Regionteater Västs höstrepertoar består av ett flertal teater- och dansföreställningar som riktar sig till barn och ungdomar från förskoleklass till årskurs 9 på högstadiet. Lars Melin, konstnärlig chef för teater på Regionteater Väst, har regisserat Oroarna, en föreställning om oro, tvångstankar och fobier, som spelas för en publik i åldrarna 9-11 år.
– Ungas psykiska ohälsa är ett ständigt aktuellt ämne, nu kanske mer än någonsin, säger Lars.
– Med föreställningen vill vi på ett lustfyllt sätt göra det svåra talbart. Kanske kan vi tillsammans, med hjälp av andra och genom att utmana våra rädslor råda bot på vår oro? Vi får se.
Regionteater Västs föreställningar ska vara tillgängliga och utmanande och i tilltal och ämnesval främst rikta sig till människor mellan 6-16 år. Så står det i uppdraget från Västra Götalandsregionen och Uddevalla kommun. Nästan alla teaterns föreställningar spelas på turné och produktionerna görs ofta i nära samarbete med barnen. Hösten 2019 är inget undantag. Oroarna, en föreställning om oro, spelas för årskurs 3-5 och regisseras av Lars Melin, konstnärlig chef teater. Häxor är dansföreställning om häxans innersta väsen av den hyllade koreografen Mari Carrasco för årskurs F-3. Peter och Janne gör slut, en skruvad klassrumsföreställning om avsked i regi av Mattias Brunn, spelas för årskurs 6–7. Vi återser även Stina Oscarsons föreställning Stå upp! från 2018, som riktar sig till årskurs 7-9.
Peter och Janne gör slut, Oroarna, Stå upp! och Häxor, Regionteater Väst, foto Lina Ikse och Håkan Larsson
Lars Melin, konstnärlig chef för teater på Regionteater Väst har regisserat Oroarna, en föreställning om oro, tvångstankar och fobier, som spelas för en publik i åldrarna 9-11 år. Oroarna för handlar om att vara ängslig, nervös, hispig, livrädd, skräckslagen. Om att tro att det allra värsta som kan tänkas hända faktiskt kommer att hända. Om att ha öronsus, spagettiben och ett hjärta som slår lite för hårt.
Föreställningen är skapad och skriven av Lars Melin och ensemblen; Andreas Ferrada-Noli, Jenny Nilsson och Karin Andersson och baseras delvis på texter av dramatikerna Talajeh Nasiri, Alma Linde och Lina Ekdahl. Dramaturgen Dimen Abdulla har fungerat som ett konstnärligt bollplank.
Vi kontaktade Lars för att få höra mer!
Lars Melin, foto RTV
Hej Lars, varför ville du göra en föreställning om oro?
–Jag har i flera år burit på en önskan om att göra en föreställning om tvångstankar, fobier och oro för en ung publik. Om total, koncentrerad, maximerad oro. En fysik föreställning. Och ungas psykiska ohälsa är ett ständigt aktuellt ämne, nu kanske mer än någonsin. Ett annat skäl är att jag själv, på nära håll i min familj, mött oro, tvångstankar fobier och andra ruskigheter. Oro är nog egentligen ett tema som jag på olika sätt och i olika grad ägnat mig åt sedan jag började regissera för tjugo år sedan. Kanske inte lika uttalat som denna gång.
På ett möte då vi pratade om vilken slags föreställning vi ville göra för vår mellanstadiepublik visade det sig att ensemblen delade min önskan temat. Deras lust gav mig inspiration att driva igenom projektet. Det blev Oroarna.
I föreställningen får vi möta Body, Bod och Dobban. Tre individer som är rädda för det mesta. De är till och med rädda för sina egna tankar. ”Tänk om vi tänker tankar som får någon att dö”.
Hur har ni gått tillväga i skapandet av föreställningen?
–Projektet har varit ett processarbete där alla inblandas röst har påverkat slutresultatet. Redan innan repstart gav jag alla i uppgift att ta med ett antal bilder, texter och låtar som de associerade med temat. Sedan använde vi detta för att få fram material till föreställningen.
–Vi beställde även texter av dramatikerna Talajeh Nasiri, Alma Linde och Lina Ekdahl. Några av dessa texter använde vi oss av. Men mycket av textmaterial har ensemblen, vår dramaturg Dimen Abdulla och jag gjort. Vi har utgått mycket från vår egen oro. Även referens- och provpublik har varit en viktig del av processen. Koreografen Sandra Medina var också en del av projektet då min önskan var att låta oron nå ut i skådespelarnas kroppar.
–Personligt hade jag som mål, förutom att göra en engagerande, tänkvärd och underhållande föreställning, att jag skulle få mig några sömnlösa ångestnätter. Det lyckades. Jag har genom åren som regissör kommit fram till att det gynnar min kreativitet att emellanåt (så ofta jag orkar) försätta mig i osäkerhet. Att ge mig ut på tunn is och inte vara säker på hur föreställningen skall bli eller om det ens är möjligt att ro hem projektet. Det gick bra den här gången. ”Oro är konstnärens bästa vän”.
Oroarna, Regionteater Väst, foto Lina Ikse
Vad vill du att er publik ska känna när de har sett Oroarna?
–Det är omöjligt att veta vad publiken kommer att tänka och känna. Men min förhoppning är att var och en i publiken ska få egna personliga upplevelser, tankar och känslor. Att de skall relatera till sina egna liv och känna igen sig. De flesta som i unga år bär på stor oro tänker att de är ensammast i världen med att känna så. Så är det inte. Tvärtom.
–Med föreställningen vill vi på ett lustfyllt sätt göra det svåra talbart. Kanske kan vi tillsammans, med hjälp av andra och genom att utmana våra rädslor råda bot på vår oro? Vi får se.
Är det något särskilt du vill berätta om, som du tycker är speciellt för den här föreställningen?
–Det skulle vara temat med tvångstankar/tvångshandlingar och fobier, något som sällan gestaltas på scen trots att det är så vanligt bland unga människor. Även om oro inte är roligt i sig, så tror jag att publiken kommer att tycka att det är en rolig föreställning. Repetitionsarbetet har varit enormt lustfyllt. Detta mycket tack vara alla inblandades engagemang.
Oroarna, Regionteater Väst, foto Lina Ikse
Oroarna har urpremiär 6/9 09.30 på Regionteater Väst, Uddevalla. Läs mer.
MÅLGRUPP Årskurs 3–5 REGI Lars Melin SCENOGRAFI & KOSTYM Helga Bumsch MUSIK Tomas Elfstadius LJUS Anna Wemmert Clausen MEDVERKANDE Andreas Ferrada-Noli, Jenny Nilsson & Karin Andersson (Praktikant från Högskolan för scen och musik)