Landsbygdsupproret är ett musikaliskt manifest med nyskriven musik. Tillsammans med sin tre-mannaorkester vill musikern Samantha Ohlanders påbörja ett samtal om hur vi skapar det samhälle vi vill ha.

– Landsbygdsupproret är ett slags samhälleligt tankeexperiment där landsbygden med dess berättelser, erfarenheter och kultur får stå i centrum, säger Samantha Ohlanders. 

Landsbygdsupproret är en föreställning om drömmar och utopier. Om byråkrati och rationalitet. Om hopp och att våga tro på något. Och om att alla som befolkar Sveriges landsbygder har en avgörande roll att spela i en rörelse framåt. Vårens första premiär på Folkteatern Gävleborg är upphottad lokalpolitik paketerad som folkmusikshow. Det blir folkbildning och folkrörelse!

Samantha Ohlanders är sedan länge engagerad i landsbygdsfrågor. Hon har tidigare turnerat med Riksteatern i de hyllade föreställningarna Fäboland och Nationalparken. Hon är aktiv i föreningen Unga på landsbygden, som jobbar för att förändra synen på landet och utmana den urbana normen, samt arbetar som krönikör för Hälsingetidningarna med fokus på landsbygdsfrågor. 

Vi vill såklart veta mer och kontaktade Samantha Ohlanders!

Hej Samantha! Du ligger bakom föreställningen Landsbygdsupproret som har premiär på Folkteatern Gävleborg den 26 mars. Du medverkar också som musiker. Kan du berätta lite, vad kommer publiken få se (och höra?) Vad handlar föreställningen om?
– Landsbygdsupproret är ett slags samhälleligt tankeexperiment där landsbygden med dess berättelser, erfarenheter och kultur får stå i centrum. Men det är också väldigt tydligt mitt landsbygdsuppror. Jag förväntar mig inte att publiken ska hålla med mig i allt. Men jag tror att mitt uppror kan sätta i gång processer hos publiken att börja fundera över sina egna situationer. Vad de drömmer om. Vad de längtar efter. Vad de vill göra uppror mot och för. 

– Sen kommer det bli show med allt vad det innebär! Mycket musik. Ledlampor och skuggspel. Fantastisk scenkostym inspirerat av material och plagg man kan hitta på våra landsbygder. 

Varför vill du göra den här föreställningen?
-Vi lever i en värld där framtidsutsikterna snart är lika med noll. Vi behöver andra alternativ. Vi behöver hopp! För utan hopp finns det heller inget hopp. Vi behöver tro på att det kanske kanske kanske inte kommer gå åt helvete ändå. Vi måste våga drömma. Vi måste våga tro på något bättre.

– Det finns så många sorger och besvikelser, så många drömmar och förhoppningar som det inte blev något av. Kanske framför allt på våra landsbygder. Människor ställs mot människor, platser ställs mot platser. Populistiska krafter livnär sig på den här polariseringen och hjälper oss mer än gärna att peka ut syndabockar. Men det finns också en otrolig potential. För på just våra landsbygder sker varje dag motståndshandlingar. Mot det kapitalistiska skitsystemet. Bara att bosätta sig på en ”icke lönsam” plats är att göra motstånd. Att gå emot det rationella. Att prioritera andra värden än det ekonomiska. Det är på dessa platser som ett uppror kan gro.

Hur har du gått tillväga i skapandet av föreställningen?
– Jag är ju i grund och botten musiker så hela idéen med projektet började med att jag skrev ett gäng låtar som utgick från känslor jag hade kring att bo på den platsen jag bor. Vilka strukturer jag såg som påverkade min omgivning. Där föddes idén till albumet Landsbygdsupproret. När jag sen började fundera över hur denna musik skulle presenteras för en publik så kändes det som att det behövdes fler lager för att komma åt det jag ville förmedla. Därför kändes det naturligt att gå mot scenkonsten, att landsbygdsupproret också skulle bli en föreställning. I föreställningen finns fler lager av den berättelse jag vill förmedla med och skivan är mer en koncentrerad form av stämningen jag vill åt. Så musiken är grunden som jag byggt vidare på och skapat en berättelse runt. Manuset har jag skrivit i tät kontakt med min dramaturg Alexandra Loonin. Ett ovanligt nära samarbete mellan dramaturg och dramatiker men som har varit fint och gett mig självförtroende i att jag har något att komma med.

Vad är din förhoppning att er publik ska känna när de har sett Landsbygdsupproret?
– Min förhoppning är att publiken efter att ha upplevt föreställningen ska känna hopp. Att det är möjligt att påverka sin omgivning och sin situation. Att man inte är maktlös eller ett offer för omständigheterna. Och att man ha ett ansvar att skapa den plats och det samhälle man drömmer om. En annan förhoppning som jag har är att föreställningen ska binda människor samman. Att trådarna från showen ska koppla ihop människor och redan existerande nätverk runt om i landet. Att vi delar erfarenheter, upplevelser och känslor kring att bo på de platser vi bor på. Enligt Jordbruksverkets definition bor idag 34% av Sveriges befolkning på landsbygd. Vi är inte en liten marginaliserad grupp, vi är potentiellt politiskt sprängstoff!

Är titeln på föreställningen också titeln på ett större, mera långgående projekt som har samma namn?
– Föreställningen och skivan Landsbygdsupproret är själva projektet. Det är dessa två verk som blir Landsbygdsupproret. Men vi får se hur det utvecklar sig och vad det kan bli. Vi har till exempel fått in otroligt fint material i förarbetet med showen genom ett broderiprojekt som vi haft för att skapa delar av scenkostymen. Dessa broderier förtjänar egentligen en egen utställning för tankarna bakom dessa broderier och utförandet är så himla fint. Sen vore ju drömmen att föreställningen kan ge ringar på vattnet och fortsätta leva vidare på andra sätt ute i landet. 

Det är ett samarbete med Riksteatern – betyder det att det blir turné i hela landet?
– Ja! Först blir det en lokal turné i Gävleborg i Folkteatern Gävleborgs regi och till hösten blir det en nationell turné genom Riksteatern. Det känns som en rolig aspekt som går att koppla till föreställningens tematik att börja själva turnén i det lokala, i min hemmaregion, och att sedan lyfta det till en nationell nivå. 

Kan berätta lite mer om hur det funkar med hembygdsföreningarna och de digitala syjuntorna?
– Ganska tidigt i projektet började vi prata om en vilja att skapa trådar mellan människor och bygga en väv av erfarenheter och känslor runt landsbygd. Tove Berglund som är kostymdesigner kom i och med denna terminologi fram till att det skulle vara broderier på scenkostymen. Också med tanke på att det finns en lång tradition av att brodera in slagord i till exempel bonader och att vi nu jobbade med ett slags uppror.

– Därefter föddes idén om att bjuda in folk runt om i landet till att vara medskapare i kostymen genom dessa broderier. Det är egentligen två separata projekt. Ett där vi bjudit in lokala hemslöjdsföreningar runt om i Gävleborg att bidra med lite större broderier till fler plagg. Dessa föreningar har fått i uppgift att brodera in sin plats i plagget. Det kan till exempel vara ett budskap i text, ett naturmotiv eller ett abstrakt mönster. De är fria att uttrycka sig i mönster, bild, stygn eller tekniker.

– Det andra broderiprojektet har skett genom digitala broderijuntor där privatpersoner från hela landet har bjudits in att brodera sin utsikt/utopi från eller för sin plats på en bit tyll som är 1 x 1 meter. Dessa tyllbroderier kommer sedan byggas ihop till ett plagg som kommer vara med i föreställningen. Under broderijuntorna har vi setts i zoommöten och broderat tillsammans och diskutera landsbygdsfrågor. I nuläget har vi fått in över sjuttio tyllbroderier med tillhörande brev som förklarar valet av motiv. Det är en ynnest att genomslaget har varit så stort och resultatet är verkligen helt magiskt!

Föreställningen görs i samarbete med Riksteatern. Gävleborgsturné våren 2022 och Riksteaterturné under hösten 2022. Urpremiär den 26 mars.

Av, musik och på scen: Samantha Ohlanders | Dramaturg: Alexandra Loonin | Scenograf: Annika Bromberg | Kostymdesigner: Tove Berglund | Övriga musiker på scen: Staffan Jonsson, Emil Skogh, Ebba Wigren

Text: Amanda Torsdotter/Folkteatern Gävleborg

Läs mer här.

Bilden överst: Folkteatern Gävleborg, Landsbygdsupproret, foto Fredrika Eriksson.