26 mars 219
”Att leva och verka som förtroendevald är fantastiskt. Att försöka påverka och förändra något ger så mycket kraft och energi, i synnerhet om man får göra det tillsammans med andra som brinner för samma sak!

Vi lever i ett fantastiskt land. Här finns en befolkning med en historiskt stark organiseringsförmåga, ett otroligt starkt föreningsliv och en, med internationella mått mätt stark demokratisk grund att stå på. Sverige är inte perfekt på alla plan, men absolut ett land där vi har alla möjligheter att bli vad vi drömmer om och där jämlikhet och jämställdhet inte är en utopi utan kan bli verkligt om vi vill dit.

Sverige är ett till ytan stort, till stora delar glest befolkat och rikt på naturtillgångar. Vackra landskap, allt från lövskog till barrskog och snötäckta fjälltoppar till bördiga slätter. Storleken förpliktigar. Landet befolkas, från norr till söder, öster till väster och en numera invand fras är att vi vill att hela Sverige ska leva.

För att detta ska bli möjligt, i någorlunda acceptabel omfattning, måste vi vara beredda att se utanför vår egen tomt-, kommun- och länsgräns. Vi måste omfördela resurser från tätbefolkade delar av landet till de mer glesbefolkade och vi behöver se till att det finns infrastruktur som gör det möjligt att bo, verka och leva på många platser i vårt avlånga land.

Jag pratar inte bara om den fullkomligt nödvändiga utbyggnaden av fiber, vägar, tillgång till postgång, skola och annan samhällsservice. Ska vi kunna leva i hela landet måste vi också få tillgång till ett levande kulturliv överallt, må vara att det kommer att ha stora skillnader över landet, men det måste finnas där. Den infrastruktur som byggts upp genom de regionala institutionernas tillkomst, de samordnings- och kunskapsnoder de utgör, som sedan sprider sig lokalt ut bland oss alla, är fullkomligt nödvändiga att fortsätta utveckla.

Regionala scenkonst-, musikinstitutioner och museer kan hålla hela landets kulturomlopp igång och pumpa runt den kreativitet, kompetens och dialogskapande förmågan i vårt samhälle. De skapar mötesplatser för så väl amatörer som professionella, ger utrymme för kompetensöverföring och samhällsdialog. De ger alla generationer en möjlighet till reflektion och växande som man aldrig ska underskatta!

Länsteatrarna i Sverige verkar för att sprida kunskapen om detta, om kulturens och särskilt scenkonstens viktiga roll i samhällsutvecklingen och jag vill tro att vi, efter många års träget arbete börjar få gehör. Jag tycker mig möta fler som ser vikten av att så väl kropp som knopp får sitt och att ett demokratiskt samhälle behöver uttryck och intryck för att fungera bra. Jag hör det från olika håll och från olika politiska nivåer, även från vår relativt nytillträdda kulturminister och det inger hopp!

Nu ska jag, om bara några dagar, lämna över stafettpinnen till en ny ordförande och en delvis nyvald styrelse. Jag har valt det själv, men känner ändå ett visst vemod. Jag älskar verkligen denna organisation och brinner för att fortsätta flytta fram positionerna för konsten och kulturen som en omistlig del av vårt samhällsbygge, men med delvis förändrade uppdrag inom Region Sörmland kommer jag inte hinna ta det stora ansvar som ett ordförandeskap i denna faktiskt kräver, då ska man lämna vidare till nya krafter.

Men en sak är säker, ni slipper mig inte helt då mitt ordförandeskap i Scenkonst Sörmland kvarstår! Nu ser jag fram emot att bidra med det jag kan vid kommande vår- och höstmöten och allt där emellan. Lågan brinner ännu och min förhoppning är att vi ska ses i många olika sammanhang framöver.

Jag vill tacka alla som jag haft förmånen att få kämpa, skratta, diskutera och debattera med. Tack till alla som lagt ner tid och energi på vår gemensamma strävan. Det har varit en ynnest att få jobba med er alla!

Tillsammans fortsätter vi uppdraget att verka för ett levande och vitalt kulturliv i hela Sverige, överallt och hela tiden!”

Åsa Kratz, ordförande i Länsteatrarna i Sverige

Foto: Erik Unnerdal