18 december 2020
”Vi närmar oss jul, men också ett nytt år när vi fortfarande befinner oss i ett mycket svårt läge med pandemin. Att flera av våra länsteatrar, som har stor egenfinansiering, just nu har det ekonomiskt tufft är en utmaning. Än mer drabbade är många av våra frilansande skådespelare, regissörer, scenografer, tekniker och andra som just nu inte engageras av länsteatrarna i landet.

De skärpta reglerna är ett hinder, inte minst när många av länsteatrarna ”ägs” av regioner som också måste ta ett tufft ansvar för att minska spridningen och skydda den sjukvård som man också ansvarar för. Det går helt enkelt inte att bedriva scenkonstproduktion på samma sätt och samtidigt ansvara för en coronavård som blir allt mer utmanande.

Länsteatrarna i Sverige sätter ljuset på den ekonomiska  situationen tillsammans med flera andra organisationer och tillsammans med våra ”systerorganisationer” Länsmuseerna och den Regionala musiken, som liksom oss står inför alla dessa utmaningar. Vi fortsätter som organisation att ha kontakt med myndigheter och departement för fortsatt ekonomiskt stöd.

Självklart påverkas den svenska ekonomin av att kulturbranschen tappar stora delar av sina intäkter och människor går ut i arbetslöshet.

Det ger också en kompetensbrist inom scenkonstproduktion som kan få stora efterverkningar in i nästa år, när vi förhoppningsvis skall kunna komma igång igen. Risken är uppenbar att många scenkonsttekniker har lagt ned sina egna förtag, skaffat helt andra arbeten och att de helt enkelt inte längre finns att tillgå i stora delar av landet… Kompetensbristen blir då ett hot mot produktionen.

Det vi nu måste tala mer om är den långa tystnad som brett ut sig i landet sedan mars månad. En tystnad som alla börjar känna av, även den som kanske inte anser sig som kulturslukare. När inga livekonserter arrangeras, när färre konstutställningar blir av, när våra barn får se allt mindre teaterproduktioner och  sommarens festivaler ställdes in. Samtidigt är oron för den kommande säsongen uppenbar.

Kulturens påverkan på hela samhället, på samhällsutvecklingen, samtalet, demokratin och möten mellan människor blir nu synlig.

När inte museer har öppet på samma sätt, när inte konstutställningar är lika tillgängliga eller teaterföreställningar uteblir – ja, då uteblir också mötet, samtalet, konfrontationen och dialogen mellan människor. Det blir ett tomrum eller ett vakuum som påverkar demokratin och samhällsutvecklingen.

Vi talar ofta om armlängds avstånd inom kulturen, men det är först nu vi också måste tala om frånvaron av kultur och vad det gör med oss själva, med samhället och demokratin.

Det samtalet behöver vi föra nu – kanske tillsammans med de få personer vi får träffa i jul, kanske på tidningarnas kultursidor och i annan media.

För jul blir det, och många samtalsämnen mellan julsillarna, Janssons frestelse, köttbullarna och lutfisken. Låt då kanske ett av samtalen handla om kulturens villkor och hur vi upplever tystnaden som varit så påtaglig allt för länge.

Vi tar med oss de nya sättet att föra ut kulturen via digitala lösningar, som så många av er snabbt och på ett bra sätt har anammat. Det blir inte samma typ av direkta möten, direkta reaktioner eller samtal – men också detta kan vi kanske utveckla.

Nu måste vi på ett eller annat sätt se framåt, fundera över hur vi vågar satsa på nya produktioner, hur vi får skolorna att våga ta in föreställningar igen, hur vi, när pandemin släpper sitt grepp, får människor att våga komma samman igen för att uppleva scenkonst på bästa sätt.

Till dess – ta hand om er, ta hand om varandra och ta hand om kulturen!”

Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige