Länsteatrarna i Sveriges styrelse och verksamhetsledare har under de första månaderna av 2024 träffat ledamöter i kulturutskottet från alla politiska partier i riksdagen. De har även haft möte med Kulturminister Parisa Liljestrand och sakkunniga från kulturdepartementet.
Vi får en rapport från den politiska uppvaktningar våren 2024 av Ylva Nordin, verksamhetsledare för Länsteatrarna i Sverige.
”Vårt syfte med mötena har varit att berätta om länsteatrarna, hur vår verksamhet är uppbyggd och om den betydelse vi har för att sprida professionell scenkonst till alla landets invånare. Vi har pratat om den högkvalitativa scenkonst vi gör, vår förmåga att nå ut med kultur till barn och unga samt vikten av att ha kulturinstitutioner i varje län, med en närhet till länets invånare samt som arbetsgivare till kulturarbetare runt om i landet.
Vi har framför allt velat diskutera hur varje parti ser på finansieringen av våra länsteatrar framåt, ha en dialog om kultursamverkansutredningen och eventuella förändringar som kan komma att följa på den samt tala om armlängds avstånd och hur de olika partierna ser på det.
Vad gäller frågan om utvecklingen av Kultursamverkansmodellen, så inväntar samtliga partier remissrundan innan de kommer att ta ställning till förslagen i betänkandet.
När det kommer till frågan om finansiering så ser vi att det skiljer sig mellan partierna. Tidöpartierna försvarar sin kulturbudget där uppräkningen av de finansiella medlen till kultursamverkansmodellen är långt ifrån kostnadsutvecklingen för teatrarna. De motiverar detta med den höga inflation och det svåra ekonomiska läge Sverige i stort befinner sig i. De anser också neddragningen för studieförbunden vara nödvändig. Bland övriga partier har många för avsikt att satsa mer pengar på kulturen, men vilka kulturområden man anser vara prioriterade skiljer sig åt.
Moderaterna vill gärna diskutera hur man kan finna andra finansieringsvägar för scenkonsten än statliga och regionala stöd. Den neddragning som den uteblivna uppräkningen innebär blir ett indirekt krav på större egenfinansiering. Vi har med största tydlighet framfört att ett ökat krav på egenfinansiering innebär ett ökat krav på att spela för köpstarka grupper. Eftersom barn och unga inte tillhör den kategorin kan ökat krav på egenfinansiering slå hårt mot den gruppen. Vid samtal med kulturministern framhöll hon regeringens satsning på läsfrämjande, kulturarv och kulturkanon. Vi framhöll länsteatrarnas betydelse när det gäller att nå ut med kulturen, oavsett om det är format som en kulturkanon eller på annat sätt.
Miljöpartiet har lagt en skuggbudget där man tillför mer medel till kulturen. Man stärker bland annat finansieringen till den regionala kulturen genom ökade medel till kultursamverkansmodellen, återinför återstartsstödet och satsar på folkbildning. Man ger också mer pengar till skapande skola, kulturskolan och verkar för att öka tillgången till kultur i skolan överlag. En prioriterad fråga för Miljöpartiet är även att stärka kulturskapares ekonomiska och sociala villkor.
Med Miljöpartiet (som även hade sin utbildningspolitiska talesperson med på mötet) fick vi även tillfälle att diskutera den konstnärliga utbildningskedjan och hur man kan stärka den för att säkra den konstnärliga kompetensen framåt.
Vänsterpartiet ser behoven av att stärka finansieringen till kulturen, bland annat vill de öka medel till folkbildningen och kulturskolan. De efterfrågade diskussion om konsekvenserna för länsteatrarna när uppräkning av medlen uteblir. Den diskussionen hoppas vi att de tar med sig i samtal både internt inom partiet och i dialog med övriga partier.
Liberalerna anser att den kulturbudget som är lagd är rimlig. Man tar dock starkt intryck av vårt påpekande av att neddragning av offentliga medel i hög utsträckning riskerar att drabba icke-köpstarka grupper, dvs barn, skolor samt de som lever med små ekonomiska marginaler. Liberalerna ser också risken med neddragning av kultursamverkansmodellen och länsteatrarna då det är en garant för att föra ut kultur utanför storstäderna.
Centerpartiet ser neddragningen av studieförbund som ett stort problem såväl för kultur som för övriga delar av samhället och vill återställa medlen till studieförbunden. Man vill stärka och utveckla kultursamverkansmodellen, men är också öppna för att titta på andra finansieringsmöjligheter för kulturen.
Socialdemokraterna har i sin skuggbudgetlagt in en ökning för kultursektorn. De ser kulturskolan, museerna och studieförbunden som prioriterade, men ser också behoven hos den regionala kulturen. Socialdemokraternas ledamöter i kulturutskottet rekommenderade oss att även ha möten med andra utskott för att nå ut med betydelsen av och svårigheterna för de regionala scenkonstinstitutionerna.
Sverigedemokraternas representant i Kulturutskottet med ansvar för scenkonsten är tämligen ny i sin uppgift. Hon ansåg sig vara för ny för att kunna ge svar på våra frågor, exempelvis hur de ser på finansieringen av den regionala scenkonsten framöver och hur de ser på kultursamverkansmodellens utveckling. Vi lade därför tid under mötet på att presentera Länsteatrarna i Sverige, vår verksamhet och på att förklara hur Länsteatrarna påverkas under de kärva ekonomiska omständigheter som nu råder. Vi passade även på att ha ett tydligt samtal om vikten av armlängds avstånd, specifikt för offentligt finansierad kultur.
Kristdemokraterna har förståelse för det svåra ekonomiska läget för länsteatrarna, men ser att det är svårt att få igenom en annan ekonomisk prioritering så länge det är ett svårt ekonomiskt läge även för andra samhällsområden. Kristdemokraterna ville diskutera vår syn på armlängds avstånd och då specifikt i fråga om kultur för barn. De befinner sig i diskussioner både inom partiet och med andra partier om denna fråga. Länsteatrarna i Sverige ser det som en prioriterad fråga och delar gärna med oss av vår syn, vår kunskap och vår erfarenhet inom det området.”
Ylva Nordin, verksamhetsledare Länsteatrarna i Sverige