Vem är du och var kommer du ifrån?

Jag är född och uppvuxen på Gotland. Jag har pluggat ekonomi och filosofi i Uppsala i 8 år varav flera år som doktorand i företagsekonomi med inriktning organisationsteori. 

Hur kom det sig att du började arbeta med teater?

Jag visste inte från början att det var möjligt att arbeta med teater, utan försökte gå en mer traditionell väg. Jag vantrivdes dock som doktorand i Uppsala. I kombination med omvälvande personliga omständigheter började jag fundera på mina livsval. En vän föreslog att jag borde testa att regissera teater, jag lyssnade på honom och vågade ta ett första steg i detta okända område. Till min förvåning kände jag mig hemma direkt. Efter det kom jag in på Stockholms konstnärliga högskola, med inriktning teaterregi. Efter avslutad utbildning fick jag arbete som husregissör på Stockholms stadsteater och efter 10 år i det huset, har jag arbetat som frilansregissör. Min nya roll som teaterchef är en möjlighet att kombinera mina tidigare erfarenheter och kunskaper, både som ekonom och som konstnär. Det känns som en nytändning i livet och Spira är verkligen en otroligt spännande arbetsplats!

Vad har du för vision i din nya roll som teaterchef?

Jag tänker att vi måste ställa oss frågan ”Vad är det speciella med just en länsteater?” ”Vad skiljer den från en nationalscen eller en stadsteater?” Och att svaret måste vara att en regionteater är bunden vid den mark den står på, på djupet förankrad, angelägen och relevant för de som bor i just den regionen. 

Vad har du närmast framför dig på SPIRA?
Vi har påbörjat skapandet av en ny arbetsmetod, ett nytt sätt att ta fram och producera teater. Vi kallar den ”Relevansmetoden”. Relevansmetoden är i sin kärna ett möte mellan tre discipliner: kulturanalys, design thinking och reserachbaserad dramatik.

Vi tar hjälp av etnologer och kulturantropologer för att hitta material som kommer ur regionen: ämnen, teman, händelser som vi annars skulle ha missat. De är dessutom experter på att lyfta banden mellan människor, tidsepoker och platser. 

Design thinking är ett sätt att se på arbetsprocesser där man utgår från samarbete i alla led  (och inte bara litar på EN persons kreativa förmåga). Det arbetet lägger i sig själv grunden för ett långsiktigt relationsskapande mellan teatern och hela regionen. 

Givetvis jobbar vi även med dramatiker och dramaturger som utifrån det insamlade materialet, utgör själva navet i processen. 

Det långsiktiga målet är att om 50 år har regionteatern i Jönköping – samt länsteatrarna över hela Sverige – aldrig varit mer angelägna platser för möten, samtal, speglingar och livsfördjupning. Att medborgarna anser oss så viktiga att ingen politiker i världen skulle drömma om att minska våra anslag eller lägga ner oss.

Hur ser du på Länsteatrarna i Sverige som organisation?

Det är otroligt viktig att få dela erfarenheter med kollegor från hela landet om publik, dramatik, inspiration, arbetsprocesser med mera. Där fyller Länsteatrarna i Sverige en enormt viktig funktion. Vi behöver varandra!