17 september 2020
”Det har varit ovanligt tyst de senaste sex månaderna… Vi har inte besökt stora utställningar, inte upplevt konserter, teater och scenkonst i samma utsträckning som tidigare. Tystanden har bestått av uteblivna kulturupplevelser, samtidigt som umgänget med nära och kära varit inskränkt och distanserat.

Självklart går alla tankar till sjukdomen och dess offer, men konsekvenserna för vårt samhälle har nått långt utanför sjukhusens väggar.

I första hand tänker jag på alla våra äldre som inte fått besök av sina släktingar, saknat samtalet och beröringen. Som min gamla mamma säger: – När ska jag få kramas igen?

Jag tänker också på alla i riskgrupper som förvägrats vanlig social samvaro, där mobilsamtal eller samtal via dator inte alls ersätter det fysiska mötet. Sedan kommer alla konsekvenser för vårt samhälle, våra förtag, våra kommuner och regioner. Hela ekonomin står på spel, inte bara i Sverige utan i hela världen. Arbetslösheten stiger, inte minst bland våra unga när företag och branscher som ofta engagerat unga inte längre har råd att anställa.

Till allt detta läggs så tystnaden och frånvaron av kulturupplevelser, som hade behövs mer än någonsin just nu.

Kultursektorn har stora problem och länsteatrarna i landet kör delvis på sparlåga eller ställer in föreställningar även i höst. Länsteatrarna är som regionala aktörer viktiga arbetsplatser både för fast anställd personal, men inte minst för alla frilansande skådespelare, scenografer, regissörer, tekniker och andra. Frilansarna drabbas nu hårt och risken är stor att detta kan få konsekvenser långt in i framtiden.

Jag blir trots allt så glad för alla de kulturarbetare som hittat andra vägar att nå ut, som besökt äldreboenden med utomhusengagemang, som använt sociala media och webbaserade föreställningar. Men även här handlar det om att teater och scenkonst aldrig kan ersättas av föreställningar på nätet och inspelade teaterstycken. Den fysiskt upplevda scenkonsten är den som berör mest, som når ut och som engagerar – och det är den upplevelsen som många av oss har saknat.

Länsteatrarna är beredda att ha fortsatt verksamhet och spela föreställningar runt om i landet, men måste få tillåtelse att öppna upp salongerna för fler än de 50 personer som hittills varit det tillåtna max antalet personer i en och samma möteslokal – till skillnad från t ex restauranger, snabbköp, bibliotek m.m. som haft betydligt generösare regler. Teatrarna tar ansvar för att skapa en trygg och säker miljö för både medarbetare och publik i coronatider, men då måste också spelreglerna vara rättvisa.

Regeringen har beslutat om en hel del ekonomiska stödåtgärder, även om mer behövs. Nu ser man även över reglerna om antalet i publik vid sittande föreställningar – det är välkommet och vi på Länsteatrarna har via uppvaktningar på olika sätt meddelat regeringen att just länsteatrarna är beredda att bistå i utarbetandet av nya regler utifrån all den kompetens vi besitter runt om i landet.

Även Länsteatrarna i Sverige har som organisation förstås drabbats genom inställda eller förändrade möten, när inte medlemmarna kan eller får resa till olika arrangemang. Trots allt blev det genomförda Dialogmötet i Stockholm lyckat och det var dessutom välbehövligt.

Coronapandemin är på intet sätt över, även om vissa tycks tro att semestern var någon slags vändpunkt. Föreskrifterna är desamma och vi måste alla fortsätta med distansering och hygien för allas skull.

Utmaningarna är många och handlar till stor del om ekonomi, där inte minst regionernas och kommunernas tuffa budgetarbete kan komma att drabba även den regionala kulturen, om vi inte fortsätter vårt arbete att visa på nyttan av den regionala kulturen för politiska företrädare, tjänstemän och allmänheten.

Just därför är regeringens och samarbetspartiernas historiskt stora satsning på kulturen mer än välkommen – 3,4 miljarder till sektorn!

Som gladast blir jag över att vårt arbete med att få regeringen att permanenta de extra 150 miljonerna som nu gått ut till regionerna gett resultat. Dessutom kommer regeringen att dubbla summan till 300 miljoner under 2021 in i den s.k. samverkansmodellen som kommer den regionala kulturen till del.

Frågorna är dock många:

• Kommer publiken att våga komma tillbaka, även om regeringen förändrar restriktioner och regler?
•  Klarar vi trygga och säkra repetitioner och föreställningar även för personalen?
• Inser politiken på lokal, regional och nationell nivå, nyttan och behovet av kulturen i dessa tider?

I Länsteatrarnas styrelse arbetar vi vidare med olika uppvaktningar kring allt från skolornas möjlighet att ta emot teaterföreställningar, ekonomiskt stöd, förändrade regler för antalet i publik till arbetet att uppmärksamma regeringen på att kulturen fortsatt måste vara en del av regeringens uppstartssatsning av vårt land.

Ute i landet är det alla ni som gör jobbet och som sliter för den regionala kulturens fortlevnad i dessa tuffa tider.

Den långa tystnadens tid måste nu snart vara förbi.”

Robert Uitto, ordförande Länsteatrarna i Sverige