en metod för aktivt lärande. Då jag själv undersökt barns delaktighet i många tidigare arbeten var det bara att kliva in och följa processen. Vi har utvärderat de första erfarenheterna och sett en större delaktighet, ett mer engagerat vi över yrkesgränserna inom teatern egna väggar. Ett projekt som ibland väckt oro hos de vuxna och fascination hos eleverna, som om det vore ovanligt. Vi har simulerat en flyktsituation, ibland har någon med egen erfarenhet av detta funnits i salongen, det har alltid funnits ett eget val att följa berättelsen utan att själv vara aktiv, men det kanske är en elev som gjort det valet under hela spelperioden, ingen har avbrutit på grund av att starka känslor har väckts. Erfarenheterna vi dragit är många, behovet av tid för det tar tid, mandat, vad händer när vi passerar varandras yrkesgränser, kan jag själv vända 360 grader, vill jag det, hur tar vi hand om processen efter premiären? Vi har material för flera år framåt och fortsätter nu in i ett nytt skolprojekt. Hur påverkar de här arbetena mig som konstnär? Låter jag mig påverkas? Vill jag påverkas? Och som en barngrupp sa: Man trodde man skulle gå på teater och så hamnade man mitt i sagan!

Läs mer om Byta plats

Bilden överst: Dalateatern, Byta plats, foto Per Eriksson