28 oktober 2022
”Det är i sanning märkliga tider vi lever i, där nationalistiska och på flera håll fascistiska strömningar påverkar politik och samhällsutveckling i Europa…

På flera håll breder mörka krafter ut sig och Sverige är inget undantag. Personligen har jag aldrig känt mig så oroad, så träffad i maggropen och så nerstämd efter en politisk presskonferens, som den som hölls av regeringsbildarna och deras stödparti Sverigedemokraterna den 14 oktober.

En mörk bild av vårt land målades upp, en mörk bild av människor som inte ännu är just svenskar och ett framtida samhälle med mer kontroll, hårdare straff, kartläggningar och styrning av kulturens innehåll.

Den första bild jag fick framför mig var Orwells 1984 och en dystopisk framtidsskildring.

Ingenstans ett hopp, ingen tanke på förebyggande arbete eller allas lika värde. Kulturen blev undanskuffad till den partiledare vars parti sedan inte erhöll kulturministerposten…

Någonstans sades något om armlängds avstånd, men innebörden av detta är dunkel när man samtidigt låter SD:s politik diktera villkoren kring kulturens förutsättningar, public service och folkbildningen.

Det finns all anledning till oro och vaksamhet och det manar till tydlighet angående var den regionala scenkonsten och kulturen står i frågan om allas lika värde, frihet, yttrandefrihet och demokrati. Länsteatrarna i Sverige med sina 21 länsteatrar är en av Sveriges tyngsta och mest betydelsefulla organisationer för kulturen och vi står stadigt i vår värdegrund med en mycket tydlig vision som vi kommer att samtala ytterligare kring – kanske redan på det stundande höstmötet i Värmland hos Västanå Teater den 7-9 december.

Jag nämner folkbildningen just för att studieförbund och inte minst våra folkhögskolor är en viktig länk in i fortsatta studier och sedan yrkesval inom den kulturella sektorn. Hoten bestående av förlag på sänkt statligt stöd till folkhögskolorna, minskad frihet i en utbildningsform som kräver just frihet och misstro mot folkhögskolornas kultur- och demokratiuppdrag kan bli verklighet. Det känns därför av stor vikt att vi nu fortsätter det samarbete vi startat upp med folkhögskolor kring just kulturella utbildningar och förhoppningsvis gör vi gemensam sak inför det stora och nationella kulturpolitiska konventet, Folk och Kultur i Eskilstuna i början av februari nästa år.

De vaga yttrandet kring en armlängds avstånd innefattar inga som helst löften kring fortsatta ekonomiska stöd till kultursektorn, det säger inget om kommande uppdrag till Statens kulturråd, som ju är helt avgörande för oss regionala aktörer som till stora delar är beroende av kultursamverkansmodellen.

När vi i styrelsen i Länsteatrarna i Sverige samlades för en liten tid sedan för ett tvådagars styrelseseminarium, var det uppenbart att oron finns så väl hos de förtroendevalda som hos cheferna på våra teatrar. Samtidigt finns en stark vilja i kampen för den regionala kulturen, konsten och scenkonsten.

Att regeringen dessutom till stora delar låter kulturpolitikens innehåll styras av stödpartiet blir så uppenbart, när man nu förespråkar en kulturkanon. Hur kommer det att påverka bibliotek, kulturinstitutioner, Statens kulturråds uppdrag, samverkansmodellen, konstinköp och museer…

Allt detta samtidigt som vi kan konstatera att kulturstödet i t.ex. kommunerna minskat från 2,6 procent till 2 procent av budget de senaste åren.

Jag kan enbart konstatera att varje inskränkt frihetsutrymme eller demokratisk rättighet för någon drabbar hela samhället, och säkerligen kulturen.

Jag citerar gärna Gunnar Nirstedt i Dagens Nyheter: 

”Bara den som gett upp om ett levande samhälle vill ha en kulturkanon. Och för en auktoritär statsledning är det alls inget problem att det korrekta, kanoniserade svaret handlar om maktens destruktivitet och faran med auktoritära krafter, tvärtom: huvudsaken är att alla samlas kring lägerelden och svarar samma sak. Det rätta svaret är lösenordet för att få komma in i värmen.”

Det finns ljus i mörkret och det är vår beslutsamhet och alla de goda krafter som står på vår sida. Just nu levererar våra länsteatrar runt om i landet premiärer och fantastiska scenkonstföreställningar. Som ordförande önskar jag att jag skulle kunna se dem alla, men några har jag hunnit med eller kommer jag att hinna med, så som Estrad Norrs, Oktoberteaterns, Byteatern i Kalmars och Västanå Teaters uppsättningar och kanske fler.

Ni gör alla ett fantastiskt arbete i och utanför scenerna, liksom alla ni förtroendevalda som tror på kulturens kraft.

Många av oss ses i Västanå och det ser jag fram emot!!!

Robert Uitto, ordförande i Länsteatrarna i Sverige