I helgen var det världspremiär för 100 sånger på Örebro länsteater. Pjäsen är skriven direkt för Örebro länsteater av den uppmärksammande och hyllade tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig, en av Europas främsta samtidsskildrare. Vi kontaktade regissören Sara Giese för att få veta mer!
En urpremiär av Roland Schimmelpfennig är en stor händelse! Hur kommer det sig att just Örebro länsteater har den äran?
– Det var Örebro länsteaters förre konstnärliga ledare Michael Cocke som beställde pjäsen av Roland och det var ett lyckokast att han ville skriva för Örebro – och att sedan jag fick regissera den.
Örebro länsteater, 100 sånger, foto Kicki Nilsson – ICON Photography
Titel är 100 sånger, med det är väl inga vanliga sånger som ska framföras?
– Titeln på tyska är Hundert Songs, som egentligen betyder hundra låtar, men vi valde ordet sånger istället, det har en mer mångbottnad klang. Hundra sånger är alla låtar som brusar i folks huvuden och lurar när de åker tåg. Låten eller sången passagerarna på hade på hjärnan innan de klev på tåget i pjäsen. Det sista de hörde innan det som hände hände. ”Det var som om hundra låtar spelades samtidigt, Hundra sånger. Eller mer. Tusentals sånger. Miljoner. Miljarder. Alla låtarna på radion, alla samtidigt. Och så plötsligt: Allt stängs av. Allt blir tyst.” Människorna i pjäsen försöker sätta ord på vad det var som hände, och återkommer hela tiden till musiken när de berättar. Men lite sång och musik blir det också.
Roland Schimmelpfennig är en av Europas främsta samtidsdramatiker och i Sverige har bland annat hans pjäs Gyllene Draken spelats på en rad scener de senaste åren (flera länsteatrar). Hur skulle du beskriva 100 sånger, är det en pjäs som skildrar samhället idag?
– Absolut. Tåget som exploderar i pjäsen har många dimensioner och passagerarna som kliver på är kanske inte, som de säger, helt vanliga människor. Det går att läsa tåget som en metafor för vår värld, vår västerländska post-postmoderna samtid. Ett av alla tåg, flygplan, konsertsalar o.s.v. som sprängts p.g.a. läget i världen.
Vad är speciellt med Schimmelpfennigs dramatik/vad är det som tilltalar dig?
– Stringensen. Allt i materialet finns där av en anledning, det är bara att följa partituret. Samtidigt så kräver texten form. Och exakthet av skådespelarna. Det är tekniskt utmanande och har så många bottnar, vi upptäcker hela tiden nya vinklar och blinkningar. Han sätt att arbeta med tiden, att vrida och vända på eller dra ut på ett skeende och se på det från olika vinklar, hur han jobbar med minnet och subjektiv tid. Men det är också en pjäs sprängfull av samtidsreferenser. Det ställer höga krav och är oerhört stimulerande att jobba med. Och när det träffar rätt så blir det så mycket större än de där ganska banala replikerna på pappret. Det är magiskt!
Örebro länsteater, 100 sånger, foto Kicki Nilsson – ICON Photography
Bilden överst: Örebro länsteater, 100 sånger, foto Kicki Nilsson – ICON Photography